Dags för Fred! – Rapport från fredsmöte i Stockholm 20 maj 2017

Vad får människor att känna hopp? Det blev den tongivande frågan under mötet Dags för fred! Ordnat i Stockholm 20 maj 2017 på Södergården av Aktivister för fred, Clarté, Jordens Vänner, Kvinnor för fred i Skåne, Svenska Freds i Lund-Malmö och Sveriges fredsråd.

Det var Magnus Göransson från Clartéförbundet som angav den tonen. Det fredsrörelsen säger måste beröra folk. Det måste handla om något de kan påverka. Han gick in på hur Sverige understött en aggressiv ekonomisk politik för att skapa vinster åt svenska banker på bekostnad av befolkningen i Baltikum. En åtstramningspolitik som går hand i hand med upprustning i Sverige och övriga Europa har direkta följder för sjukvård och annan offentlig service när pengarna går till det militära samtidigt som sociala och andra frågor marginaliseras när yttre säkerhetshot ges företräde i allmänna debatten.

miakelnyberg.png

Mikael Nyberg, redaktör för tidskriften Clarté

Mötet dominerades av aktivt deltagande från alla 25 närvarande efter korta inledningar om ekonomiska, säkerhetspolitiska och yttrandefrihetsfrågor. Den lösliga formen där arrangörerna inte lyckats ge inledarna tydliga riktlinjer för väl avgränsade teman gjorde att diskussionens innehåll kom att gå i sin egen riktning. De två första inledningarna av Mikael Nyberg från Clarté och Tord Björk från Aktivister för fred och Jordens Vänner handlade om ekonomiska intressen bakom omläggningen av svenska försvaret och om den aggressiva svenska ekonomiska politiken som bidrar till konflikter och förvärrar den globala ekologiska och sociala krisen. Diskussion kom istället att handla om vapenindustrin och varför massmedia ger en så falsk bild av säkerhetspolitiska frågor. Den typ av debatt som dominerar i sociala medier och inte dit arrangörerna önskade föra de föra diskussionen.

hanswahlberg.png

Hans Wåhlberg, grön bloggare.

Nästa tema om militarisering och Nato inleddes av de gröne bloggaren Hans Wåhlberg. Han talade om Ukrainakonflikten och särskilt om relationen till Nato. Magnus Göransson som hellre kallar sig socialist än antiimperialist talade om den svenska imperialismen. De aggressiva svenska storföretagen och bankerna har en central roll när Sverige skaffat sig fördelar inom en världsordning där ekonomin styrs alltmer utifrån finansiella intressen som gör centrum rikt och periferin fattig.

magnusgoransson.png

Magnus Göransson, Svenska Clartéförbundet.

Den tilltänkta diskussionen om säkerhetspolitik blev fokuserad på frågor som varför är Sverige så aggressivt ekonomiskt och politiskt och vilken roll har bönderna i periferin i vårt eget land och övriga världen. Sverige har varit ledande i Västeuropa i att demonisera Ryssland. Utrikesminister Bildt var först med att jämföra president Putin med Hitler under Georgienkonflikten 2008. En konflikt som EU:s granskning visade sig utlöstes av Georgiens anfall på Sydossetiens administrativa huvudstad medan svenska ministrar då och fortfarande talar om det som ett ryskt anfallskrig där man vänt på kronologin. Tillsammans med Polen har sedan Sverige varit ledande land i EU:s expansionspolitik för att utöka sin intressesfär österut genom Östliga partnerskapet där resultatet stundtals varit katastrofala som i Ukraina.

tordbjork2.png

Tord Björk, Aktivister för fred.

En avgörande faktor framförde Tords Björk ligger i att andelen utländska direktinvesteringar är högre i Sverige än något annat motsvarande land i väst. Därmed har svenska staten särskilt stort intresse av att expandera marknaden för svenskt kapital utomlands. Följderna av detta beskrev Magnus Göransson för länder som Lettland. Ekonomin ställde om till förmån för en medelklass som satte sig i skuld medan landet avindustrialiserades och offentliganställdas löner drastiskt skars ned. Följden blev en massiv utvandring av en femtedel av befolkningen under kort tid och en demografis katastrof. De som tjänade på omställning var särskilt svenska banker som Swedbank. Ett tag blev svenska banker i Lettland Europas största bilägare när obetalda konsumtionsskulder betalades med beslagtagna bilar. Genom påtryckningar på Lettland för att de svenska och andra utländska banker skulle gå skadelösa från sin lånepolitik som bidragit till en bubbelekonomi kunde en katastrof för de svenska bankerna undvikas på den lettiska befolkningens bekostnad. Swedbank som bl.a. driver jordbruksföretag i Ukraina är en av de svenska intressena som gärna sett samma politik i Ukraina som i Lettland.

Men hur agerar man då mot denna svenska aggressiva politik blev den berättigade frågan. Agerar mot enskilda företag eller hur kan man gå tillväga. Visst kan och bör man agera mot enskilda företag blev svaret men för fredsrörelsen blir det viktigaste att se hur den ekonomiska politiken Sverige för gynnar skapande av konflikter och blir motiv för den upprustning som nu sker. Sverige är ett exportberoende land men har tidigare under en del perioder lyckats ha en mer självständigt utrikespolitik än idag. Ur fredssynpunkt är det positivt med investeringar och handel som bryter med det ekonomiska krig EU för mot de länder och regioner vars produkter man är ointresserade av att köpa men vill hindra från att ha ekonomiskt utbyte med det växande euroasiatiska samarbetet kring Nya sidenvägen och Euroasiatiska Ekonomiska Unionen.

När det gäller böndernas roll blev också den berättigade frågan vilken roll de kan ha för världsfreden. De jordlösas roll i Brasilien nämndes som något som för några år sedan hade varit betydelsefull men numera tycks allt färre märka av böndernas situation i massmedia. I miljörörelsen är det tvärtom så att konflikterna kring storföretagens landgrabbing från småbrukare ses som alltmer central för militariseringen och därmed fredskampen i världen. I Europa sker landgrabbing i alltfler länder som Rumänien och även i Sverige. Genom att arrendera mark tar utländska bolag över alltmer mark också i Ukraina som står inför ultimatum från IMF om att tvingas ta bort en lag om förbud mot utländska bolag att äga åkermark. Hur den bördiga svarta jorden förvaltas står i centrum för kriget i Ukraina när Europas periferi förväntas leverera allt billigare råvaror och arbetskraft till centrumländer som Sverige. Samma typ av politik förs också i Sverige som även här leder till landgrabbing och minskad självförsörjningsgrad med allt större beroende av den storskaliga jordbruks- och livsmedelsindustrin. Att driva en ekonomisk och ekologisk politik som främjar landsbygden och böndernas intresse är därför centralt för en fredsskapande politik som minskar klyftorna mellan periferi och centrum byggd på sociala och enande ekologiska intressen i stället för nationalism.

markuslimmergard.png

Markus Limmergård, styrleseledamot Folket i Bild/Kulturfront.

