En ny anti-neoliberal klimatrörelseimpuls

Bild: Via Campesina-demo på WTO-mötet i Cancún 2003

Folkrörelsers och den viktigaste internationella klimatorganisationens enade krav mot koldioxidhandel är ett historiskt steg framåt. Initierat av de viktigaste klimaträttviserörelserna, rörelserna mot skuldkrisen, de starkaste internationella demokratiska miljö- och jordbrukarorganisationerna, ett viktigt urfolksnätverk och USA:s miljörättvisenätverk, har ett dominerande globalt nätverk för första gången (såvitt jag vet) anslutitt sig till ett anti-nyliberalt krav. De första undertecknarna var Asian Peoples’ Movement on Debt and Development, Friends of the Earth International, Indigenous Environmental Network, La Via Campesina och Grassroots Global Justice Alliance och bland de som undertecknade är 350.org Global.

Detta förändrar allt om vi håller fast vid denna nya enhet. Den dominerande internationella klimatorganisationen 350.org:s vägran att utmana den viktigaste politiska lösningen som företag och västerländska regeringar har lagt fram för att lösa klimatkrisen har varit ett hinder. Genom att agera tillsammans mot att förvandla naturen till en handelsvara har en skarp konflikt med makten nu blivit central inte bara för klimaträttsrörelsen utan också den vanliga klimatrörelsen.

I början vägrade också den allmänna klimatrörelsen att kräva sådana lösningar som en rättvis övergång. Klimatpolitiska småreformer som saknar en sammanhängande kombination av vad rörelsen är emot och vad den är för kan nu ersättas med ett mer övertygande budskap. Ett budskap som går långt bortom klimatpolitiken genom att kräva en social förändring nödvändig inte bara för att stoppa den globala uppvärmningen utan också stoppa artutrotning och andra globala hot mot en planet där vi och kommande generationer kan ha ett rikt liv med andra arter.

Att etablera en global marknad för så kallade ekosystemtjänster är vad företag och finansiellt kapital önskar. Kravet mot koldioxidhandel går långt bortom klimatpolitiken, det är kärnan i att utmana också företagens agenda på den globala socioekologiska krisen.

Det är också en möjlighet att etablera en politisk plattform med alla folkrörelser i en gemensam omsorg om att hindra att inte bara naturen utan också allmänningar som den offentliga sektorn och i allmänhet sociala rättigheter görs till en vara.

Vägen till denna rörelseimpuls har varit lång. Man kan undra varför det dröjde så länge innan det fanns ett tydligt budskap som motsätter sig företagens intressen som kräver social rättvisa mellan och inom länder. Trots allt hade de internationella klimataktionsdagarna 1991-94 i 70 länder detta konfliktorienterade budskap.

Men att utveckla politik tar tid. Skolstrejkerna över hela världen har krossat den enfrågepolitiska klimatlobbyverksamheten och utvidgat rörelsen både i budskap, frågor och kvantitet. Vädjanden till världens ledare att agera görs inte längre, vi är snarare tillbaka till meddelandet från internationella klimatdagar 1991 som säger ”Vi kan inte vänta på att regeringar ska agera!”. Ungdomen tar också upp hela den globala miljökrisen och inte bara klimatfrågor. De har också kunnat gå långt bortom ”frontlinjekonceptet” genom att mobilisera överallt.

Medelklassens dominans är en begränsning. Men när nu äntligen Via Campesina och andra massrörelser från tredje världen har fått sitt anti-nyliberala krav mot koldioxidhandelacepterat av vanliga klimatnätverk ser vi en helt ny politisk dynamik. Med små och medelstora jordbrukare som den starkaste globala drivkraften bakom en tydlig anti-neoliberal klimatrörelse kan en klassdynamik samla fart som förenar landsbygds- och stadsklasskamp med medelklassen som en mindre stark men ändå förenande kraft där alliansen med företagens neoliberala program blir utmanad.

Detta ger utrymme för både internationella, nationella och lokala allianser som kan politisera rörelsen på ett sätt som är förenlig med bredare appeller som de som Fredagar för framtiden har gjort. Men det kommer bara att vara möjligt om de anti-neoliberala kraven tillsammans med en rättvis övergång, inklusive både landsbygds- och stadsfrågor blirr centrala för framtida internationella aktionsdagar. De dagar då rörelsen om klimaträttvisa begränsade sig till att lobba FN-konferenser är över. Nu är det dags för nya initiativ som förenar alla lokala kamper för demokrati, mot företagens styre.

Tord Björk

samordnare för EU-utskottet i Jordens Vänner Sverige och styrelseledamot i aktivister för fred

Citat från petitionen mot koldioxidhandel och länkar:

Vi som skriver under detta brev kräver att koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts hålls utanför Parisavtalets regelbok. Vi säger NEJ till en resolution om koldioxidmarknader vid COP25.

Internationella regler för koldioxidmarknader kommer vara en nyckelfråga vid förhandlingsbordet i Madrid, och under artikel 6 kan koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts komma att bli en del av Parisavtalets regelbok i år. Det skulle riskera att låsa fast oss i ännu mer utsläpp, ytterligare temperaturökning och decennier av inaktivitet, distraktion och företag som får allt mer makt.

… Koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts fungerar inte. Bakom kompensationerna ligger exempelvis vetenskapligt tveksamma antaganden: att blanda utsläppskrediter från olika kompensationsprojekt betyder att koldioxidkompensationer från olika källor räknas som “lika”. Men att bränna fossila bränslen i en del av världen kan inte “balanseras ut” genom kompensationer med kol från naturliga kolcykler – det är inte så ekosystem fungerar. …

NEJ till kolmarknaderna! NEJ till falska lösningar och farliga distraktioner! NEJ till klimatkolonialism! NEJ till företagens makt och straffrihet! COP25: Verklig, rättvis handling nu!

Engelska och spanska versioner

https://www.ienearth.org/wp-content/uploads/2019/12/Petition-No-to-carbon-markets.pdf

Svensk version

https://jordensvanner.se/pressmeddelande-gallande-cop25-hall-koldioxidmarknader-utanfor-parisavtalets-regelbok/

Klimatrörelsens historia

Klimatrörelsens historia är en rik historia fylld med drastiska förändringar i både politiskt innehåll och former av handling. För många kan detta låta konstigt eftersom klimatrörelsen presenteras som något alldeles nytt – och om den har äldre rötter är det en historia inte om kollektiva rörelseansträngningar utan om individer och deras initiativ. De få försök att skriva en historia presenterar å andra sidan en berättelse om något litet som blir större och större utan att ändra riktning.

Detta försök att skriva en historia om klimatrörelsen är annorlunda. Den använder ett folkrörelseperspektiv med demokratiska kollektiva insatser lokalt, nationellt och internationellt som nyckeln till att förstå social förändring, så att vi kan lära oss och gå vidare. Den bygger på den muntliga svenska definitionen av en folkrörelse som en kollektiv insats under en längre tid med olika sätt att arbeta på – att kombinera att leva som man lär med att förändra samhället samtidigt. En kombination ofta svårt att uppnå men kan ses som avgörande under perioder när en rörelse växer.

Det är också baserat i en förståelse av folkrörelser kopplade till varandra. Något vi kan prata om som ett ”folkrörelsekomplex”, på det sätt som E.H. Thörnberg gjorde under första hälften av 1900-talet. En idé som kan visa oss att uppdelningen av rörelser ibland är godtycklig eller ett västerländskt fenomen som ser mycket annorlunda ut om vi ser på hur folkrörelser är organiserade i andra delar av världen. Det är också baserat på studien av global historia av populära rörelser av Jan Wiklund som idag arbetar i samma tradition som Thörnberg.

Läs pdf här: climate movement history

Enfrågepolitik duger inte mot globala hot

IMG_0432

Kritik av Vänsterpartiets utkast till partiprogram

Vänsterpartiet har bjudit in alla intresserade till diskussion om sitt nya utkast till partiprogram. Det ger anledning att komma med en del synpunkter.

Av Tord Björk

I utkastet sägs att partiet ska vila på tre pelare, socialism, feminism och ekologisk grund. Tyvärr framstår den ekologiska grunden i texten som gammalmodig. Det finns ett växande behov av att tillsammans motsätta sig storföretagens offensiv sedan finanskrisen 2008. Med ekonomiska, politiska och militära medel söker dessa kapitalintressen att privatisera naturen och gemensamt organiserad omsorg vilket är ett hot mot både miljö och hälsa. För att motsätta sig storföretagens lösning på klimat och biologiska mångfaldsfrågan driver därför Jordens Vänner och bonderörelsen Via Campesina kravet nej till att göra naturen till handelsvara, ett krav som för övrigt Vänsterpartiet ställde sig bakom 2001 i Göteborgsaktionen men nu sorterat bort när det är mer aktuellt än någonsin.

Det globala miljöhotet mot människor och natur tas inte på allvar. Förståelsen och en massrörelse för att skapa opinion i denna nu aktualiserade viktiga fråga uppstod med hjälp av kampen mot atombomben. Hur radioaktivitet släpptes ut i samband med kärnvapenprov och nådde våra kroppar i hela världen följt med växande insikter i risken för att ett kärnvapenkrig skulle leda till mänsklighetens utrotning bars fram av en stark fredsrörelse. Kärnvapennedrustning blev svensk officiell politik.

Det var fredsrörelsen som sedan påverkade miljörörelsen att bli stark genom att i många länder i hela världen och inte minst Sverige starta antikärnkraftsrörelsen. En rörelse som i Sverige tidigt på 1980-talet startade den internationella kampen mot försurningen och 1990 tog initiativ till de första folkliga protesterna mot utsläpp av växthusgaser och avskogning för att rädda klimatet tillsammans med rörelser för klimaträttvisa i 70 länder.

