Dags för Fred! – Rapport från fredsmöte i Stockholm 20 maj 2017

Vad får människor att känna hopp? Det blev den tongivande frågan under mötet Dags för fred! Ordnat i Stockholm 20 maj 2017 på Södergården av Aktivister för fred, Clarté, Jordens Vänner, Kvinnor för fred i Skåne, Svenska Freds i Lund-Malmö och Sveriges fredsråd.

Det var Magnus Göransson från Clartéförbundet som angav den tonen. Det fredsrörelsen säger måste beröra folk. Det måste handla om något de kan påverka. Han gick in på hur Sverige understött en aggressiv ekonomisk politik för att skapa vinster åt svenska banker på bekostnad av befolkningen i Baltikum. En åtstramningspolitik som går hand i hand med upprustning i Sverige och övriga Europa har direkta följder för sjukvård och annan offentlig service när pengarna går till det militära samtidigt som sociala och andra frågor marginaliseras när yttre säkerhetshot ges företräde i allmänna debatten.

Mikael Nyberg, redaktör för tidskriften Clarté

Mötet dominerades av aktivt deltagande från alla 25 närvarande efter korta inledningar om ekonomiska, säkerhetspolitiska och yttrandefrihetsfrågor. Den lösliga formen där arrangörerna inte lyckats ge inledarna tydliga riktlinjer för väl avgränsade teman gjorde att diskussionens innehåll kom att gå i sin egen riktning. De två första inledningarna av Mikael Nyberg från Clarté och Tord Björk från Aktivister för fred och Jordens Vänner handlade om ekonomiska intressen bakom omläggningen av svenska försvaret och om den aggressiva svenska ekonomiska politiken som bidrar till konflikter och förvärrar den globala ekologiska och sociala krisen. Diskussion kom istället att handla om vapenindustrin och varför massmedia ger en så falsk bild av säkerhetspolitiska frågor. Den typ av debatt som dominerar i sociala medier och inte dit arrangörerna önskade föra de föra diskussionen.

Hans Wåhlberg, grön bloggare.

Nästa tema om militarisering och Nato inleddes av de gröne bloggaren Hans Wåhlberg. Han talade om Ukrainakonflikten och särskilt om relationen till Nato. Magnus Göransson som hellre kallar sig socialist än antiimperialist talade om den svenska imperialismen. De aggressiva svenska storföretagen och bankerna har en central roll när Sverige skaffat sig fördelar inom en världsordning där ekonomin styrs alltmer utifrån finansiella intressen som gör centrum rikt och periferin fattig.

Magnus Göransson, Svenska Clartéförbundet.

Den tilltänkta diskussionen om säkerhetspolitik blev fokuserad på frågor som varför är Sverige så aggressivt ekonomiskt och politiskt och vilken roll har bönderna i periferin i vårt eget land och övriga världen. Sverige har varit ledande i Västeuropa i att demonisera Ryssland. Utrikesminister Bildt var först med att jämföra president Putin med Hitler under Georgienkonflikten 2008. En konflikt som EU:s granskning visade sig utlöstes av Georgiens anfall på Sydossetiens administrativa huvudstad medan svenska ministrar då och fortfarande talar om det som ett ryskt anfallskrig där man vänt på kronologin. Tillsammans med Polen har sedan Sverige varit ledande land i EU:s expansionspolitik för att utöka sin intressesfär österut genom Östliga partnerskapet där resultatet stundtals varit katastrofala som i Ukraina.

Tord Björk, Aktivister för fred.