Markus Limmergård från FiB/K styrelse och Aktivister före fred samt Pax Justitia Veritas tog upp yttrandefrihetsfrågorna och krigspropagandan i Sverige. Det visade sig att många på mötet såg en växande McCartyism på framväxt i Sverige där alla som var skeptiska mot Värdlandsavtalet lätt stämplades som Putinvänner eller värre. Här återstår mycket att göra för att förbättra solidariteten mellan de som drabbas av hetsen från main stream medier och näringslivets tankesmedjor som Frivärld. Det sätt som Nato och EU förenats i ett gemensamt hybridkrig mot Ryssland genom beslut på Natotoppmötet i Warszawa 2016 visar på oroande tendenser. Genom upprättandet av propagandaenheter som Natos Stratcom i Riga dit Sverige anslutit sig och EU:s East Stratcom stämplas kritik av Nato och EU och särskilt den oberoende fredsrörelsen som rysk desinformatörer.

evajonssondivinalevrini.png

Eva Jonsson, Nej till Nato Stockholm och Divina Levrini, vloggare Politik Sverige.

Mötet avslutades med en grundlig genomgång av arbetet inför Auroraövningen och Natomotståndet i Sverige i olika delar av landet. Den inleddes av Eva Jonsson från Nej till Nato Stockholm och späddes på av Divina Levrini, musiker och vloggare Politik Sverige. Därmed fick mötet en tydlig praktisk avrundning. Auroraövningen sågs av deltagarna som en möjlighet att skapa engagemang genom att den ökade anpassningen till Nato i och med denna övning blir mer påtaglig. Det gäller därför att skapa så brett engagemang som möjligt inför de uppvisningar av militär styrka som kommer ske på olika platser, särskilt de som planeras för att göra reklam för upprustning snarare än för att för militär övning.

tordbjork.png

Varför blev då mötet som det blev? Deltagandet var påtagligt balanserat. De mest uthålliga var pacifister och miljövänner. En annan grupp var mer uttalat vänsteranhängare av olika slag från de som markerade sig som socialister till de som betonade antiimperialism. Den mest framträdande partitillhörigheten av Miljöpartiet om än av alla markerat med stor tveksamhet i dagens läge. Andra var vänsterpartister med likartad kritisk hållning till sitt parti. Övriga markeringar av partitillhörighet lös med sin frånvaro. Påfallande var att många fredsaktivister var kritiska till flaggviftande för partier i gemensamma manifestationer.

Mötet på Södergården vidgade diskussionen in på bredare områden än vapenexport, kärnvapen och traditionell utrikes- och säkerhetspolitik. Till formen betonade Dags för fred gemensam diskussion efter korta inledningar. Dags för fred-mötet ansats kan förhoppningsvis leda bortom  låsta positioner som finns stundtals i fredsrörelsen i frågor om pacifism eller antiimperialism eller att för eller mot den ena eller andra formen av imperialism.

Initiativet till Dags för fred är i första hand ett resultat av Jordens Vänners initiativ 2016 till internationalistisk EU-kritik för att överbrygga motsättningarna från EU-toppmötet i Göteborg 2001. Ett seminarium om de enande frågor som Göteborgsaktionen förde fram 2001 mot att göra miljö och offentlig sektor till handelsvara, mot militarisering, nyliberal ekonomisk politik och EU:s flyktingpolitik följdes 15 år senare upp av en diskussion om var vi står i dessa frågor idag.

hanswahlberg2.png

Mötet ledde till att Jordens Vänner, Folkrörelsen nej till EU, Clarteförbundet, Nordbruk, och Aktivister för fred kom närmare varandra för att stärka EU-kritiken under 2017. Tidigare motsättningar från 2001 som länge legat kvar mellan de som drev kravet Sverige ut ur EU och de som såg det som viktigt med internationalistiska EU-kritik på det sätt Göteborgsaktionen förde fram har blivit mindre framträdande. Det finns hos många idag en betydligt mer öppnare hållning till miljö- och bonderörelsens betoning av kamp mot storföretagens EU-politik. Fredsmötet på Södergården blev ett första resultat av denna internationalistiska EU-kritik.

Det breda motståndet mot Auroraövningen i september blir en viktig möjlighet att förnya och stärka ett brett samarbete i fredsrörelsen. I oktober organiseras en konferens om rättvis omställning 20 oktober direkt följt av Naturbrukskonferensen under samma helg, bägge i Broddetorp i Falköpings kommun. Här kommer en ekonomisk politik för att kräva offentliga investeringar för social rättvisa och ekologisk omställning av samhället tas upp följt av diskussioner om matsuveränitet, naturförvaltning, landgrabbing och beredskaps och fredsfrågor.

En gemensam demonstration och möten i samband med EU-toppmötet i Göteborg 17 november är på väg att bli den stora samlingspunkten för bredare samarbete mellan fredsrörelsen och andra folkrörelser. Då träffas statschefer från EU för att diskutera tillväxt och sociala rättigheter medan organisationer som Folkrörelsen nej till EU och Jordens Vänner samarbetar för gemensamma manifestationer. I en tid när EU samarbetar allt närmare med Nato och en militariserad nyliberal utvecklingsmodell tar form är det angeläget med ett folkrörelsesamarbete för att gå emot upprustning och arbeta för fred på jorden och fred med jorden.

 

tordbjork2.png
Tord Björk

 

Annonser

Hur är det militära styrkeförhållandet mellan NATO och Ryssland?

Denna artikel publicerades först hos Synapze 8 september 2017.

natoryssland

Nato och Ryssland.

Relativ militär styrka används som argument av båda parter i den svenska diskussionen om vår relation till NATO och det är avgörande för att förstå det säkerhetspolitiska läget. Det påstådda hotet från Ryssland används som ett huvudargument för svensk anslutning till NATO och för intimt samarbete med den militäralliansen. Det förekommer ett flertal olika sätt att mäta hur mycket olika stater eller allianser satsar på sin militär och vilken kapacitet de har. Några av metoderna är ekonomiska och andra är tekniska. I den här artikeln går vi igenom metoderna och jämför i första hand Ryssland och NATO med avseende på några av de mått som kan betraktas som meningsfulla.

Ekonomiska mått

Grundfrågan är hur mycket pengar som satsas på militära ändamål. De mått som förekommer är mängd pengar räknat totalt, per capita, andel av BNP eller som andel av landets statsbudget.

Det enda måttet som har ett tydligt positivt samband med militär kapacitet är när jämförelsen görs för totala utgifter, även om det inte inkluderar t.ex. teknisk standard eller personalens kompetens. Stockholm International Peace Institute (SIPRI) sammanställer årligen statistik över militära utgifter i världens länder och dess uppgifter anses allmänt trovärdiga. Det finns andra organisationer som också sammanställer information från olika länder och de skiljer sig inte dramatiskt från SIPRI’s resultat. Ryssland har under flera år satsat mindre än 10 procent av vad Natoländerna satsat. År 2016 var det 8 procent enligt budget. Högtekniska vapensystem kostar ungefär lika mycket i alla länder, men personal m.m. är billigare i länder med låga löner än i höginkomstländer. Skillnaden i ranking mellan NATO och Ryssland består dock även om utgifterna räknas om till köpkraftsrelaterad BNP, dvs BNP (PPP). Det bör även ske en justering i motsatt riktning eftersom Ryssland inte la ut lika mycket 2016 som var beslutat i dess budget. Slutresultatet med ett snitt av BNP och BNP (PPP) och justering för faktisk minskning i Ryssland är svår att beräkna, men det torde ligga under 20% av NATO’s utgifter.