Idag när värdlandsavtalet med NATO gjort att Sveriges halvsekellånga arbete för kärnvapennedrustning kastats i papperskorgen nämns inte ens ordet kärnvapen i programutkastet. Även INF-avtalet som var fredsrörelsens stora seger på 1980-talet har förkastats av USA. Istället sätter NATO upp nya missilbaser allt närmare Ryssland med minskade förvarningstider till följd och därmed risk för kärnvapenkrig av misstag. Utelämnandet av det globala hot som kärnvapen utgör är ett tecken på att partiet förlorat kontakten med den verklighet som globala hot utgör. Inte heller kärnkraft tas upp. Fred omnämns fem gånger och fredlig två, klimat 30.

Det finns idag en rad globala hot som växer och växer. Glädjande nog spränger barn och ungdomar enfrågepolitikens begränsningar. De snävar inte in sig på den för stunden mest uppmärksammade globala frågan utan tar genomgående upp även massutrotningen och nedsmutsning tillsammans med klimatet. I programutkastet är allt fokus på klimatfrågan. När biologiska mångfaldsfrågan tas upp blir det intetsägande meningar som: ”Åtgärder måste genast sättas in för att arter långsiktigt kan fortleva i bestånd med tillräcklig genetisk variation.” Man undrar inte minst vilka dessa åtgärdsmänniskor är som omedelbart ska lyckas vända en massutrotning till något annat men kanske svaret finns i ordet som slunkit med i meningen, nämligen långsiktigt.

Utkastet gör Vänsterpartiet till en enfrågerörelse där hela tyngdpunkten läggs på klimatet. Det räddar inte ens klimatet. Orsaken ligger i det programmakarna utelämnat, nämligen vem som skapa den förändring som gör produktionen hållbar så att mänskligheten kan överleva. Det som föreslås är åtgärder som ska minska jordbrukets och andra näringars utsläpp med hjälp av nya anläggningar och ny teknik. Men i det jordbruk som drivs av bonden är biologisk mångfald och åtgärder för att rädda klimatet så invävda i varandra att ensidigt fokus på klimatfrågan i praktiken är omöjligt. Naturen och bonden är inte maskiner som man med hjälp av mekaniska metoder kan skapa vissa resultat från genom ”åtgärder”.

Genom enfrågeinriktningen förloras tyngden i hur alla sidor av det multidimensionella globala hotet kan bemötas och av vem. Utöver det som redan nämnts finns också utarmning av matjorden och allt näringsfattigare mat, brist på vatten och en kris för folkhälsan i världen. Maten blir allt skadligare för kroppen och skapar accelererande övervikt och sjukdomar på grund av ohälsosam kost. Men mat blir i programutkastets värld inte en fråga som har med folkhälsan att göra eller för den delen ens en fråga om hur monokulturer utarmar biologiska mångfalden och näringshalten i våra livsmedel utan reduceras till en fråga om att matkonsumtionen måste bli mer energieffektiv.

Oförmågan att ge en inriktning som kan skapa ett socialt och ekologiska hållbart samhälle stadfästs redan i inledningen till texten. Samhällsproblemen ska lösas genom utökad demokrati och mer jämlik fördelning. Grundläggande materiell förståelse för villkoren för olika näringar oavsett vilket ekonomiskt allmänt system man väljer saknas trots att det diskuteras av miljörörelsen och småbrukarrörelsen i Sverige. De finns sådana grundläggande skillnader i skalfördelar mellan naturbruk och industrin. Storskalighet i jordbruk och skogsbruk ger inte de effektivitetsvinster som är så påtagliga i industrin. Oavsett om man har kapitalism, planekonomi eller något tredje innebär det att man måste reglera förhållandena så att naturbruket och dess direkta producenter ute på fältet och i skogen får rimliga villkor för att sköta dessa näringar på ett hållbart sätt.

Utkastets inriktning är en helt annan. De som är miljörörelsens viktigaste samarbetspartners i kampen för att ändra den nuvarande ohållbara förhållandet till naturen existerar inte ens i denna vänsterpartisyn, om de finns så framställs de snarare som motståndare. Här ställs kapitalägare mot löntagarna som ses som den avgörande kraften. En sådan syn där skogsarbetaren var en samarbetspartner men när han avskedas och tvingas bli skogsentreprenör inte längre är det är en syn som är omöjlig för den som bryr sig om miljön och klimatet.

Samtidigt påstås den främsta konflikten mellan arbete och kapital handla om fördelningen av överskottet mer jämlikt och inte i konflikter om produktionens och reproduktionens inriktning. Att miljörörelsens främsta samarbetspartner i Sverige och internationellt som är bonderörelsen Via Campesina ställs åt sidan är kanske inte med en sådan syn så konstigt. I utkastet står ”Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi är en del av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen, internationellt och i Sverige.” Miljörörelsen är inte heller något att räkna med.

Genom att ta bort det krav riktat mot storföretagens och EU:s linje som lösning på klimat och globala ekologiska krisen genom handel av ekosystemtjänster som Via Campesina och Jordens Vänner står för skärs också förbindelsen till andra kampområden av. Kvar blir ett program som gynnar ett gytter av osammanhängande statliga satsningar på än det ena än det andra medan den bakomliggande politiken som grundlagts av WTO och EU:s liberaliseringsdirektiv för kapital lämnas intakt. Något som gör att Sveriges landsbygd befinner sig på ett sluttande plan och förlorar makt till storstädernas alltmer centraliserande delaktighet i den globala spekulationsekonomin. Det behövs ett program som visar hur stadens och landsbygdens problem hänger samman genom att allt görs till handelsvara, våra sociala rättigheter på arbetsplatserna lika väl som naturen och gemensamma välfärden. En kamp där kapitalöverföringen från landsbygden till storstaden stoppas i Sverige och världen.

Den insikt som finns i miljörörelsen om det viktiga i att förena landsbygdens och den urbana klasskampen lyser helt med sin frånvaro både för Sverige och internationellt. EU:s frihandelsavtal bygger på att avindustrialisera länder för att kunna dumpa EU-företagens produkter medan länderna ifråga uppmanas att specialisera sig på jordbruk och utvinning av naturresurser som gör att länderna för alltid underordnas. Men utkastet är blint för hur svenska imperialismen deltar i detta system. Vår allt större integrering i EU och NATO:s militarisering och imperialistiska handelssystem försvinner i tal om att stormakter som USA, Ryssland och Kina är hotet medan Sveriges roll försvinner lika snabbt som kritik av vänsterpartiets stöd av krig mot Libyen.

Vad som behövs är istället att ta till vara på den klassallians som sedan 1950-talet skapat massrörelser mot globala hot men spränga begränsande synsätt. Det är inte fossilindustrin som är hotet utan det samlade militär-, agro- och fossilindustriella komplexet. Det är när internationella fredsbyrån till sitt 125 årsjubileum bjuder in Internationella fackliga konfederationen och Jordens Vänner för gemensam diskussion om klimatomställning som vi också kan börja se det som vi kanske allra mest behöver, en folkrörelsernas gemensamma program för rättvis omställning.

Tord Björk

Sammankallande i Jordens Vänners EU-utskott och redaktör för Ukrainabulletinen som ges ut av Aktivister för fred

Ukrainabulletinens sommarnummer ute

Ladda ner Ukrainabulletinen2-2019

Nytt nummer av Ukrainabulletinen kommer med mycket matnyttigt på 16 temasidor inför parlamentsvalet i Ukraina. Vi presenterar också Soros och Kochs nya initiativ mot eviga krig och jämför med svenska riksdagspartiernas hållning. Artikeln bifogas nedan. 

I en ledare uppmärksammas behovet av samarbete inför militärövningen Aurora 2020 som hålls i Sverige maj-juni nästa år. Hiroshimaöverlevares nya initiativ till ungdomskampanj mot klimat och kärnvapenhot tas också upp samt kritiken mot EU. Tre utdrag ur den nya e-boken Vart är Europa på väg kritiserar EU:s militarisering och visar på behovet av samarbete mellan folkrörelser för att vända utvecklingen. 

Innehåll

s2 Aurora 2020 ökar otryggheten och krigsrisken i världen
s3 Sveriges humanitära röst har tystnat – Ett hot mot vår säkerhet och ett brott mot svensk nedrustningstradition
s4-5 Stå upp för mänsklighetens överlevnad och stoppa klimat- och kärnvapenhoten
s5 Bombfakta
s6-7 Odessasolidaritet
s7 TV dokumentär stoppas efter granatattack
s8 USA aggression mot Nordstream 2
s9 9 miljoner ukrainare utomlands – Minskad handel med Ryssland sänkte BNP 10 procent
s10-24 Valtema: Adjö Porosjenko och ukrainsk liberalism?
s25 Ett möte präglat av internationell solidaritet: Malmö European Forum
s26 Malmö European Forum deklarationen
s31 Hur USA använder Skandinavien för att få med Europa på krig.
s32 Militariseringen av Europa
s33 Kan folkrörelserna bygga ett annat Europa?
s34 Splittrad syn på demokrati
s34 Fredsutspel i Ukraina
s35 Krisen pågår vad gör vi?
s36 Soros och Kochs initiativ mot eviga krig  

Soros och Kochs initiativ mot eviga krig

Ett nytt amerikanskt initiativ sätter den svenska fredsrörelsens och partiernas handlingsförlamning i blixtbelysning. Det nya initiativet säger sig vilja utmana det militär-industriella komplexet. Konkret innebär det enligt journalister som talat med grundarna sådant som tillbakadragande av amerikanska trupper från Afghanistan och Syrien, återupprättande av kärnavtalet med Iran, mindre konfrontativ hållning till Ryssland och Kina och slut på regimförändringskampanjer mot Venezuela och Kuba samt skarp reducering av försvarsbudgeten.

Inget svenskt riksdagsparti vågar stå upp för ett sådant program. Tvärtom tävlar man med varandra om att öka försvarsbudgeten. När en klar majoritet av länder röstade för Rysslands återinträde i Europarådet nyligen var Sverige mot tillsammans med England, Polen, baltiska staterna och Ukraina, klubben för de mest aggressiva staterna i EU. Vänsterpartiet gav sitt stöd till den aggressiva klubben tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna vars ledamöter gick ut i Svenska Dagbladet och fördömde beslutet och socialdemokraternas uppslutning bakom det. Sverige ställer sig också i spetsen för hybridkriget med dess ekonomiska sanktioner mot Venezuela och stöd till kuppmakare när inte insatsen i Afghanistan förlängs gång på gång.