En avgörande faktor framförde Tords Björk ligger i att andelen utländska direktinvesteringar är högre i Sverige än något annat motsvarande land i väst. Därmed har svenska staten särskilt stort intresse av att expandera marknaden för svenskt kapital utomlands. Följderna av detta beskrev Magnus Göransson för länder som Lettland. Ekonomin ställde om till förmån för en medelklass som satte sig i skuld medan landet avindustrialiserades och offentliganställdas löner drastiskt skars ned. Följden blev en massiv utvandring av en femtedel av befolkningen under kort tid och en demografis katastrof. De som tjänade på omställning var särskilt svenska banker som Swedbank. Ett tag blev svenska banker i Lettland Europas största bilägare när obetalda konsumtionsskulder betalades med beslagtagna bilar. Genom påtryckningar på Lettland för att de svenska och andra utländska banker skulle gå skadelösa från sin lånepolitik som bidragit till en bubbelekonomi kunde en katastrof för de svenska bankerna undvikas på den lettiska befolkningens bekostnad. Swedbank som bl.a. driver jordbruksföretag i Ukraina är en av de svenska intressena som gärna sett samma politik i Ukraina som i Lettland.

Men hur agerar man då mot denna svenska aggressiva politik blev den berättigade frågan. Agerar mot enskilda företag eller hur kan man gå tillväga. Visst kan och bör man agera mot enskilda företag blev svaret men för fredsrörelsen blir det viktigaste att se hur den ekonomiska politiken Sverige för gynnar skapande av konflikter och blir motiv för den upprustning som nu sker. Sverige är ett exportberoende land men har tidigare under en del perioder lyckats ha en mer självständigt utrikespolitik än idag. Ur fredssynpunkt är det positivt med investeringar och handel som bryter med det ekonomiska krig EU för mot de länder och regioner vars produkter man är ointresserade av att köpa men vill hindra från att ha ekonomiskt utbyte med det växande euroasiatiska samarbetet kring Nya sidenvägen och Euroasiatiska Ekonomiska Unionen.

När det gäller böndernas roll blev också den berättigade frågan vilken roll de kan ha för världsfreden. De jordlösas roll i Brasilien nämndes som något som för några år sedan hade varit betydelsefull men numera tycks allt färre märka av böndernas situation i massmedia. I miljörörelsen är det tvärtom så att konflikterna kring storföretagens landgrabbing från småbrukare ses som alltmer central för militariseringen och därmed fredskampen i världen. I Europa sker landgrabbing i alltfler länder som Rumänien och även i Sverige. Genom att arrendera mark tar utländska bolag över alltmer mark också i Ukraina som står inför ultimatum från IMF om att tvingas ta bort en lag om förbud mot utländska bolag att äga åkermark. Hur den bördiga svarta jorden förvaltas står i centrum för kriget i Ukraina när Europas periferi förväntas leverera allt billigare råvaror och arbetskraft till centrumländer som Sverige. Samma typ av politik förs också i Sverige som även här leder till landgrabbing och minskad självförsörjningsgrad med allt större beroende av den storskaliga jordbruks- och livsmedelsindustrin. Att driva en ekonomisk och ekologisk politik som främjar landsbygden och böndernas intresse är därför centralt för en fredsskapande politik som minskar klyftorna mellan periferi och centrum byggd på sociala och enande ekologiska intressen i stället för nationalism.

Markus Limmergård, styrleseledamot Folket i Bild/Kulturfront.

Markus Limmergård från FiB/K styrelse och Aktivister före fred samt Pax Justitia Veritas tog upp yttrandefrihetsfrågorna och krigspropagandan i Sverige. Det visade sig att många på mötet såg en växande McCartyism på framväxt i Sverige där alla som var skeptiska mot Värdlandsavtalet lätt stämplades som Putinvänner eller värre. Här återstår mycket att göra för att förbättra solidariteten mellan de som drabbas av hetsen från main stream medier och näringslivets tankesmedjor som Frivärld. Det sätt som Nato och EU förenats i ett gemensamt hybridkrig mot Ryssland genom beslut på Natotoppmötet i Warszawa 2016 visar på oroande tendenser. Genom upprättandet av propagandaenheter som Natos Stratcom i Riga dit Sverige anslutit sig och EU:s East Stratcom stämplas kritik av Nato och EU och särskilt den oberoende fredsrörelsen som rysk desinformatörer.

Eva Jonsson, Nej till Nato Stockholm och Divina Levrini, vloggare Politik Sverige.