De andra ekonomiska måtten indikerar hur länderna prioriterar militären, men har svag koppling till militär kapacitet. De måtten används mer i propaganda. De kan utnyttjas för att ge en bild av stor kapacitet som inte är sann. Det finns några exempel från svensk debatt som visar hur de använts. Försvarsdebattören Carl Bergqvist (sign. Wiseman) skrev tillsammans med Niklas Wikström och Johan Wiktorin en artikel som varnade för den ryska upprustningen. De hävdade att ”den ryska ledningen ….. genomför nu ett enormt upprustningsprogram som väntas sluka 25 procent av statsbudgeten.” DN 24/8 2014 [1]. Det är sannolikt inte korrekt, men om så vore skulle det inte vara ett mått som är lämpligt att använda vid jämförelser mellan länder. Stora länder är normalt regionaliserade och en betydande del av det som går via statsbudgeten i mindre länder handhas av de stora ländernas regionala organ. Försvarsutgifter i procent av BNP visar tydligare hur mycket ett land satsar. Det är dock inte ett mått på kapacitet. Den upprustning som debattörerna betecknade som enorm var en modernisering efter en lång nedgång efter Sovjetunionens upplösning.

Ett annat exempel är när Johanne Hildebrandt hävdar att Sverige har det minsta försvaret runt Östersjön (” …. Sverige numera har Östersjöns minsta försvar …. ”). Hon hänvisar i ett svar till Mikael Holmström (även han SVD) som sagt att ”Det betyder att vi har minsta försvaret i Norden”. Norden är inte detsamma som Östersjön och båda påståendena är felaktiga.[2] Det baserades enbart på antalet soldater. Antalet flygplan, tanks, luftvärnsenheter m.m. tappas bort för att få stöd för uttalandet

Hildebrandt hävdade även att Sverige satsar minst vilket borde avse mängd pengar som satsas. Det framgick efter en direkt fråga att det handlade om en jämförelse mellan ländernas satsning i procent av BNP.  Hon hade lika gärna kunnat använda måttet utgifter per capita, men det passade inte hennes syfte. Då hade nämligen Sverige hamnat relativt högt (pga hög BNP/capita) – på ungefär samma nivå som Ryssland. [3]

Carl Bergqvist och Johanne Hildebrandt är medlemmar i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och borde i den rollen bidra till att informera allmänhet och politiker om hur läget är, inte bedriva propaganda eller medvetet förvirra.

Som redan sagts, inget av dessa mått (kr/BNP, kr/capita eller kr/statsbudget) visar hur stor militär kapacitet ett land har. Det är bara totala utgifter under flera år som har ett relativt starkt samband med kapacitet. Slutsatsen vad avser ekonomiska mått är att NATO lägger betydligt mer pengar på sin militär än vad Ryssland gör.

Tekniska mått

Grundfrågan är vilken utrustning ett lands militär har tillgång till. Huvuddelen av den utrustning olika länder har tillgång till är känd. Det kan dock vara lite osäkerhet om detaljer. Det svåra är att bedöma teknisk kvalitet och kompetens.

Det är möjligt att sammanställa en lista på hur många tanks, flygplan, örlogsfartyg, m.m. olika länder har. Sedan kan man med det som grund bedöma hur den samlade tekniska kapaciteten är i länderna. Problemet är hur ett jaktplan ska jämföras med t.ex. en korvett eller en stridsvagn med en attackhelikopter. Om ett land eller en allians är överlägset på de flesta områden blir det trots dessa svårigheter relativt lätt att göra en helhetsbedömning.

Kvantitativ jämförelse mellan Ryssland och NATO

De som förespråkar svenskt NATO-medlemskap brukar tala mest om Östersjön. Om man tar sig en titt på maktbalansen kring Östersjön finner man att Ryssland satsar 70 miljarder dollar på sin militär (enligt budget 2016) och de länder som är med i, eller har intimt samarbete med, NATO och har kust vid Östersjön satsar 61 miljarder dollar. När det gäller kärnvapen som ingår i spelet mellan USA och Ryssland är det naturligtvis ingen balans kring Östersjön.

Om det skulle bli öppen strid mellan Ryssland och något Natoland runt Östersjön kommer hela NATO att dras in. Det är därför mer rimligt att jämföra styrkeförhållandena mellan dessa två parter än att bara se hur det ser ut runt Östersjön.

Tabell 1. Jämförelse mellan Natoländerna och Rysslands militära utrustning

Vapenslag NATO 29 Ryssland Ryssland i procent av NATO 29
Tanks 16074 15398 96
Hangarfartyg 14 1 7
Stora krigsfartyg 121 24 20
Medelstora krigsfartyg 208 61 29
Ubåtar 150 67 45
Stridsflygplan 6328 1337 21
Attackhelikoptrar 3585 677 19
Kärnvapen 7625 7700 101
–          varav utplacerade 2330 1790 77
Militära satelliter 155 74 48
Militära baser utanför egna landet USA resp. Ryssland >700 <5 <1

Not: Huvuddelen av uppgifterna i tabellen är tagna från en artikel på Wikileaks som baseras på trovärdiga källor (hela Wikileaks artikel innehåller 181 källor). [4]  Uppgifterna om kärnvapen har tagits från SIPRI Yearbook 2016, en källa som sällan ifrågasätts. [5]  I kategorin Stora krigsfartyg ingår jagare och kryssare. I kategorin Medelstora krigsfartyg ingår fregatter, korvetter och amfibiefartyg (huvudsakligen landstigningsfartyg). Transportfartyg, patrullbåtar, m.m. ingår inte.

Natoländernas sammanlagda tillgång till militär och paramilitär personal är ungefär 6,3 miljoner (aktiva, reservister och paramilitära) och motsvarande för Ryssland är 3,5 miljoner. [6] Det innebär att Nato har nästan dubbelt så många som Ryssland.

Slutsatsen av denna kvantitativa genomgång är att NATO har ett betydande övertag gentemot Ryssland när det gäller militär utrustning.

Kvalitativ jämförelse samt folkmängd och ekonomisk potential

En kvalitativ jämförelse skulle kunna bli mycket omfattande och här gör vi bara några nedslag om viktiga vapensystem på båda sidorna. Vi diskuterar även ekonomisk och befolkningsmässig styrka. ’

Faktiskt utplacerade kärnvapenstridsspetsar, dvs sådana som kan användas med kort varsel, är viktigare än antalet som ligger i lager. Det har dessutom ingen större betydelse om ett land har fem eller sex tusen kärnvapen. En större del av USA’s är dessutom placerade på ubåtar som är svåra att upptäcka. Det är USA’s många militära baser runt om i världen som gör att de kan placera ut sina ubåtar långt från det egna landet och utan att de tappar kontakten med kommandot i USA. Alla USA’s ubåtar drivs med atomkraft, men bara två tredjedelar av de ryska. I alla andra avseenden än totalantalet kärnvapenstridsspetsar har Ryssland mindre, eller betydligt mindre, slagkraft än NATO. Ryssland har inte ett betydande övertag på något av de listade områdena.