Det som gör att det nya initiativet avslöjar svensk handlingsförlamning är att initiativtagarna till projektet är miljardärerna Charles Koch och Georg Soros. De uppfattas som stående på rakt motsatt sida i politiken, Koch som ledande konservativ kraft bakom att sänka skatter och avskaffa mycket av statsmakten och Soros som i USA beskrivs som vänster och gammaldags New Deal liberal. Att de nu med miljonstöd ställt sig bakom den nya tankesmedjan med namnet Quincy Institute for Responsible Statecraft uppfattas som ett starkt argument för att initiativet kan få inflytande genom att mobilisera både konservativa som ifrågasätter USA:s eviga krig och “progressiva” krafter.

I Boston Globe 1 juli står att projektets syften är radikalt motsatt det som sägs i Washington ”där varje större tankesmedja främjar någon variant av nykonservativ militarism eller liberal interventionism.” Denna typ av Washingtonkonsensus tycks också härska bland partierna i Sverige. Det kan finnas skillnader i detaljerna men i den grundläggande berättelsen sluter man upp bakom en berättelse där Sverige hotas av Ryssland, står inte upp mot västs stöd till kuppmakare i Venezuela och stödjer förödande ockupationer och krig i länder som Afghanistan och Libyen. Att döma av riksdagspartierna har Sverige blivit en krigshetsarnation.

Tjuven som ropade ”ta fast tjuven” – om EU:s misslyckade anti-desinformationskampanj

disinfo-logo-new1

Av Lars Drake

I svenska tidningar, radio och TV får vi återkommande rapporter om påverkan från Ryssland. Svenska politiker och myndigheter verkar förvånansvärt eniga om att Ryssland försöker påverka opinionen i Sverige. Man behöver inte gräva länge eller djupt för att se att underlaget är svagt, mycket svagt. Det handlar inte om det självklara: att länder försöker marknadsföra sin världsbild och sina intressen. Det handlar om påståenden om påverkanskampanjer från ett visst land, Ryssland, riktade mot Sverige och EU.

EUvsDisinfo och svenska MSB

Svensk press hänvisar till diverse lögner som framförallt ska ha spridits på nätet. Att medier, och då särskilt obskyra hemsidor på högerkanten, hittar på saker är inget att förvåna sig över. Sådant bör likväl bemötas med kritisk granskning som de stora mediehusen har så svårt för. Men vad har det med Ryssland att göra?

Ett stort antal politiker har stämt in i hetskören mot Ryssland vilket heller inte bör förvåna någon. Det är mer störande att en svensk myndighet, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), deltar i hetsandet och att Sverige som land deltar i en verksamhet inom EU som på ett ensidigt sätt jagar graverande uppgifter från ETT land, Ryssland. Representanter för MSB påstår att:

”Ryssland försöker splittra Sverige genom att elda på den infekterade migrationsdebatten. Syftet är att rikta fokus bort från internationella frågor som Kreml vill ha inflytande över.
– Det är den gamla söndra och härska-tekniken, säger Fredrik Konnander på MSB.”  https://www.svt.se/nyheter/inrikes/msb-ryssland-forsoker-splittra-sverige
 (1)

Konnander på MSB hänvisar till en undersökning som genomförts av en enhet i EU. Organisatoriskt sköts uppgiften av ’European External Action Service East Stratcom Task Force’ som tillsatts av statschefer och regeringschefer i EU:s medlemsstater. Denna ”task force” har/eller har haft 14 heltidsanställda. Den inrättades i mars 2015 för att ”utmana Rysslands pågående desinformationskampanjer” (”challenge Russia’s ongoing disinformation campaigns”). En kampanj mot en påstådd kampanj?  https://euvsdisinfo.eu/  (2)

MSB_Logo_Sweden

Enheten i EU (task force, styrkan) verkar dock ha haft svårt att hitta exempel på påverkan som kan härledas till Rysslands politiska ledning eller statliga myndigheter och som är falsk eller vilseledande. De har däremot hittat många exempel på påståenden som de anser vara felaktiga och som framförts av någon någonstans som ligger i linje med vad de tror att makthavare i Ryssland vill sprida. Inte särskilt imponerande – snarare skrattretande. Metoden är varken vetenskapligt eller juridiskt meningsfull. Det liknar mer det urgamla och oärliga debattknepet att först tala om vad motståndaren tycker och sedan kritisera det, istället för att kritisera det motståndaren faktiskt sagt eller gjort.

Det finns dessutom en påtaglig likhet med den metodik som användes i den hårt kritiserade studien om rysk påverkan av Martin Kragh och Sebastian Åsberg där ”guilt by association” (skuld baserad på anknytning) utgör en del. En annan del handlar om påståenden som någon skrivit i Sverige, utan att visa att det kan härledas tillbaka till makthavare eller staten i Ryssland. Ingående kritik av det ges i följande Synapzeartiklar som också innehåller ett stort antal referenser.
http://www.synapze.se/?link=article&key=16520;
 (3)
http://www.synapze.se/?link=article&key=16523;
 (4)
http://www.synapze.se/?link=article&key=16755
 (5)

Så här beskriver de med egna ord sitt syfte:

EU vs Disinformation campaign

This website is part of a campaign to better forecast, address and respond to pro-Kremlin disinformation. The ‘EU versus Disinformation’ campaign is run by the European External Action Service East Stratcom Task Force. The team was set up after the EU Heads of State and Government stressed the need to challenge Russia’s ongoing disinformation campaigns in March 2015.” (Kampanj om EU vs Desinformation

Denna websida är en del av en kampanj för att förutsäga, hantera och reagera på pro-Kremlsk desinformation. Kampanjen ”EU versus Desinformation” drivs av European External Action Service East Stratcom Task Force. Enheten startades efter det att EU:s stats och regeringschefer i mars 2015 betonat behov av att utmana Rysslands pågående desinformationskampanjer. Min översättning.) https://euvsdisinfo.eu/  (2)

Det är falskt för det är inte det som faktiskt görs. Undersökningen handlar, som redan nämnts, inte om påverkan från Ryssland utan om påståenden som anses överensstämma med sådant som ”Kreml” vill sprida. Kampanjen är därför oärligt rubricerad. Man måste läsa deras ”disclaimer” (ansvarsfriskrivning) för att förstå vad undersökningen egentligen visar. Utnyttjandet av undersökningens resultat i pressen är än mer felaktig (pga oärlighet eller missförstånd?). Där framställs det ofta som om det är påverkan som kommer från Ryssland vilket inte ens påstås i EUvsDisinfos redovisning. Så här står det under ”Disclaimer”:

“The Disinformation Review focuses on key messages carried in the international information space, which have been identified as providing a partial, distorted or false view or interpretation and/or spreading key pro-Kremlin messaging. It does not necessarily imply, however, that the outlet concerned is linked to the Kremlin or pro-Kremlin, or that it has intentionally sought to disinform.” (Desinformationsredovisningen fokuserar viktiga meddelanden/uppgifter som förmedlats i den internationella informationssfären som har identifierats som ensidiga, förvrängda eller falska synsätt eller tolkningar och/eller som spridit centrala pro-Kremlbudskap. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att avsändaren är kopplad till Kreml eller är pro-Kreml eller att de har haft avsikt att sprida felaktig information (förleda). Min översättning) 2: https://euvsdisinfo.eu/   

Individer i Sverige eller något annat EU-land som lägger ut inlägg på sociala medier kan ha en bra eller dålig åsikt och någon medieaktör i Ryssland råkar ha samma syn – det förekommer nog ofta. På vilket sätt är det rysk påverkan?

EUvsDisinfos databas

Det handlar i de undersökta fallen de facto om frågor där den dominerande synen i EU skiljer sig från den som är vanlig i Ryssland och bland många kritiker i Väst. Det finns exempel på felaktigheter i det som EUvsDisinfo listat som är kopplat till Ryssland och det finns exempel där dess kritik är felaktig. Det förekommer några fall av påhittade eller gravt förvrängda påståenden som publicerats på extremhögersidor utan koppling till Ryssland

I anslutning till listan på EUvsDinsinfos hemsida finns en brasklapp. Dels hävdas att det som publiceras inte är en officiell EU-ståndpunkt. EU betalar och driver en antirysk informationskampanj, men är noga med att bedyra att EU inte står bakom det som skrivs om de olika fallen. Så bekvämt!

Fallen och argumenten från EU-organets sida har kritiserats i Nederländerna och tre tidningar eller nyhetsmedier där har stämt EUvsDisinfo i domstol. https://theoldcontinent.eu/eu-vs-disinfo/  (6)

När man gräver i detta kommer det fram att underlaget (”avslöjandena”) kommer från personer eller organisationer som skickat in vad de anser vara desinformation. Två tredjedelar av allt som publicerats av EUvsDisinfo kommer från tio personer eller organisationer. Det mest slående är att de allra flesta fallen är exempel där det som påstås vara felaktigt är skrivet på ryska, dvs det kan komma från ryska statliga organ, men sannolikt handlar det mest om sådant som förekommit i rysk press och på diverse nätsidor. Enligt Svenska Dagbladet ska det ju huvudsakligen handla om desinformation riktad mot EU-länder.

”… EU:s East Stratcom Task Force som inrättades 2015 för att bekämpa fejkade nyheter riktade mot i första hand medlemsländerna.” (SvD 7/1 2019) https://www.svd.se/sverige-ett-sarskilt-elandigt-land-i-prorysk-kampanj?fbclid=IwAR3XiBKgso_3OfZxKQqYpwYxQAfQQ3k-u_aPOSgUWSGQn4fhE_0IldMxF8A (7)

Om det skulle vara en rysk informationskampanj riktad mot opinionen i EU-länder borde engelska, franska, och tyska vara de dominerande språken. Av 3748 fall var bara 395 på dessa tre språk. https://theoldcontinent.eu/eu-vs-disinfo/ (6)

Den person som lämnat in flest tips om olika fall är den f.d. ryske journalisten Pavel Spirin. Den organisation som lämnat in flest fall är den Tjeckoslovakienbaserade European Values. Båda dessa har lämnat in över 800 tips var. Detta är en viktig delförklaring till varför över hälften av fallen är på ryska och att tjeckiska är det näst vanligaste språket. En annan huvudkälla är Ukrainabaserade Stopfake. https://theoldcontinent.eu/eu-vs-disinfo/ (6); https://www.europeanvalues.net/ (8)

Den svenska delen

EUvsDisinfo hävdar att det varit över 3700 fall av ryssvänliga och sakligt felaktiga inlägg. Om nu Ryssland gjort en satsning för att påverka opinionen i Sverige (splittra Sverige) borde en betydande del vara skriven på svenska för den svenska publiken. Av de fall som listas i EUvsDisinfos databas är, hör och häpna, 15 st på svenska. Det är mindre än en halv procent. Dessa fall har samlats in sedan starten i mars 2015.