Mötet avslutades med en grundlig genomgång av arbetet inför Auroraövningen och Natomotståndet i Sverige i olika delar av landet. Den inleddes av Eva Jonsson från Nej till Nato Stockholm och späddes på av Divina Levrini, musiker och vloggare Politik Sverige. Därmed fick mötet en tydlig praktisk avrundning. Auroraövningen sågs av deltagarna som en möjlighet att skapa engagemang genom att den ökade anpassningen till Nato i och med denna övning blir mer påtaglig. Det gäller därför att skapa så brett engagemang som möjligt inför de uppvisningar av militär styrka som kommer ske på olika platser, särskilt de som planeras för att göra reklam för upprustning snarare än för att för militär övning.

Varför blev då mötet som det blev? Deltagandet var påtagligt balanserat. De mest uthålliga var pacifister och miljövänner. En annan grupp var mer uttalat vänsteranhängare av olika slag från de som markerade sig som socialister till de som betonade antiimperialism. Den mest framträdande partitillhörigheten av Miljöpartiet om än av alla markerat med stor tveksamhet i dagens läge. Andra var vänsterpartister med likartad kritisk hållning till sitt parti. Övriga markeringar av partitillhörighet lös med sin frånvaro. Påfallande var att många fredsaktivister var kritiska till flaggviftande för partier i gemensamma manifestationer.

Mötet på Södergården vidgade diskussionen in på bredare områden än vapenexport, kärnvapen och traditionell utrikes- och säkerhetspolitik. Till formen betonade Dags för fred gemensam diskussion efter korta inledningar. Dags för fred-mötet ansats kan förhoppningsvis leda bortom  låsta positioner som finns stundtals i fredsrörelsen i frågor om pacifism eller antiimperialism eller att för eller mot den ena eller andra formen av imperialism.

Initiativet till Dags för fred är i första hand ett resultat av Jordens Vänners initiativ 2016 till internationalistisk EU-kritik för att överbrygga motsättningarna från EU-toppmötet i Göteborg 2001. Ett seminarium om de enande frågor som Göteborgsaktionen förde fram 2001 mot att göra miljö och offentlig sektor till handelsvara, mot militarisering, nyliberal ekonomisk politik och EU:s flyktingpolitik följdes 15 år senare upp av en diskussion om var vi står i dessa frågor idag.

Mötet ledde till att Jordens Vänner, Folkrörelsen nej till EU, Clarteförbundet, Nordbruk, och Aktivister för fred kom närmare varandra för att stärka EU-kritiken under 2017. Tidigare motsättningar från 2001 som länge legat kvar mellan de som drev kravet Sverige ut ur EU och de som såg det som viktigt med internationalistiska EU-kritik på det sätt Göteborgsaktionen förde fram har blivit mindre framträdande. Det finns hos många idag en betydligt mer öppnare hållning till miljö- och bonderörelsens betoning av kamp mot storföretagens EU-politik. Fredsmötet på Södergården blev ett första resultat av denna internationalistiska EU-kritik.

Det breda motståndet mot Auroraövningen i september blir en viktig möjlighet att förnya och stärka ett brett samarbete i fredsrörelsen. I oktober organiseras en konferens om rättvis omställning 20 oktober direkt följt av Naturbrukskonferensen under samma helg, bägge i Broddetorp i Falköpings kommun. Här kommer en ekonomisk politik för att kräva offentliga investeringar för social rättvisa och ekologisk omställning av samhället tas upp följt av diskussioner om matsuveränitet, naturförvaltning, landgrabbing och beredskaps och fredsfrågor.

En gemensam demonstration och möten i samband med EU-toppmötet i Göteborg 17 november är på väg att bli den stora samlingspunkten för bredare samarbete mellan fredsrörelsen och andra folkrörelser. Då träffas statschefer från EU för att diskutera tillväxt och sociala rättigheter medan organisationer som Folkrörelsen nej till EU och Jordens Vänner samarbetar för gemensamma manifestationer. I en tid när EU samarbetar allt närmare med Nato och en militariserad nyliberal utvecklingsmodell tar form är det angeläget med ett folkrörelsesamarbete för att gå emot upprustning och arbeta för fred på jorden och fred med jorden.

 

Tord Björk