Så här kan det låta i debatten: ”I dag har båda sidor skrotat en del av sina kärnvapen men USA har fortfarande 7 000 kärnvapen och Ryssland har 7 300, så något övertag har inte Nato ….” ur ett debattinlägg av Thomas Törnblom i Göteborgsposten 19/8 2017. Uppgifter om antal kärnvapen i USA görs till NATO’s samlade kapacitet utan hänsyn till Frankrike och Storbritanniens innehav. Inlägget har uppenbarligen missat att antalet utplacerade som kan användas utan långt varsel är militärstrategiskt mycket mer intressant än den totala lagerhållningen.

Generellt har NATO modernare materiel, men det finns exempel på moderna mycket avancerade enheter i det ryska försvaret, t.ex. tanks och attackflygplan. Antalet personer som är i aktiv militär tjänst är större i USA än i Ryssland. Relationen mellan nuvarande utgifter och mängden tanks m.m. tyder på att en större del av Rysslands utrustning är omodern.

Rysslands enda hangarfartyg, Admiral Kuznetsov, har länge varit i behov av reparation och modernisering. Det är utdaterat sedan länge. Nu skall fartyget repareras, men någon vidare modernisering kommer det inte att bli. Rysslands enda hangarfartyg har inte en chans att mäta sig med NATO’s 14 mer moderna. Det kommer att dröja innan Ryssland har tillgång till ett modernt hangarfartyg, om inte landet lyckas köpa ett från någon vilket inte är sannolikt. [7]

Dessutom går inte den välbehövliga moderniseringen av försvaret i den takt som planerats. Exempelvis som det ser ut nu kommer Ryssland inte att kunna färdigställa det antal moderna avancerade stridsvagnar av Armatatyp som var planerat till 2020 utan bara ett mindre antal. Nu verkar det vara möjligt att producera runt hundra sådana vagnar fram till 2020 och inte över två tusen som först var det uttalade målet. Vilket redan då verkade vara ett orealistiskt mål. [8]

Ryssland har tillgång till avancerade målsökande robotar som visat sig vara effektiva när de sattes in i kriget i Syrien. De har bl.a. skjutits från ett fartyg i Kaspiska havet och nått mål över 100 mil därifrån. Även NATO har dylika vapen. När det gäller stridsflygplan är det svårare att göra jämförelser. Båda sidor har tillgång till avancerade plan. Det finns många modeller för flera olika ändamål och planen har flera olika för och nackdelar.

Natoländerna har en sammanlagd befolkning på ungefär 900 miljoner och Ryssland mindre än 150 miljoner, dvs ungefär en sjättedel. NATO’s samlade BNP som har betydelse för uthållighet, försörjningslinjer och nyproduktion av krigsmateriel är 27 ggr större än Rysslands (över 34 000 mdr dollar respektive knappt 1 300 mdr dollar. IMF’s siffror för 2016 tagna från Wikipedia.) [9]. Om BNP mäts omvandlat till köpkraft (BNP (PPP)) blir det snarare 10 gånger större ekonomisk kapacitet för NATO 29 än för Ryssland (drygt 33 238 mdr dollar jämfört med 3 397 mdr dollar. Världsbankens siffror för 2016 tagna från Wikipedia.). Arbetskraft är billigare i Ryssland än i NATO-länderna som grupp, men vissa högteknologiska vapen kan betinga ungefär samma pris i alla länder. Det mest rimliga måttet ligger därför mellan de två givna, men något närmare BNP(PPP).

NATO har en viss nackdel av att dess styrkor tillhör olika nationer och inte kan vara helt koordinerade. De största nationerna inom NATO har dock erfarenhet av samordning i strid under senare år.

Slutsatsen av den kvalitativa genomgången är att det mesta tyder på ett övertag för NATO i relation till Ryssland.

Helhetsbedömning av styrkeförhållandena

Av genomgången ovan framgår att såväl ekonomiska som tekniska och kvalitativa jämförelser tyder på ett övertag för NATO. Sammantaget kan det inte råda någon som helst tvekan om att NATO är betydligt starkare militärt än Ryssland.

En organisation, Global Firepower, har sammanställt en lista över ett flertal länders militära styrka (2017 Military Strength Ranking[10]). Kapacitet inom olika områden har sammanvägts. Av de tolv starkaste länderna, enligt den listan, är sex Natoländer och ytterligare tre är mer eller mindre lierade med USA eller NATO. USA toppar listan följt av Ryssland, Kina, Indien Frankrike och Storbritannien. Vi har inte använt den organisationens siffror för olika vapenslag, men de överensstämmer relativt bra med dem vi använt i vår sammanställning ovan. Global Firepowers lista motsäger inte de slutsatser vi dragit av offentligt tillgänglig statistik och kunskaper om teknisk och annan kapacitet.

Ryssland kan försvara sig och en attack mot Ryssland med strider på ryskt territorium skulle bli förödande för dem som attackerar och för många andra som drabbas indirekt, men Ryssland har å andra sidan ingen som helst chans att föra ett framgångsrikt krig mot NATO. Den stora risken för krig ligger i att makthavare i USA skulle kunna få för sig att landet, med hjälp av bl.a. missilförsvarssystemet som byggts i europeiska länder, har en förstaslagsförmåga mot Ryssland och försöka slå till. Då kan vi hälsa hem för det är med mycket stor sannolikhet fel. Vi kan nog hälsa hem även om det eventuellt skulle vara sant.

Några aspekter på strategiska överväganden

NATO hävdar att Ryssland försöker etablera en A2AD zon av Östersjöregionen. A2AD står för Anti Access Area Denial. Det betyder att hindra en motståndare från att kunna sätta trupp/militär styrka i ett område. [11]

Det är troligt att Ryssland faktiskt försöker bygga upp förmåga för att försvåra för tillförsel av militär styrka till Östersjöregionen, bl.a. till Kaliningrads närområde. Detta borde ligga i dess intresse. Något annat vore väldigt konstigt. Men man ska komma ihåg att det inte är så att länderna kring Östersjön saknar motmedel. Bland annat inom flyget har de förmåga att bekämpa det. I scenariot som målas upp där Ryssland fullt ut skulle skapa en A2AD bubbla med centrum i Kaliningrad har fortfarande NATO möjlighet att ta sig till exempelvis de baltiska länderna relativt säkert. Även om det ibland kan verka vara annorlunda när dom värsta domedagsprofeterna i väst yttrar sig. Det som krävs för att Ryssland fullt ut ska kunna skapa denna bubbla, som i stort sett skulle förlama NATO i hela regionen, är att landet kontrollerar Gotland och möjligen även Åland.