Denna EU-databas har naturligtvis diskuterats i svenska medier. Som ett exempel kan nämnas ett inlägg på SVT:s hemsida. Såväl ”enheten” som ”styrkan” syftar på East Stratcom Task Force i nedanstående citat. (Sifferuppgifterna stämmer inte med det som angivits ovan eftersom citatet är från en annan tidpunkt.)

EU har listat över 3.500 fall av prorysk desinformation om väst.”

”Enligt enheten rör det sig om en pågående kampanj från rysk sida med mål att underminera demokratin och oberoende beslutsfattande. Strategin är att splittra, förvirra, sprida tvivel eller misstroende – för att till slut påverka.”

och angående det som ingår i databasen över prorysk desinformation

”Styrkan gör dock ingen bedömning om vem som ligger bakom ryktena, Kreml behöver inte vara upphovsman. Det behöver heller inte finnas en medveten avsikt att sprida falska rykten.” (Min kursivering. SVT 2/3 2018)  https://www.svt.se/nyheter/utrikes/eu-listar-over-3-500-fall-av-kremlvanlig-desinformation-om-vast (9)

Det är en uppenbar motsättning här, Hur kan det vara en rysk kampanj (”… från rysk sida”) som dokumenteras i en databas med exempel där källan inte är känd. Det är tyvärr helt normalt i svensk press att den kritiska reflektionen lyser med sin frånvaro i reportage om EU:s kampanj mot påstådd rysk desinformationskampanj. Det här citatet är faktiskt bättre än en del annat som publicerats i svensk press. Ofta missar skribenterna att fallen som tas upp inte behöver ha någon koppling till Ryssland. Den upplevelse läsaren får är då att det är en medveten lögnkampanj som styrs från Kreml.

I januari 2019 gick EUvsDisinfo ut med en uppdatering om vad som hänt under 2018. Detta refereras i Svenska Dagbladet.

– Sverige var enligt de proryska kampanjerna ett särskilt eländigt land, skriver EU-experterna och pekar på skildringar i de sociala medierna om svenska skolor som tvingade elever att be till Allah och flyktingar som förstörde en av staty av Kristus.” (SvD 7/1 2019) https://www.svd.se/sverige-ett-sarskilt-elandigt-land-i-prorysk-kampanj?fbclid=IwAR3XiBKgso_3OfZxKQqYpwYxQAfQQ3k-u_aPOSgUWSGQn4fhE_0IldMxF8A (7)

Dessa två exempel hade inte ryskt ursprung vilket visas nedan i genomgången av de 15 fallen som är på svenska. Att över huvud taget kalla detta proryskt är trams eller rent av bedrägligt. För övrigt var flertalet av de fall som lyfts fram som graverande exempel av EUvsDisinfo i januari 2019 skrivna på ryska, inte på något av de språk som har förutsättningar att påverka opinionen i EU.

De femton fallen på svenska

Jag undrade lite HUR låg kvalité analysen i de enskilda fallen ligger på. Jag gick in och sökte på svenska källor i ett ämne som jag tycker borde vara viktigt när det handlar om försök att påverka opinion från rysk sida nämligen ”NATO”. Jag fick upp två fall. Oj, var det så lite de hade att komma med!

När jag gick vidare visade det sig att det var två påståenden från samma artikel som togs upp. De har således hittat EN artikel i Sverige som innehåller vad de påstår vara ryskvänlig desinformation med anknytning till NATO! Källan är dessutom skriven av den ryske ambassadören Victor Tatarintsev, dvs det är helt öppet att det är en officiell rysk syn.

Senare gick jag in och sökte lite bredare i EUvsDisinfos databas. Det var då jag upptäckte att det bara finns 15 fall i databasen där källan är på svenska. Insamlandet har pågått under tre och ett halvt år, eller 43 månader, eller 32 månader från första till sista noteringen. Det motsvarar ett fall var tredje månad till ett fall varannan månad. Inte mycket att skryta med om man ska avslöja en ”kampanj” – ens om det hade varit verkliga exempel på rysk desinformation!

Av de 15 fallen som är skrivna på svenska är fyra tagna från inlägget av den ryske ambassadören och ytterligare ett avser ett uttalande i SVT av samme person. Endast fyra fall är från artiklar som funnits på Sputniks svenska upplaga som var aktiv i elva månader 2014-2015. Således har nio av fallen en tydlig koppling till Ryssland, men det är inte Ryssland som är ursprunget till alla dessa nyheter/påståenden. Det handlar i några fall om återrapportering av sådant som förekommit i icke-rysk press. Sputniks korta period med artiklar på svenska lyftes fram i den redan omnämnda hårt kritiserade artikeln av Kragh och Åsberg. Under perioden förekom ca 5000 artiklar på svenska på Sputnik (enligt skattning från uppgifter i Kragh och Åsberg 2017 som nämnt att det förekom 3963 artiklar under 8,5 månader 2014). Det kan ses som en insats riktad mot svensk opinion, men inte särskilt kraftfull. Av dessa artiklar har EUvsDisinfo plockat ut fyra som anses vara Kremlvänlig desinformation. Det är mindre än en promille av de artiklar som publicerades av svenska upplagan av Sputnik. Tänk om bara en promille av alla artiklar publicerade i DN, Expressen och liknande tidningar innehöll fel!

Inlägg på Facebook står för två fall och andra sociala medier för ett fall. Två fall är tagna från Fria Tider och en från en tidning/blogg som granskar svensk journalistik. Det är otroligt svagt redan innan de enskilda fallen granskats.

Här följer en kritisk granskning av argumenten som framförs av EUvsDisinfo i de femton fallen.

Fall 1 Nato, Kosovo och humanitär lag

Under avsnittet ”Disinformation” som beskriver det EU:s organ är kritisk mot står det:

”NATO’s operation in Kosovo shows that European politicians do not care about international humanitarian law” (Natos insats i Kosovo visar att europeiska politiker inte bryr sig om internationell humanitär lag. Min översättning). https://euvsdisinfo.eu/report/european-politicians-do-not-care-about-international-humanitarian-law/ (10)

Det hänvisas till den artikel där detta påstående ska ha förekommit. Den har publicerats i Dagens industri (12/10 2017) och är skriven av den ryska ambassadören Victor Tatarintsev. Den handlade om att Sverige borde satsa på ett normalt förhållande till Ryssland.

Efter att ha nämnt Nato:s expansion österut skrev Victor Tatarintsev:

”Varje stat som inte får gehör för sin ståndpunkt tvingas att bestämt hävda sina nationella intressen. Ingen som blir injagad i ett hörn agerar väl annorlunda? Men det visade sig att Ryssland återigen ansågs skyldigt eftersom hon skulle ha rubbat den europeiska säkerhetsordningen.

Men hur ska man då kalla det som NATO med USA i spetsen gjorde på Balkan genom att bomba sönder Serbien och utan några som helst ”nationella folkomröstningar” upprätta ett ”självständigt” Kosovo? Vad gjorde vid det ögonblicket de så högt renommerade europeiska politikerna och vad hände med deras ”principiella stöd” till folkrätt och lagens överlägsenhet?” https://www.di.se/debatt/rysslands-ambassador-hog-tid-att-sverige-och-ryssland-sluter-fred/?loggedin=true (11)

Rubbandet av den europeiska säkerhetsordningen syftar på det av USA och EU kritiserade ryska agerandet på Krim 2014. Det enda i artikeln som skulle kunna tolkas som att det handlar om internationell humanitär lag är: ” … vad hände med deras ”principiella stöd” till folkrätt och lagens överlägsenhet?” Det stämmer inte med det som Tatarintsev påståtts ha skrivit. Det borde vara tillräckligt för att visa att anklagelsen är ett slag i luften.

Även om det som Tatarintsev skrev inte motsvaras av det som EUvsDisinfo påstår är det i sig inte fel. Natos bombning i Jugoslavien riktade sig mot befolkade områden och civil infrastruktur såsom energianläggningar och broar långt ifrån konfliktområdet som inte hade någon militär betydelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kosovokriget (12). Detta är brott mot krigets lagar och humanitär rätt. Klusterbomber och ammunition med utarmat uran användes vid många tillfällen. https://postconflict.unep.ch/publications/uranium.pdf (13). Det värsta brottet är dock bombningarna i sig som inte hade stöd i FN:s Säkerhetsråd och därmed är ett brott mot FN-stadgans förbud för medlemsländerna att använda våld mot varandra. Bombningen pågick i 78 dagar – på Krim fälldes inte en enda bomb. Några tusen människor dödades i Kosovokriget – på Krim dödades några enstaka. I Kosovo hölls inga omröstningar – på Krim hölls en omröstning om Krims framtid.  Om det som skedde på Krim är ett folkrättsbrott är det rätt uppenbart att även Natobombningen av Jugoslavien under Kosovokriget är det – hundrafalt.

I argumentationen mot det som den ryske ambassadören inte (!) skrev i den utpekade artikeln tas den insats som hade stöd i FN:s säkerhetsråd upp. Det handlade om att genomföra det fredsavtal som framtvingats genom de 78 dagarnas bombning. Det är således helt irrelevant eftersom det skedde efter det som utgör brott mot internationell lag eller den europeiska säkerhetsordningen som ambassadören syftade på.

