En del misstänker att Natos, dvs USAs, militans i Ukrainafrågan, plus militär upprustning i allmänhet, har att göra med ängslan över att kontrollen över världens finanser håller på att sippra undan. Renminbi är ännu långt från att ersätta dollarn men brukas i allt fler internationella ekonomiska transaktioner.
USA har på många sätt sig självt att skylla. Att det godtyckligt stjäl länders tillgodohavande i dollar har gjort allt fler obenägna att hålla dollarkonton. Inte minst Kina självt. Men även Frankrikes president Macron har uttryckt en önskan att komma bort från dollarberoendet. Liksom många andra statschefer.
Hur obekvämt detta kan vara för USAs självförtroende kanske det ändå kan vara en välsignelse. Så anser i alla fall Per Lindvall, som pekar på hur tillgången till en lättvindig kredit har drivit ut deras industri från marknaden. Det är ungefär vad som brukar kallas ”holländska sjukan”. Ett annat historiskt exempel kan vara när Spaniens tillgång till billigt sydamerikanskt silver gjorde att det inte investerade i inhemsk produktionsförmåga och på hundra år förvandlades till ett u-land.
Naturligtvis drabbar sådant ojämnt. USAs rentiärer tjänar antagligen bra på att slippa befatta sig med krångliga produktionsprocesser, medan folkmajoriteten drabbas av arbetslöshet och sjunkande löner. Så länge rentiärerna har makten kommer statsstyret att fortsätta försvara dollarns internationella särställning. Till landets fördärv.
Aktivister för fred 