A2AD bubblor är områden som det skall kosta för mycket att gå in i för att man ska våga göra det. Som synes krävs det mycket för att Ryssland ska klara detta, som t.ex. att starta krig med två länder, Finland och Sverige. Detta är inte tänkbart utan att ha som plan att även invadera och ockupera de baltiska länderna, som är medlemmar av NATO. Man måste fråga sig om Ryssland anser att dessa tre länder är värt det pris det kostar om man skall gå i krig med två alliansfria länder och NATO. Att Ryssland förser Kaliningrad med kapabelt försvar har av väst förmodligen avsiktligt övertolkats och ses som ett tecken på att Ryssland har planer på att göra om hela Östersjön med omnejd till en A2AD-bubbla.

I själva verket handlar det med all säkerhet om att Ryssland gör som alla andra. De försöker förse sina viktigaste och utsatta regioner och områden med kompetent försvarsförmåga. I alla lägen där NATO eller NATO-vänliga länder på olika sätt installerar luftförsvarssystem kallas de ”defensiva vapensystem”. När Ryssland gör detsamma så beskrivs det som att Ryssland tillför luftförsvar i syfte att skydda kommande offensiva operationer. Ryssland kommer nog att förbereda sig på att förhindra en attack mot sitt land om NATO och USA bygger upp tillräcklig offensiv styrka vid Rysslands västra gräns.

Då kan det bli aktuellt för dem att reagera på ett offensivt sätt. Det är idag inte troligt att Ryssland är beredda att starta krig med NATO över tre små länder dom inte behöver. Det har också talats om att NATO skulle sätta trupp eller luftförsvarssystem på exempelvis Gotland. Detta är många experter, också inom NATO, övertygade om skulle destabilisera säkerhetsläget och försämra läget i Östersjöregionen avsevärt. NATO-sidan övervärderar Moskvas intresse av de baltiska länderna oerhört mycket. Priset Ryssland får betala både militärt, humanitärt och politiskt kostar ofantligt mycket mer än man skulle kunna få. Scenariot är, hur man än vrider och vänder på det, absurt.

Utan att jämföra hur situationen i luftrummet kring Östersjön skulle kunna utveckla sig vid konflikt då tillförsel av styrka är svårt att förutse går det ändå att konstatera att Ryssland kommer hamna i underläge med tiden. Dessutom är förmågan i luften hos Östersjöländerna i i ett koordinerat läge inte att förringa och vifta bort utan vidare för någon tänkbar opponent. Jämför man styrka till sjöss och bara räknar med den del av sin flotta som Ryssland håller sig med i regionen blir jämförelsen annorlunda än många tror. Det handlar om en kombinerad styrka från Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark, Sverige och Finland.Den ubåtskapacitet som Sverige och Tyskland kan visa upp tillsammans är stark. Visst kan Ryssland försöka tillföra styrka. Gör man det före ett krigsutbrott kommer dessa förflyttningar lätt kunna tolkas och förebyggas. Om man gör det efter ett krigsutbrott måste man räkna in Turkiets, Greklands, Rumäniens, Bulgariens, Norges, Storbritanniens, Frankrikes, Nederländernas, Spaniens, Italiens och Belgiens förmåga och i förlängning även USA’s. Naturligtvis måste också Ryssland vid händelse av krig med ett NATO-land ta hänsyn till hur det ser ut kring hela landet och varifrån landet kan nås av diverse attacker med olika vapenslag.

En nackdel som NATO har i en upptakt till men även under en konflikt är att det är en allians av många länder. Beslutsfattandet tar med stor sannolikhet lite längre tid än hur Ryssland kan fatta sina beslut. Men eftersom det är USA/NATO som står för upptrappningen av situationen jobbar de förebyggande med detta också eftersom de är medvetna om problemet. Det pågår en omfattande övningsverksamhet. Styrkeförhållandet mellan NATO och deras allierade på ena sidan och Ryssland på den andra gör att Ryssland möjligen kan nå kortsiktig militär framgång inom ett specifikt landområde, men de kommer alltid och utan undantag kommer förlora ett krig mot NATO med allierade. Detta vet naturligtvis de politiska och militära lededningarna i Moskva om och de är inte intresserade av ett sådant scenario. De är varken okunniga, ointelligenta eller självmordsbenägna.

Ryssland har sagts kunna nöja sig med exempelvis att inta dom baltiska länderna och sedan kunna frysa konflikten genom att hota med användandet av kärnvapen. Även det är som att gräva sin egen grav för beslutsfattarna i Moskva. Priset blir för högt jämfört med vad som skulle kunna vinnas. Kanske inte på det militära planet, men en sådan aktion har så många andra konsekvenser som inte kan vägas upp av att man kontrollerar Estland, Lettland och Litauen.

Observera att om Finland och Sverige har starka försvar och ger tydliga signaler till båda sidorna att deras motpart inte kommer att få tillgång till de två ländernas territorier kommer oron i Ryssland att NATO placerar offensiva vapen på t.ex. Gotland att minska betydligt. Dessa länder skulle vara en buffert och öka tiden för NATO-flyg/missiler att slå till mot Rysslands mest tätbefolkade områden.

Andra möjliga globala allianser

Det finns inga formella försvarsallianser av betydelse i världen vid sidan om NATO. Det finns däremot länder som kan betraktas som närstående och som i viktiga avseenden har liknande intressen. Australien, Japan, Sydkorea, Israel och Nya Zeeland tenderar att hamna på samma sida som Natoländerna i internationella konflikter. Under senare år har samhörigheten mellan Ryssland och Kina ökat. Om det i en nära framtid blir en storkonflikt kan man nog utgå ifrån att de två länderna och några till kommer att gå i koalition.

Om Kinas kapacitet ska läggas ihop med Rysslands påverkas styrkeförhållandet mellan Öst och Väst betydligt jämfört med om enbart Ryssland jämförs med NATO. Vid en sådan jämförelse bör rimligtvisAustralien, Japan och Sydkorea adderas till NATO. Det blir då betydligt mindre ojämnt än när Ryssland jämförs med NATO. Vad gäller befolkning blir östsidan större pga Kinas dryga miljard invånare.  När det gäller tanks hamnar Ryssland och Kina på första plats likaså avseende kärnvapen i lager, dvs inte de som är utplacerade. På alla andra områden avseende militär utrustning ligger NATO med nämnda associerade länder före trots att Kina har mer än Australien, Sydkorea och Japan tillsammans. Det gäller även militär personal vilket dock förändras om även Nordkorea läggs till Ryssland ock Kina. Det är inte lätt att jämföra när det finns flera olika möjliga kombinationer av länder i olika tänkbara allianser.

Vår bedömning baserad på fakta och argument som presenterats i denna artikel är att NATO’s samlade militära kapacitet är betydligt större än Rysslands och att risken att Ryssland kommer att starta ett krig mot NATO är mikroskopisk.