Fall 2 NATO:s utvidgning österut

Den ryska ambassadören påstås ha hävdat följande:

“NATO is stubbornly expanding towards the east although it should have followed the example set by the Warsaw pact and dissolved” (Nato expanderar envist österut trots att den borde ha gjort som Warszawapakten och upplösts. Min översättning) https://euvsdisinfo.eu/report/nato-is-expanding-although-they-should-have-followed-the-example-set-by-the-warsaw-pact/ (14)

Det som Victor Tatarintsev skrev var följande:

”En paradoxal situation uppkom varvid NATO inte bara avstod från att följa den upplösta Warszawapaktens exempel utan tvärtom fortsatte att utvidga sina gränser genom att enträget expandera österut.” https://www.di.se/debatt/rysslands-ambassador-hog-tid-att-sverige-och-ryssland-sluter-fred/?loggedin=true (11)

Inte precis som citatet ovan, men nästan, vilket är betydligt bättre än i det första fallet.

Argumentet under rubriken ”Disproof” för att detta skulle vara desinformation är, hör och häpna, att bildandet av Warszawapakten skedde under helt andra villkor än expansionen av Nato. Bildandet nämns ju inte ens i det som kritiseras (eller på annan plats i aktuell artikel). Bildandet av Warszawapakten gjordes 1955 som ett svar på bildandet av Nato 1949. De två militärallianserna stod mot varandra under det kalla kriget. Därav logiken att Nato borde avvecklas när inte Warszawapakten fanns kvar. De undviker dessutom att tala om att Michail Gorbatjov blev lovad att Nato inte skulle expandera bortom Tyskland. https://nationalinterest.org/blog/the-buzz/newly-declassified-documents-gorbachev-told-nato-wouldnt-23629 (15)

Inte heller i detta fall lyckas de tillbakavisa någon desinformation.

Fall 3 Ryssland har gjort stora framsteg mot demokrati

Victor Tatarintsev hävdade att Ryssland sedan 1980

” … tagit ett enormt steg framåt i fråga om öppenhet och demokratisering” https://www.di.se/debatt/rysslands-ambassador-hog-tid-att-sverige-och-ryssland-sluter-fred/?loggedin=true (11)

Detta ”motbevisas” av att ett USA-baserat institut, Freedom House, klassat Ryssland som ”not free”. Det är för det första inget som visar att det inte gjorts stora framsteg sedan 1980, även om det nu vore en rimlig klassning.

För det andra är Freedom House inte trovärdigt som ett oberoende institut. Så här står det på dess hemsida:

”Freedom House is a strong voice for a U.S. foreign policy ….” https://freedomhouse.org/content/our-history  (16)

För det tredje kan man undra hur de kunnat komma fram till att Venezuela är icke fritt och flertalet länder i Mellanamerika och Columbia är delvis fria. I den senare gruppen ingår flera länder där fackföreningsledare och vänsterledare mördats i stor omfattninng. Till saken hör att Venezuela, men inte de övriga, är på USA:s lista över fiender. Israel klassas som fritt trots att palestinierna trakasseras dagligen och mördas i stor omfattning. Israel är USA:s främsta mottagare av ekonomiskt och politiskt stöd. Kan det möjligen ha påverkat klassningen?

Det andra försöket att motbevisa ambassadörens påstående är att den USA-baserade tidskriften The Economist hävdar att utveclingen gått i fel rikting i Ryssland de senaste tio åren. Inte heller det visar att ambassadören har fel angående förbättring sedan 1980, dvs under minst 36 år (artikeln är från 2016). The Economist placerar Ryssland i samma grupp som Kina som faktiskt är en enpartistat. Inte mycket trovärdighet där heller.

USA placeras högt eller mycket högt av Freedom House och The Economist. Inget annat land i världen har så många personer i sina fängelser. USA ligger även nästan i topp när det gäller procent av befolkningen i fängelse. Poliser dödar runt 1000 personer per år med skjutvapen https://www.bbc.com/news/magazine-36826297 (17). Fattiga förtrycks, särskilt färgade. Många politiker är betalda av superrika personer – i båda partierna som dominerar landets politik. I stort sett alla betydande medier i USA ägs av mycket rika personer. En konstig ranking med andra ord.

Fall 4 Politiker i väst demoniserar Ryssland och är russofober

Det som den ryske ambassadören påstås ha skrivit är:

”Whatever Russia does, Western politicians will be russophobe and blame Russia for everything.”

Det Tatarinsev faktiskt skrev i den artikel EUvsDisinfo hänvisar till är:

” Det verkar ibland som att västerländska politiker, hur Ryssland än beter sig, ändå skulle mekaniskt gnälla över dess ”skuld”. https://www.di.se/debatt/rysslands-ambassador-hog-tid-att-sverige-och-ryssland-sluter-fred/?loggedin=true (11)

”Beviset” för att det felciterade är desinformation är att EU och Nato påstås ha haft ett gott samarbete med Ryssland sedan 1990-talet. Problemet med den ”bevisföringen” är att ambassadörens uttalande gäller förhållanden runt 2017 när det skrevs. Väst var mycket vänligt inställt till Ryssland under Boris Jeltsin när Ryssland var svagt och oligarkerna förstörde landet – delvis baserat på råd från västliga rådgivare. Det gäller inte längre. Ryssland är inte svagt längre och det är det som främst medför upprörda känslor bland politiska ledare i Väst. Inte heller i detta fall lyckas EUvsDisinfo plocka sönder påståendet.

Fall 5 Krim har alltid varit en del av Ryssland

Victor Tatarintsev hävdade enligt SVT i en intervju: ” Krim har alltid varit en del av Ryssland”. Jag vet inte om det skriftliga referatet är en korrekt återgivning av vad han sagt.

Det är självklart fel att hävda att Krim alltid varit ryskt. Ordet alltid är olämpligt att använda i historiska sammanhang. Dock har Tatarintsev en poäng om hur kort minnet verkar vara i diskussionen i Väst eftersom Krim varit ryskt i stort sett hela tiden sedan slutet av 1700-talet.

Fall 6 Frågesport sprider anti-ryska känslor

Detta och de tre följande fallen handlar om sådant som spridits på Facebook och/eller andra sociala medier.

I det här fallet är det en svensk FB-sida som försöker försvara Ryssland mot påhopp och tillbakavisa lögner. I ett frågeprogram på TV ska en fråga ha handlat om vilka som utgör hot. Svarsalternativen handlade bara om sånt som hade kopplingar till Ryssland och Putin. Ansvariga på SVT tillbakavisar kritiken, men det har inte varit möjligt att kolla upp vad som är korrekt eftersom hänvisningen är till en grupp på Facebook, inte till ett enskilt uttalande. Viktig fråga? Bevis på ryskt ursprung har inte ens påståtts.

Fall 7 Elever tvingas be till Allah

Ett foto där några skolelever knäböjer påstås visa att svenska elever tvingas be till Allah. Detta tillbakavisades som falskt av faktiskt.se som är knutet till DN. https://www.faktiskt.se/granskat/dn/helt-fel/den-har-bilden-ar-inte-ett-belagg-for-att-svenska-skolbarn-tvingas-knaboja-och-be-till-allah/  (18)

Fotot är 8 år gammalt. Det som syns på fotot är elever som visar för varandra hur olika högtider firas i deras familjer. Detta är väl typexempel på hur fake news, i det här fallet från islamofober, utformas. Det handlar om att att misstänkliggöra dem man är kritisk mot helt utan saklig grund. Bilden ska även ha publicerats på ryskspråkiga sidor, men kopplingen till ryska myndigheter är obefintlig.

Detta och nästa fall lyfts fram av EUvsDisinfo som graverande bland det som tagits upp i dess databas under 2018!

Fall 8 en Muslimska flyktingar har förstört en Kristusstaty

Några bilder med mycket nedsättande kommentar som beskyller muslimska flyktingar för att ha förstört en Kristusstaty i Sverige har spridits brett på bl.a. Facebook. Den publicering som EUvsDisinfo länkar till avser ett inlägg av en Israelvän. Det har publicerats på flera språk bl.a. på franska, engelska och svenska. Även detta är ett typexempel på fake news från islamofober. Bilderna är tagna vid en studentprotest i Chile. Det avslöjades av Metro. Koppling till Ryssland? https://www.metro.se/artikel/nej-bilderna-visar-inte-muslimska-flyktingar-som-krossar-en-jesus-staty (19)

Fall 9 Gratis mat serveras till flyktingar

Detta som bygger på foton som är tagna ur helt andra sammanhang ska ha spritts via Facebook. Klassiskt invandrarfientlig lögn.

Koppling till Ryssland?

Fall 10 Sverige vill förbjuda alternativa medier

Detta var publicerat i högertidningen Fria Tider. EUvsDisinfos text:

”Sweden wants to ban alternative media through changes in the Fundmental Law of Freedom of Expression” (Sverige vill förbjuda alternative medier genom förändringar i grundlagen om yttrandefrihet).

Det handlar inte om ett förbud mot medier som sådana utan om ett förslag om förbud att publicera känsliga uppgifter, bl.a. om personer. Det framgår av artikeln i Fria Tider. För övrigt fick förslaget hård kritik från flera juridiska experter i den remissrunda som genomfördes. Det är således ett slag i luften från EUvsDisinfos sida.

Koppling till Ryssland?

Fall 11 Carl Bildt har koppling till Azovbatallionen och Putin mobbas i svenska medier

Detta var publicerat på DSM som är en tidning som kritiserar brister i svenska medier. EUvsDisinfo ger ingen länk till aktuell artikel. Artikeln om Bildt och Azov kan jag inte hitta, men på DSM finns det en saklig artikel från samma tidsperiod som går igenom hur Ryssland och Putin behandlats i svensk press. http://arkiv.dsm.nu/bilder/DSM%205_15-ordkrig.pdf  (20)

Det är uppenbart att det finns en hets mot Ryssland och Putin i svensk press. Det har visats av flera skribenter, t.ex. Stefan Lindgren (Nyhetsbanken), Anders Romelsjö (Global Politics) och jag själv (Synapze). 21: http://www.synapze.se/?link=article&key=15394

Fall 12 Den nederländska undersökningen om MH17 är antirysk och felaktig

Denna och de tre följande har hämtats från Sputnik under de elva månader som Sputnik hade en sida med texter på svenska.