Lars Drake och Jake Kayzer, aktiva i Nej till NATO och Aktivister för fred

 

Referenser

[1] http://www.dn.se/debatt/stark-var-forsvarsformaga-i-forbund-med-finland/

[2] https://drakbett.wordpress.com/2013/10/28/militar-kapacitet-kring-ostersjon/

[3] https://drakbett.wordpress.com/2013/10/28/militar-kapacitet-kring-ostersjon/

[4] https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_level_of_military_equipment

[5] https://www.sipri.org/sites/default/files/SIPRIYB16-Summary_SV_0.pdf

[6] https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_number_of_military_and_paramilitary_personnel

[7] http://nationalinterest.org/blog/the-buzz/russias-only-aircraft-carrier-has-big-problem-21535 https://sputniknews.com/military/201708231056707823-admiral-kuznetsov-repair/http://www.telegraph.co.uk/news/2016/10/21/russian-carrier-plagued-by-technical-problems/

[8] http://nordic.businessinsider.com/russia-armata-tank-2017-8?r=US&IR=T

[9] https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(nominal)

[10] https://www.globalfirepower.com/countries-listing.asp

[11] http://natoassociation.ca/limiting-russias-anti-accessarea-denial-strategy-in-the-baltic-sea/

 

Socialdemokraternas ledare attackerad av regeringslojala högerextremister i Ukraina

natalja_2.jpeg

Natalja Korolevskaja, ordförande för de ukrainska socialdemokraterna och ledamot av det ukrainska parlamentet Rada, som attackerades i Odessa 2 juni 2017 skadades med men för livet.

Fredag 2 juni 2017 blev Natalja Korolevskaja – ordförande för de ukrainska socialdemokraterna, ledamot av det ukrainska parlamentet Rada samt initiativtagare till all-Ukrainska Kvinnor för fred – attackerad i Odessa. Hon fick grön desinfektionsvätska kastad över sig och skadades med men för livet. 

Attackerna från högerextrema ökar i dagens Ukraina. De som drabbas är politiska motståndare, fredsorganisationer, veteraner, journalister, kulturpersonligheter o.s.v. Attackerna riktas kort sagt mot de som de högerextrema ser som oliktänkande.

De högerextrema använder ofta uttryck som t.ex. anti-ukrainsk om sina motståndare. Samma retorik används av den ukrainska regeringen. Därmed legitimeras de högerextrema och deras agerande. Samtidigt ökar spänningarna i samhället.

Motsättningarna späds ytterligare på genom att varken regering, parlament, förtroendevalda överlag eller ens de rättsvårdande myndigheterna agerar för att ställa högerextrema till svars när de agerar mot lagen. Istället agerar de för att skydda de högerextrema.

Aktioner utan tillstånd får ett tyst medgivande. Efter ett tag tas frågan över av landets ledning som gör det till sin politik och lagar skrivs om. Så skedde när högerextrema genomförde en blockad och sprängde kraftledningarna till Krim samt när de blockerade järnvägstransporter av malm och kol för metallindustrin och kraftverken till och från Donbass. I bägge fallen föll den ukrainska regeringen till föga efter några veckor och gjorde de olagliga aktionerna, som också strider mot Minsköverenskommelsen, till officiell regeringspolitik. För järnvägsblockaden i Donbass påtalade statsministern och presidenten initialt att de ekonomiska skadorna blev för stora för Ukraina att bära. Senare ändrade de alltså sin ståndpunkt och legaliserade den illegala blockaden.

Attacken mot Natalja visar att högerextrema även ger sig på de som kritiserar den ukrainska regeringen och den politik de för. Attacken utfördes i anslutning till Kvinnor för freds kongress i Odessa 2 juni 2017. Där antogs en resolution med en vädjan till det ukrainska parlamentet och ministerrådet med krav om att förhindra den av regeringen föreslagna pensionsreformen. Redan idag är situationen ohållbar för de ukrainska pensionärerna och ytterligare besparingar gynnar varken individerna eller samhället.

Aktivister för fred kräver att den svenska regeringen agerar genom alla tillgängliga kanaler för att bryta denna negativa spiral. Ukraina behöver fred. Fred nås inte genom att Ukrainas befolkning behandlas efter högerextrema gruppers godtycke.

Vi kräver att Sveriges regering och EU agerar för att stävja det politiska våldet i Ukraina.

Aktivister för fred uppmanar socialdemokrater och alla andra i Sverige att stå upp för fred i Ukraina och för att oppositionella, däribland socialdemokrater, ska kunna agera i landet utan rädsla om att utsättas för politiskt våld.

Aktivister för fred lämnar även en hälsning om god bättring till Natalja Korolevskaja så att hon kan fortsätta sitt viktiga engagemang för fred i Ukraina så snart som möjligt.

Mer om Natalja Korolevskaja och några tidigare attacker läses i Om Natalja Korolevskaja och några tidigare attacker.


Attacken mot Natalja Korolevskaja skedde på morgonen utanför ett hotellkomplex där all-ukrainska Kvinnor för fred höll en kongress. Innan hade högerextrema hotat kongressen och dess deltagare på olika sätt med syfte att kongressen skulle ställas in. Under fredagsmorgonen evakuerades alla från byggnaden efter att polisen sagt att byggnaden var bombhotad.

Kvinnor för freds vice ordförande Galina Kulik sade:

”När polis på plats hörde kritik mot regeringen uttalas meddelade de att lokalerna måste utrymmas efter ett påstått samtal om bombhot.”

Galina Kulik, vice ordförande i Kvinnor för fred, 2 juni 2017

Utanför byggnaden möttes kvinnorna av aggressiva iklädda kamouflage och militärkläder. Natalja, som är initiativtagare till det all-ukrainska Kvinnor för fred, attackerades under evakueringen. Utöver uttalade hot kastade någon grön desinfektionsvätska i hennes ansikte.

hogerextremaodessa2juni20171.png

Aggressiva iklädda kamouflage och militärkläder utanför Kvinnor för freds kongress i Odessa 2 juni 2017.

När attacken mot Natalja genomförts drevs de aggressiva på flykt medan kvinnorna och folket ropade ”skam”.

irinakovalishnatalja2juni2017.png

Irina Kovalish från Odessa regionfullmäktige meddelade att Natalja Korolevskaja skadats med men för livet efter attacken i Odessa 2 juni 2017.

Irina Kovalish, som är vald till Odessa regionfullmäktige för Oppositionsblocket, meddelade under eftermiddagen att Natalja till följd av detta skadat hornhinnan och delvis förlorat synen. Samma information publicerades även på Oppositionsblockets hemsida samt i t.ex. ukrainsk och rysk media.

Ukrainsk media har rapporterat att Lavr Kornilov, biträdande chefsläkare vid Centrum för Mikrokirurgi Ögon i Kiev, sagt att patienten – till följd av den gröna vätskan – fått en kemisk brännskada på hornhinnan i det vänstra ögat. Chefläkare Kornilov sade att detta tillstånd kräver behandling och att patienten klagar på försämrad syn på vänster öga.

lakarutlatandenatalja2juni2017

Natalja Korolevskaja har publicerat läkarutlåtandet efter attacken mot henne.

Natalja publicerade själv läkarutlåtandet där hon diagnostiseras med kemisk brännskada på hornhinnan och bindhinnan i ögat. Hornhinnan i det vänstra ögat är skadad och Natalja har partiell synförlust på vänstra ögat. Tiden och sannolikheten för en fullständig återhämtning kan inte fastställas.