Anklagelsen formulerades på följande sätt:

”The Dutch MH17 investigation is biased, anti-Russian and factually inaccurate”

För att visa att detta är felaktigt hänvisas till den undersökning som kritiseras av Sputnik. Uppgift och bedömning står mot varandra och det skulle krävas minst en separat artikel för att reda ut frågan. Det kan vara intressant att notera att en politisk analytiker i USA som varit rådgivare åt Ronald Reagan, Paul Craig Roberts, framfört liknande kritik mot den nederländska utredningen. Det är helt klart att EUvsDisinfo inte visat att påståendet i Sputnik är falskt.
https://www.paulcraigroberts.org/2015/10/13/the-mh-17-report-paul-craig-roberts/ (22)
https://www.paulcraigroberts.org/2018/09/17/evidence-is-no-longer-a-western-value/ (23)

Fall 13 Gränsen mellan Norge och Ryssland

Det här fallet handlar om någon slags svar på klagomål från Norge om att det kommer flyktingar över gränsen från Ryssland in i Norge. Hänvisningen är till Sputnik, men inte till aktuell artikel varför det är svårt att följa upp. Frågan är inte heller särskilt intressant. Det är väl Norge som ska bevaka sin gräns för inkommande, inte Ryssland.

Fall 14 Fler och fler georgier styr i Ukraina

Länken som ges av EUvsDisinfo leder till Sputnik och det är svårt att hitta den aktuella artikeln. Det är korrekt att Saakashvili och några till från Georgien deltagit i styrandet av Ukraina och att Saakashvili är efterlyst för brott i sitt hemland. Det är svårt att utreda exakt om den aktuella formuleringen är korrekt och inte heller om EUvsDisinfos motargument är korrekt.

Fall 15 Serbien har klassats lägre av EU kommissionen

Det kan vara rätt eller fel. Det är svårt att reda ut. Det är dock inget som skulle kunna ha någon betydelse för att påverka svensk opinion.

MSB:s påstående om vad Ryssland vill sprida

Detta har funnits i en artikel på SVT:s hemsida som redan citerats ovan.

”Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap sprids det fyra övergripande narrativ (verklighetsbilder) om Sverige från rysk sida. Att Sverige:
– är ett land i förfall, där lag och ordning inte upprätthålls
– är ett moraliskt dekadent och sekulärt samhälle
– styrs av USA och är hemlig medlem i Nato
– svenskar är russofober och alla investeringar i försvarssektorn är baserade på påhittade hot från Ryssland.” (SVT 2/3 2018)
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/msb-ryssland-forsoker-splittra-sverige
 (24)

Det är slående hur illa detta stämmer överens med de 9 fall som har en tydlig koppling till Ryssland. Inget är mitt i prick och endast avseende den sista punkten i listan ligger ett fall nära det som Ryssland påstås ha för avsikt att sprida.

atlantic council bild

Nätverket som smutskastar Ryssland

Det finns ett nätverk, Integrity Initiative, med säte i Storbritannien och förgreningar i flera EU-länder, USA och Kanada, som har som mål att smutskasta Ryssland. Finansiering rullar in från det brittiska utrikesdepartementet och från Nato. Det nätverket har med en påverkanskampanj lyckats hindra tillsättandet av en person på en viktig post i Spanien. De har dessutom spridit falsk information om oppositionspolitikern Jeremy Corbyn i Storbritannien.

Ett närmast löjeväckande och sakligt mycket tunt kapitel i en skrift utgiven av NATO-lobbygruppen Atlantic Council har ”analyserat” grupper i Sverige som påstås vara potentiella agenter för Kremlpropaganda.

Dessa två grupper och den nämnda artikeln av Kragh och Åsberg har starka kopplingar till det som EUvsDisinfo sysslar med. Det har diskuterats i några tidningar och nätsidor i Sverige, bl.a. Synapze.
http://www.dagensarena.se/opinion/rena-maccarthykampanjen-mot-mp-och-fredsrorelsen/ (25)
http://www.internationalen.se/2018/12/brittisk-trollkvarn-med-svensk-anknytning/  (26)  
https://aktivisterforfred.wordpress.com/ http://www.synapze.se/?link=article&key=17014
 (27)
https://www.globalpolitics.se/sverige-deltar-i-storbritanniens-hemliga-mediaprogram-for-att-svartmala-ryssland/?fbclid=IwAR2vjZ3MK34TT3i56K5hWCx_1ghfRBs9_p5hxNgy00BZgXvHNP18uDcXJ7g (28)
http://www.synapze.se/?link=article&key=17014
 (29)

Slutsats

EU:s kampanj för att motverka påstådd påverkanskampanj från Ryssland bygger på en bedräglig metod. Den visar inte försök till osaklig påverkan från Rysslands politiska ledning eller myndigheter riktad mot EU och Sverige. Den listar påståenden som EUvsDisinfo anser ligga i Kremls intresse att sprida, som framförts av någon i den globala informationsrymden och som EUvsDisinfo anser vara felaktiga. Med dylika metoder kan man ”bevisa” vad som helst.

Svensk press har inte lyckats prestera någon kritisk granskning av EUvsDisinfo men en svensk myndighet hänvisar okritiskt till dess databas. Det är inget mindre än en skandal!

Endast i fyra av elva fall där det går att hitta källdokument som kan granskas har EUvsDisinfo visat att påståenden de hänvisar till faktiskt är felaktiga. I tre av dessa fall är det dessutom klassisk fake news på högerinriktade sidor utan tydlig koppling till Ryssland.

Det som publicerats på svenska av Sputnik är i ett av fyra fall taget från andra, icke ryska, källor. I fem av fallen är det den ryske ambassadören som offentligt deklarerat Rysslands syn. Det har skett helt öppet. I ett fall gör en olämplig formulering att det faktiskt är fel. Skulle EUvsDisinfo eller MSB hävda att uttalanden från USA:s ambassadör är en del av en falsk påverkanskampanj?

Det har förekommit påverkan från Ryssland mot Sverige, vilket görs som ett naturligt inslag i umgänget mellan länder, men EUvsDisinfo har sannerligen inte lyckats påvisa någon ”rysk kampanj” riktad mot Sverige. MSB påstående om vad rysk påverkan skulle syfta till stämmer i stort sett inte alls med de fall som är på svenska i EUvsDisinfo och som har ryska källor.

Om övriga fall som avser saker som skrivits eller sagts på andra språk än svenska håller lika låg nivå som de femton fallen som diskuteras här är det inte mycket värde i EUvsDisinfos antiryska kampanj. Av den svenska delen att döma är EUvsDisinfo värre desinformation än den ryska kampanj som man säger sig bekämpa.

Lars Drake

1 https://www.svt.se/nyheter/inrikes/msb-ryssland-forsoker-splittra-sverige
2 https://euvsdisinfo.eu/
3 http://www.synapze.se/?link=article&key=16520
4 http://www.synapze.se/?link=article&key=16523
5 http://www.synapze.se/?link=article&key=16755
6 https://theoldcontinent.eu/eu-vs-disinfo/
7 https://www.svd.se/sverige-ett-sarskilt-elandigt-land-i-prorysk-kampanj?fbclid=IwAR3XiBKgso_3OfZxKQqYpwYxQAfQQ3k-u_aPOSgUWSGQn4fhE_0IldMxF8A
8 https://www.europeanvalues.net/
9 https://www.svt.se/nyheter/utrikes/eu-listar-over-3-500-fall-av-kremlvanlig-desinformation-om-vast
10 https://euvsdisinfo.eu/report/european-politicians-do-not-care-about-international-humanitarian-law/
11 https://www.di.se/debatt/rysslands-ambassador-hog-tid-att-sverige-och-ryssland-sluter-fred/?loggedin=true
12 https://sv.wikipedia.org/wiki/Kosovokriget
13 https://postconflict.unep.ch/publications/uranium.pdf
14 https://euvsdisinfo.eu/report/nato-is-expanding-although-they-should-have-followed-the-example-set-by-the-warsaw-pact/
15 https://nationalinterest.org/blog/the-buzz/newly-declassified-documents-gorbachev-told-nato-wouldnt-23629
16 https://freedomhouse.org/content/our-history
17 https://www.bbc.com/news/magazine-36826297
18 https://www.faktiskt.se/granskat/dn/helt-fel/den-har-bilden-ar-inte-ett-belagg-for-att-svenska-skolbarn-tvingas-knaboja-och-be-till-allah/
19 https://www.metro.se/artikel/nej-bilderna-visar-inte-muslimska-flyktingar-som-krossar-en-jesus-staty
20 http://arkiv.dsm.nu/bilder/DSM%205_15-ordkrig.pdf
21 http://www.synapze.se/?link=article&key=15394
22 https://www.paulcraigroberts.org/2015/10/13/the-mh-17-report-paul-craig-roberts/
23 https://www.paulcraigroberts.org/2018/09/17/evidence-is-no-longer-a-western-value/
24 https://www.svt.se/nyheter/inrikes/msb-ryssland-forsoker-splittra-sverige
25 http://www.dagensarena.se/opinion/rena-maccarthykampanjen-mot-mp-och-fredsrorelsen/
26 http://www.internationalen.se/2018/12/brittisk-trollkvarn-med-svensk-anknytning/
27 https://aktivisterforfred.wordpress.com/ , http://www.synapze.se/?link=article&key=17014
28 https://www.globalpolitics.se/sverige-deltar-i-storbritanniens-hemliga-mediaprogram-for-att-svartmala-ryssland/?fbclid=IwAR2vjZ3MK34TT3i56K5hWCx_1ghfRBs9_p5hxNgy00BZgXvHNP18uDcXJ7g
29 http://www.synapze.se/?link=article&key=17014

Nytt nummer av Ukrainabulletinen (nr 1 2019)

Det finns ett nytt nummer av Ukrainabulletinen (nr 1-2019) ute.

UB12019

Ladda ner det i PDF-format genom att klicka här.

Ur innehållet:

  • Internationell aktionsdag för Odessa 2 maj 2019
  • Fred: Finsk fredsrörelse rapporterar och rekommenderar efter resa till Ukraina
  • Malmö European Forum 4 maj
  • Europas fredsrörelser kräver avspänning
  • Miljö: Ukrainska bönder är rädda att förlora sin mark
  • Mänskliga rättigheter: Stoppa politiskt förtryck i Ryssland och Ukraina
  • Tema: Ukrainska presidentvalet
  • Allt om Kragh och Sundboms ryssstämpel på freds- och miljörörelsen
  • Fred: Så arbetar Aktivister för fred
  • Personligt: Divina Levrini 1979-2019
  • … och mycket mer

Dela och sprid gärna detta fullmatade nummer av Ukrainabulletinen.

 

Sverige måste säga nej till Eurovision i Israel – Aktivister för fred undertecknar uppropet i minne av Divina Levrini, sångerska och growlerska, Malmö

Aktivister för fred stödjer ett upprop som publicerades på Aftonbladet debatt idag 2 april  2019 och som undertecknats av 171 kulturarbetare.

ABDebattForPalestina2April2019.png

Vi (Aktivister för fred) skriver, med familjens tillåtelse, under uppropet i minne av kulturarbetaren Divina Levrini, sångerska och growlerska, Malmö. Vi gör det då vi alla vet att om Divina levt idag hade hade hon skrivit under det själv.

Divina var under riktigt många år engagerad för Palestina och sommaren 2018 fick hon möjlighet att segla med Ship to Gaza och Freedom Flottila. Hon sa flera gånger att hon inte trodde att det var sant, men det var det. Det var en stor önskan som gick i uppfyllelse och hon seglade hela vägen från Sverige. Tyvärr nådde hon aldrig sin destination i Palestina eftersom fartyget Al Awda (Återkomsten) som hon seglade den sista sträckan med bordades på internationellt vatten av israelisk militär som kidnappade hela besättning och passagerarna. De fördes mot sin vilja till Israel och sattes i Israeliskt fängelse innan de deporterades. Både i samband med bordning och i fängelset behandlades de illa av israeliska myndighetsföreträdare. Vittnesmål om detta finns publicerade runt om i världen. Fartyget, som var en gåva till det palestinska folket, beslagtogs och ligger kvar i Ashdod, Israel tillsammans med alla beslagtagna palestinska fiskebåtar.

Efter att Divina deporterats från Israel och nått Sverige samlade hon en enorm kraft och genomförde flera intervjuer i både svensk och internationell media. Hon uttryckte ofta för oss andra i Aktiviter för fred att hon var besviken när media valde att sätta fokus på henne och hennes tid i Israeliskt fängelse. Hon menar att det är inte intressant.

Det enda som betyder något är palestinierna och deras kamp. Följande citat från Divina säger mycket om vilket stort hjärta världen tyvärr har förlorat. Det säger även hur viktigt det är att vi som är kvar låter hon kämpa vidare för palestinierna och Palestina genom våra ord och våra handlingar.

DivinaMEMO16aug2018.png

Divina says that one of her worst moments on board the Flotilla was when “they [Israeli naval forces] had hijacked us and drove the boat to Ashdod.” She explains:

We could see the glittering light in Israel and complete darkness over Gaza. We knew that Israel had cut off the electricity again. I told a young soldier: ‘Over there, children full of hope are waiting for us, for a boat full of medicines which will never come.

Then we saw fishing boats, stolen from the Palestinians of Gaza in the harbour – it fills my heart with sadness just how cruel humans can be.

Divina Levrini in Middle East Monitor, 16 augusti 2018

Med det lägger vi till denna underskrift till uppropet:

Aktivister för fred i minne av Divina Levrini, sångerska och growlerska, Malmö

DivinaAlAwda2.jpg

Divina Levrini ombord på Al Awda (Återkomsten).
Någonstans på Medelhavet på väg till Palestina sommaren 2018.


Sverige måste säga nej till Eurovision i Israel

Detta upprop är publicerat i Aftonbladet Debatt, 2 april 2019 kl 04:00.

171 artister och kulturarbetare: Israel förnekar palestinierna grundläggande mänskliga rättigheter.

Bland de som skriver under uppropet finns Joakim Thåström, Lo Kauppi, Mikael Wiehe, Sven Wollter, Kajsa Ekis Ekman, Love Antell, Athena Farrokhzad, Stefan Sundström, Syster Sol, Mari Boine, Per Gahrton, Maria-Pia Boëthius och Ewert Ljusberg.

FOTO: AFTONBLADET, TT
Bland de som skriver under uppropet finns Joakim Thåström, Lo Kauppi, Mikael Wiehe, Sven Wollter, Kajsa Ekis Ekman, Love Antell, Athena Farrokhzad, Stefan Sundström, Syster Sol, Mari Boine, Per Gahrton, Maria-Pia Boëthius och Ewert Ljusberg.
FOTO: AFTONBLADET, TT

DEBATT. Vi svenska artister och kulturarbetare som undertecknar detta upprop kan inte stillatigande åse hur Israel använder sig av Eurovision Song Contest för att dölja sina brott mot det palestinska folket.

Bara några dagar efter den israeliska segern i Eurovision Song Contest maj 2018 sköt Israels armé ihjäl 62 palestinier som protesterade mot sin fängelseliknande instängning i Gaza.

Sex av dessa mördade var barn. Samtidigt uttryckte den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu sin förtjusning över att Netta Barzilai, den vinnande sångerskan, var den bästa ambassadören för Israel ute i världen.

Så länge Israel med sin apartheidpolitik förnekar palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheter, så länge måste vi avstå från israeliskt deltagande i kulturutbyten.

Stefan Abelsson, musiker, Göteborg
PO Alfredsson, fotograf, Göteborg
Stefan Almqvist, körledare, Göteborg
Anne-Li And, vissångerska, Köpenhamn
Bernt Andersson, musiker, Göteborg
Kjell Andersson, filmare, Varberg
Love Antell, musiker, Stockholm
Tobias Assiego (Format), artist/dj, Uppsala
Gillis Bengtsson, musikproducent, Göteborg
Staffan Bergström, professor, Visby
Rikard Björk, skådespelare, Stockholm
Felix Björklund, musiker, Göteborg
Bengt Blomgren, musiker, Göteborg
Göran Guran Blomgren, musiker, Göteborg
Emanuel Blume, musiker, Vänersborg
Göran Boardy, konstnär, Göteborg
Maria-Pia Boëthius, författare, Stockholm
Mari Boine, samisk artist, Sapmi
Nina Bondesson, konstnär, Göteborg
Bruno Bran, estradör, Göteborg
Paula Brandt, skådespelare, Stockholm
Sten Bunne, musikpedagog, Hudiksvall
Sassa Buregren, författare, Bua
Signe Bådagård, musiker, Stockholm
Essa Cham, artist, Halmstad
Gibril Cham, musiker, Halmstad
Henrik Dahl, teaterarbetare, Stockholm
Kristin Dahl, författare, Stockholm
Agneta Danielson, skådespelare, Göteborg
Arash Dehvari, kulturarbetare, Stockholm
Karin Dreijer, musiker, Stockholm
Olof Dreijer, musiker, Stockholm
Mattias Dristig, musiker, Göteborg
Fabian Edmar, musiker, Göteborg
Otilia Ek, musiker, Göteborg
Henrik Ekdahl, musiker, Sundsvall
Kajsa Ekis Ekman, författare, Stockholm
Johanna Emanuelsson, dramatiker, Stockholm
Lars Englund, körledare, Falu Fredskör
Gunnar Eriksson, kördirigent, Ljungskile
Kjell Eriksson, författare, Uppsala
CO Evers, dramatiker, Stenungsund
Isabel Evers, dramatiker, Göteborg
Adam Falk, musiker, Stockholm
Bisse Falk, författare, Söderbärke
Joakim Falk, musiker, Stockholm
Leon Falk, musiker, Stockholm
Selma Falk, musiker, Stockholm
Athena Farrokhzad, poet, Stockholm
Dror Feiler, musiker, Stockholm
Thomas Feiner, musiker, Göteborg
Tomas Forsell, musiker, Vassmolösa
Stefan Forssén, musiker, Göteborg
Johanna Franck, konstnär, Göteborg
Lasse Franck, musiker, Göteborg
Lava Franck, musikstuderande, Göteborg
Per Gahrton, författare, Hörby
Mattias Gardell, författare, Stockholm
Gert Gelotte, skribent, Göteborg
Mikael Godée, musiker, Göteborg
Åsa Grogarn Sol, sångerska, Göteborg
Max Gustafsson, satirtecknare, Borås
Svante Gärdek, konstnär, Gotland 
Tuomo Haapala, musiker, Julita
Magnus Hagström, musiker, Göteborg
Tomas Halling, multikonstnär, Göteborg
Jan Hammarlund, sångare, Stockholm
Sebastian Hankers, musiker, Vallentuna
Linn Hansén, poet, Göteborg
Bo Harringer, filmare, Göteborg
Erica Haylett (Etzia), dancehall-artist, Göteborg
Saga Hedberg, teaterarbetare, Stockholm
Ulf Hillermyr, träsnidare, Borås
Claes Hindenfelt, musiker, Göteborg
Ellen Huttu Hansson, musiker, Göteborg
Maria Hörnelius, skådespelare, Göteborg
Bengt Ingelstam, ungdomsförfattare, Ånge
Dan Israel, förläggare, Stockholm
Amanda Johansson, fotokonstnär, Göteborg
Annelie Johansson, musiker, Göteborg
Folke Johansson, filmare, Kullavik
Kristin Johansson, kostymmästare, Göteborg
Linn Johansson, skådespelare, Skåne
Åke Johansson, författare, Sundsvall
Moa Jonsson Länne, musiker, Göteborg
Hannes Junestav, musiker, Stockholm
Torsten Jurell, konstnär, Stockholm
Anna Jörgensdotter, författare, Gävle
Lena Kallenberg, författare, Söderbärke
Johan Karlberg, musiker, Göteborg
Kalle Karlsson, Kultur 4ür Alle, Göteborg
Lo Kauppi, skådespelare, Stockholm
Magnus Kempe, producent, Göteborg
Anja Landgré, skådespelare, Stockholm
Cissi Larsson, musiker, Stockholm
Jonathan Leidecker, musiker, Stockholm
Gunnar Lindgren, musiker,  Älvängen
Maud Lindström, visartist, Tollered
Pelle Lindström, musiker, Leksand
Ewert Ljusberg, trubadur, Hede
Peter Lloyd, fotograf, Göteborg
Pekka Lunde (Pekkanini), musiker, Göteborg
Torbjörn Lundgren, författare, Söderbärke
Jenny Lundin, artist, Göteborg
Mikael Löfgren, litteratör, Bohus-Björkö
Anders Lönnbro, skådespelare, Göteborg
Peter Mosskin, författare, Stockholm
Felicia Mulinari, poet, Malmö
Anton Müller, musiker, Göteborg
Niels Nankler, musiker, Göteborg
Christer Nilsson, filmproducent, Göteborg
Mikael Nitsche, musiker, Stockholm
Lisbeth Nowotny, musiker, Göteborg
Mikael Nyberg, författare, Stockholm
Robert Nyberg, tecknare, Stockholm
Johannes Nyholm, regissör, Göteborg
Eva Nykvist, vissångerska, Göteborg
Jimmy Olsson, musiker, Göteborg
Pelle Olsson, författare, Kronoberg
Vibeke Olsson Falk, författare, Stockholm
Ann-Sofie Oscarsson Greider, kulturarbetare, Göteborg
Brian Palmer, författare, Stockholm
Sara Parkman, folkmusiker, Uppsala
John Pekkari, skådespelare, Göteborg
Håkan Persson, musiker, Stockholm
Elsie Petrén, författare, Stockholm
Björn Rantil, fotograf, Göteborg
Peo Rask, författare, Luleå
Pär Salander, professor,  Umeå
Isabel Sandblom (Syster Sol), artist, Stockholm
Amer Sarsour, poet, Stockholm
Lena Selander, konstnär, scenograf, Göteborg
Marie Selander, musiker, Julita
Axel Sjöberg, musiker, Göteborg
Roger Sjöström, vissångare, Sundsvall
Sanne Skjervik, skådespelare, Stockholm
Bo Skoglund, musiker, Stockholm
Sören Sommelius, kulturskribent, Helsingborg
Therese Stawlin, silversmed, Göteborg
Maria Stellas, sångerska, Göteborg
Bo Stenholm, musiker, Jonsered
Emma Ströde, skulptör, Göteborg
Nikke Ström, musiker, Göteborg
Stefan Sundström, musiker, Ekerö
Göran Therborn, författare, Ljungbyholm
Björn Therkelson, konstnär, Falköping
Michael Thorén, musikproducent, Göteborg
Miriam Thorpe, konstnär, Göteborg
Joakim Thåström, musiker, Stockholm
Thomas Tidholm, författare, Arbrå
Peter Tornborg, operasångare, Åmål
Rick Tritö, vispunkare, Malmö
Richard Turpin, regissör, Stockholm
Bert Törnblom, vissångare, Stockholm
Jacob Ullberger, musiker, Stockholm
Annika Ullerstam, kulturarbetare, Göteborg
Ana Valdés, författare, Stockholm
Stina Velocette, artist, Göteborg
Vic Vem, artist, Göteborg
Maj Wechselmann, filmare, Stockholm
Niklas Wennström, musiker, Stockholm
Amanda Werne (Slowgold), musiker, Göteborg
Jon Wetteholm, skådespelare, Göteborg
Siv Widerberg, författare, Stockholm
Mikael Wiehe, musiker, Malmö
Roffe Wikström, musiker, Stockholm
Jenny Wrangborg, poet, Stockholm
Sven Wollter, skådespelare,  Luleå
Monika Zak, författare, Stockholm
Gunnar Åkerhielm, musiker, Stockholm
Ingvar Örner, skådespelare, Göteborg