Irina Kovalish publicerade även en film från händelsen och skrev att ingen vettig människa kan utföra en sådan feg handling. Filmen finns att se via Nataljas Youtube-konto.

kvinnorforfredukrnatalja2juni2017.png

Kvinnor för fred i Ukraina publicerade filmen som visar attacken mot Natalja.

Videon har även publicerats av Kvinnor för fred i Ukraina. De har också lämnat in en polisanmälan med begäran om att ställa ansvariga för attacken till svars. Kvinnor för fred har lämnat över utredningsmaterial till polisen.

Efter händelsen uttalade Natalja, som var minister för socialpolitik under Viktor Janukovitj andra regering och som avsattes 24 februari 2014, sig:

”Myndigheterna är rädda för alternativa synpunkter på antisociala reformer. Regeringens resultat är att fattigdomsnivån i landet ligger på 60 procent och bland pensionärer är den chockerande 90 procent. Våra kvinnor är de modigaste. De är inte rädda för radikala eller rapporter om hot. De uttryckte sin åsikt om chockpensionsreformen. Kongressen genomfördes trots alla försök att stoppa den”

Natalja Korolevskaja, 2 juni 2017

Kvinnor för fred antog under kongressen i Odessa 2 juni 2017 en resolution med en vädjan till det ukrainska parlamentet och ministerrådet med krav om att förhindra den av regeringen föreslagna och av IMF godkända pensionsreformen.

natalja_1.jpeg

Natalja Korolevskaja, ordförande för de ukrainska socialdemokraterna, som attackerades i Odessa 2 juni 2017 skadades med men för livet.

Natalja sade även:

”När kongressen inledde diskussionen om regeringens pensionsreform kom meddelande om att byggnaden var bombhotad (minerad) och kvinnorna evakuerades. Detta indikerar att någon med makt ligger bakom och de gör allt för att förhindra ett konstruktivt offentligt samtal. För mig är denna föraktliga och fega provokation en fullständig överraskning. Jag tror att metoder med att hälla grön färg i kvinnors ansikte varken är allmänt eller politiskt acceptabelt.”

Natalja Korolevskaja, 2 juni 2017

 

oppositionsblocket2juni2017.png

Oppositionsblocket genom Jurij Bojko uttalar sig om attacken mot Natalja.

Jurij Bojko, medgrundare av Oppositionsblocket som bildades inför det tidigarelagda parlamentsvalet i oktober 2014 (och som är f.d. minister för energi och kolbrytning samt f.d. vice premiärminister och som avsattes 27 februari 2014), uttalade sig med krav om att polischeferna i Odessa ska avskedas. Detta för att de inte kunde garantera säkerheten för Kvinnor för freds kongress.

Ett krav framförs även om att en utredning om attacken mot Kvinnor för freds initiativtagare och parlamentsledamoten Natalja Korolevskaja ska inledas:

”Radikala högerextremister har försökt hindra rörelsen Kvinnor för freds kongress…

Aggression mot fredsorganisationer bekräftar den press från krigshetsare och radikala som råder på det civila samhället. Oppositionsblocket kräver att polischeferna i Odessa avskedas då de inte kunde garantera kvinnornas säkerhet…

Vi kräver även att riksåklagarmyndigheten öppnar en utredning av attacken. Polis och säkerhetstjänst är skyldiga att på kortast möjliga tid utreda och fastställa skuld för brott mot liv och hälsa för kongressens deltagare, fastställa vilken organisation som är ansvarig för politisk terror och offentliggöra utredningen.”

Jurij Bojko, 2 juni 2017

Oppositionsblocket och Jurij menar att attacker mot oberoende offentliga organisationer (NGO:er) bekräftar att omvänd demokrati råder i Ukraina.

”Vi uppmanar EU:s ledarskap att diskutera demokratiska problem och problem i fråga om respekt för motståndsrätten under det kommande toppmötet mellan Ukraina och EU”.

Jurij Bojko, 2 juni 2017

De säger att deras uttalande är även riktat till Europarådet, OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, FN:s representationskontor i Kiev, EU:s representationskontor i Kiev och ambassader för utländska partner till Ukraina.

Oppositionsblocket vädjar om aktiv bevakning av demokratiska processer i Ukraina och stöd till oberoende offentliga organisationer (NGO:er):

”Vi anser att PACE måste stärka övervakningen av hur den ukrainska ledningen uppfyller sina åtaganden. Det är nödvändigt att ge de ukrainska tjänstemännen personligt ansvar för deras misslyckande om att säkerställa medborgarnas rättigheter och friheter och för deras brott mot demokratins principer och normer.”

Jurij Bojko, 2 juni 2017

 

nataljaleonchenkonatalja2juni2017.pngNatalja Leonchenko uttalar sig efter attacken mot Natalja och uppmanar polis att utreda och ställa de ansvariga till svars samt säger att Ukraina behöver fred.

Även Natalja Leonchenko, ordförande för Oppositionsblocket i Zjytomyrs stadsfullmäktige i nordvästra Ukraina, reagerade genom att uppmana polis att utreda händelsen. Leonchenko menar att allt annat kommer att innebära ett fiasko för lag och ordning i landet. Hon avslutar med att Ukraina behöver fred.

Nikaolj Skorik, ledamot av Rada, lämnade en begäran till inrikesminister Arsen Avakov om att snabbt vidta åtgärder mot de som angrep Natalja och ställa dem inför rätta.

”Attacker av huliganer, kroppslig skada och skada på egendom – alla har blivit metoder som riktas mot medlemmar av Oppositionsblocket. Ingen av dessa metoder är förenlig med rådande lagstiftning och det strider mot grundläggande medborgerliga rättigheter och friheter som garanteras genom Ukrainas konstitution.”

Nikaolj Skorik, 2 juni 2017

 

sergejlarinnatalja2maj2017.png

Sergej Larin uttalar sig om attacken mot Natalja och passade på att hälsa till och uttrycka sitt stöd för henne.

Sergej Larin, ledamot i det ukrainska parlamentet Rada och ordförande för organisationen för rättsliga reformer, visade i sitt Facebookflöde hur allvarlig attacken mot Natalja är. Han frågade om det finns något ryskt eller ukrainskt ord som inte är en svordom för att benämna de som kastade grön färg i ansiktet på Natalja. Han passade även på att visa sitt stöd och önska god bättring till Natalja samt hälsade att ”vi är med dig”.

Det finns de som hyllar attacken, men ukrainarnas reaktioner i sociala medier har mestadels förkastat metoden som används för att bekämpa politiska motståndare. De är särskilt kritiska till att attacker utförs av friska starka män mot kvinnor.

automajdanodessanatalja2maj2017.png

Automajdan Odessa tar på sig attacken 2 juni 2017 mot Natalja Korolevskaja.

Parallellt tog Automajdan Odessa på sig ansvaret för attacken mot Natalja.

Det rapporteras också att polisen har öppnat en utredning om huliganism.

Attackerna från högerextrema ökar i dagens Ukraina. De som drabbas är politiska motståndare, fredsorganisationer, veteraner, journalister, kulturpersonligheter o.s.v. Attackerna riktas kort sagt mot de som de högerextrema ser som oliktänkande.

De högerextrema använder ofta uttryck som t.ex. anti-ukrainsk om sina motståndare. Samma retorik används av den ukrainska regeringen. Därmed legitimeras de högerextrema och deras agerande. Samtidigt ökar spänningarna i samhället.

Motsättningarna späds ytterligare på genom att varken regering, parlament, förtroendevalda överlag eller ens de rättsvårdande myndigheterna agerar för att ställa högerextrema till svars när de agerar mot lagen. Istället agerar de för att skydda de högerextrema.

Aktioner utan tillstånd får ett tyst medgivande. Efter ett tag tas frågan över av landets ledning som gör det till sin politik och lagar skrivs om. Så skedde när högerextrema genomförde en blockad och sprängde kraftledningarna till Krim samt när de blockerade järnvägstransporter av malm och kol för metallindustrin och kraftverken till och från Donbass. I bägge fallen föll den ukrainska regeringen till föga efter några veckor och gjorde de olagliga aktionerna, som också strider mot Minsköverenskommelsen, till officiell regeringspolitik. För järnvägsblockaden i Donbass påtalade statsministern och presidenten initialt att de ekonomiska skadorna blev för stora för Ukraina att bära. Senare ändrade de alltså sin ståndpunkt och legaliserade den illegala blockaden.

Attacken mot Natalja visar att högerextrema även ger sig på de som kritiserar den ukrainska regeringen och den politik de för. Attacken utfördes i anslutning till Kvinnor för freds kongress i Odessa 2 juni 2017. Där antogs en resolution med en vädjan till det ukrainska parlamentet och ministerrådet med krav om att förhindra den av regeringen föreslagna pensionsreformen. Redan idag är situationen ohållbar för de ukrainska pensionärerna och ytterligare besparingar gynnar varken individerna eller samhället.

Aktivister för fred kräver att den svenska regeringen agerar genom alla tillgängliga kanaler för att bryta denna negativa spiral. Ukraina behöver fred. Fred nås inte genom att Ukrainas befolkning behandlas efter högerextrema gruppers godtycke.

Vi kräver att Sveriges regering och EU agerar för att stävja det politiska våldet i Ukraina.

Aktivister för fred uppmanar socialdemokrater och alla andra i Sverige att stå upp för fred i Ukraina och för att oppositionella, däribland socialdemokrater, ska kunna agera i landet utan rädsla om att utsättas för politiskt våld.

Aktivister för fred lämnar även en hälsning om god bättring till Natalja Korolevskaja så att hon kan fortsätta sitt viktiga engagemang för fred i Ukraina så snart som möjligt.

 

 

 

 

Försvarsmaktsövning AURORA 17 – Ett stort steg åt helt fel håll

Sverige kommer i september 2017 genomföra den största militära övning som hållits i landet på över 20 år. Ett antal NATO-länder kommer att delta i övningen och en del övningsmoment är en direkt följd av det värdlandsavtal som Sverige ingått med NATO.

Övningen kommer att synas och höras och allmänheten i berörda områden kommer inte kunna undgå att märka av den. Deltagande länder utöver Sverige är Finland, Norge, Frankrike, Danmark, Estland och USA så som det är planerat i dagsläget.

strid1.jpg

M1A1-Abrahamstank ger eld
Foto via BelleDeesse

USA för med sig ett mekaniserat skyttekompani, med Abramsstridsvagnar och M2 Bradley stridsfordon. Ett luftvärnsförband, med Patriot-system. Ett luftburet kompani. Fyra attackhelikoptrar, modell AH64 Apache. Diverse örlogsfartyg och marinflyg.

Att Sverige genomför en sådan omfattande övning i Sverige tillsammans med flera NATO-länder skickar signaler. Dom signalerna kommer med all rätt uppfattas som hotfulla av Ryssland. Sveriges agerande genom att genomföra övningen på det sätt som den är utformad kommer inte stabilisera situationen i området utan istället öka spänningar.

benhodgesflyttavapentv4.png

I mars 2016 sade Ben Hodges, generallöjtnanten för den amerikanska armén i Europa, att han ville öva på att flytta vapen till Sverige och speciellt nämndes Patriot-systemet. Syftet uttalades som att det handlade om att visa styrka – mot Ryssland. Drygt ett år senare kommer Patriot-systemet på besök till Sverige genom AURORA 17.
Bild via TV4 Play

Vill man skapa stabilitet och långvarig fred gör man det genom diplomati och regelbunden dialog. Inte genom att skramla med vapen. Dom argument som förs fram av NATO-anhängare angående ryska hot mot Sverige måste granskas i detalj och demonteras. Dom baseras nämligen på lögner, modifierade halvsanningar och mycket skickligt genomdriven propagandaverksamhet. Först då kan man för en bred allmänhet presentera det faktum att värdlandsavtalet med NATO undantagslöst försätter Sverige i en situation där hotbilden mot landets säkerhet ökar och där risken för att bidra till en väpnad konflikt i svenskt närområde är högst aktuellt.

dodsvensksoldat.jpg

I samband med en ceremoni vid Arna militärflygplats i Stockholm 19 oktober 2010 lägger överbefälhavare Sverker Göransson Försvarsmaktens förtjänstmedalj på sergeant Kenneth Wallins kista. Sergeant Wallin (22 år) som hade cirka en månad kvar av sin tjänstgöring dödades i strid på ett ISAF-uppdrag i Mazar-i-Sharif i Afghanistan några dagar tidigare. 
Foto: AP Photo / Fredrik Sandberg / SCANPIX (länk)

Så som Aurora 17 utformats utgör den övningen en av många förändringar inom svensk försvarsverksamhet som skickar helt fel signaler. Man vill normalisera en militarisering där det svenska folket skall se inslag av utländsk krigsmakt på svenskt territorium som normalt. Man får inte låta det ske. Skulle det bli ”normalt” med NATO-symboler, amerikanska vapensystem och soldater i Sverige så är det snart också ”normalt” med parader och ceremonier tillägnade stupade svenska soldater som återvänder hem från något land långt bort i en kista insvept i svenska flaggan. Då är det för sent att inse att det i längden inte är så roligt att leka krig med den stora elefanten på andra sidan Atlanten som det var under några veckor i september 2017 då allt bara var på skoj.

Låt inte propagandisterna, opinionsmakarna, krigshökarna, vapenindustrin, giriga och korrupta politiker, partiska journalister och andra som vill förvandla Sverige till en möjlig plattform för militär aggression ostört sälja sin produkt till allmänheten. Uppvakta ansvariga politiker. Skicka mail, ring, besök deras arbetsplats. Ifrågasätt artiklar och reportage i media som försöker framställa en verklighet baserad på propaganda. Ge dig in i debatten där det är möjligt. Informera vänner och bekanta om vart Sverige är på väg. Sprid information till allmänheten på alla sätt som är möjligt.

Anslut dig till motståndet mot krigsövningar som Aurora 17, emot eskalering av en redan spänd situation i svenskt närområde, emot värdlandsavtalet med NATO som Sverige måste säga upp och emot vapenskrammel som i värsta fall mynnar ut i krig. Det finns fortfarande tid till att dra i nödbromsen och vända på utvecklingen. Men den börjar rinna ut.

Aktivister för fred/Jake K