Öppen debatt främjar fred

Svenska massmedier och partier uppmanas att följa det norska exemplet och ställa frågor om amerikanska, brittiska och inhemska initiativ som utmålar fredsrörelsen som Kremls verktyg. Det samlade budskapet från tongivande opinionsbildare har skadliga effekter för individer och respekten för fredsrörelsen som en självständig röst i svenska debatt om partier och nyhetsjournalister väljer att hålla tyst.  

Nato-förespråkare attackerar freds- och miljörörelsen allt hårdare med anklagelser för att gå Rysslands ärenden. Claes Arvidsson har i en ledare 13.2 i Svenska Dagbladet valt att spä på denna typ av angrepp som förts fram tidigare av Martin Kragh och Henrik Sundbom. Dessa två samarbetar med Atlantic Council som står Nato nära. Sundbom i det svenska kapitlet i Atlantic Councils rapport Kremlin’s Trojan Horses 3.0 som utkom i december 2018. Kragh som den ende av två utvalda experterna från Sverige i ett internationellt projekt mot desinformation startat av Atlantic Council. Arvidsson vill leda debatten i samma riktning som Kragh och Sundbom. Detta genom att hävda att det viktigaste är att debatten ska handla om ”dem som tar rösten från Kreml som sin egen”. Flera professorer har 14.2 i Svenska Dagbladet slutit upp i debatten och menar att kritikerna av Martin Kragh, verksam vid Utrikespolitiska Institutet (UI) och Uppsala Universitet, är ”ryska troll.”

Det blir ett stort antal ryska troll. Kritiken var hård och omfattande mot Martin Kraghs artikel om rysk desinformation och dess svenska bärare i Journal of Strategic Studies 2017. Han anklagade många i freds- och miljörörelsen, miljöpartister, en tidigare socialdemokratisk minister och andra för att vara Rysslands röst. Sammanlagt publicerades 100 artiklar och poddcasts om Kraghs artikel. Artikeln fick dras tillbaka och skrivas om när det gällde anklagelserna mot de mest kända personerna och organisationerna. Varken RT – Russia Today, Sputnik eller de ryska troll professorerna ser i varje buske syntes till men desto fler akademiker och journalister som skrev oberoende av varandra. 

Kraghs anklagelser fördes fram på nytt i Atlantic Councils rapport av Sundbom som nära samarbetat med Kragh på UI. I rapporten utpekas enskilda, miljö- och fredsrörelsen och ett flertal partier i Sverige och Norge med ord som ”Kremls tentakler”.  Särskilt illa är att Sundbom sprider det falska ryktet att en utrikespolitisk sakkunnig blivit avskedad av Miljöpartiet på grund av säkerhetsskäl. En osanning som i praktiken innebär att återinföra McCarthytidens yrkesförbud. Något många i miljö- och fredsrörelsen samt miljöpartister protesterat mot och Aftonbladet och Expressen uppmärksammat i nyhetsartiklar. 

I Norge har journalister i högre grad frågat ut partier och andra som utpekas i norska delen av rapporten från Atlantic Council. De tar kraftigt avstånd från anklagelserna och får stöd av förre statsministern Kåre Willoch. Det i Sverige diskuterade brittiska Integrity Initiative tätt knutet till Atlantic Council diskuteras även i Norge. Personer som blivit omnämnda i initiativets hackade material utfrågas i massmedia. Det visar sig att de svar de ger inte stämmer. Ordförande för norska avdelningen av Atlantic Council har enligt öppna källor haft betydligt mer kontakt med de som styr det brittiska initiativet än hon medgett.

Det aktualiserar debatten från 2017 kring den anonyma grupp journalister, forskare och andra som under en längre tid enligt Martin Kragh tagit fram material som underlag för artiklar om ”kremlfjäsk” och ”rysk desinformation”. Varför frågar inte svenska journalister berörda om de anonyma grupper med stort inflytande över samhällsdebatten som norska medier gjort? Varför tar inte svenska partier avstånd från Atlantic Councils falska anklagelser på det sätt som norska partier har gjort?

Vi uppmanar svenska medier och partier att följa det norska exemplet. Det skulle främja demokratin och tilltron till massmedier. 

Tord Björk,
sammankallande i Jordens Vänners EU-utskott och redaktör för Ukrainabulletinen

Ellie Cijvat,
medlem i Jordens Vänners EU-utskott

Lars Drake,
fredsaktivist och styrelseledamot i Folket i Bild samt skribent på Synapze  

Staffan Ekbom
ordförande i riksorganisationen Nej till Nato

Ola och Erni Friholt,
ordförande och sekreterare i Fredsrörelsen på Orust 

Susanne Gerstenberg,
medlem i Kvinnor för fred

My Leffler,
medlem i Kvinnor för fred

Eddie Olsson,
medlem i Jordens Vänner, f.d. styrelseledamot i Friends of the Earth Europe

Anders Romelsjö,
ordförande för Folket i Bild/Kulturfront i Stockholm och redaktör för Globalpolitics.se

Ronny Stark,
medlem i Nej till Nato-Helsingborg och Kvinnor för fred

Bo Sundbäck,
styrelseledamot i Aktivister för fred

Vilket(n) ”Påverkansarbete och informationskrigföring”?

Detta är en återpublicering av en artikel författad av Lars Drake (adjungerad professor emeritus, SLU) och Anders Romelsjö (professor emeritus vid Stockholms universitet samt vid KI) som först publicerades av Synapze idag fredag 22 februari 2019.

 

full_image

En av undertecknarna, prof. Li Bennich-Björkman
Foto från Uppsala Universitet

Några akademiker har undertecknat en artikel i Svenska Dagbladet som går till storms mot dem som kritiserat Martin Kragh. Flertalet arbetar vid eller har nära relationer till de institutioner där Kragh varit/är anställd. 1 Det handlar egentligen inte om Kragh utan om de ogrundade påståendena om rysk påverkan som man inte tycks ha rätt att ifrågasätta i Sverige.

Författarna hänvisar till en artikel av Patrik Oksanen som sägs beskriva den ”smutskastningskampanj” som Martin Kragh ska ha utsatts för. 2, 3 Den artikeln innehåller inte så mycket sakargument. Den handlar om att ett antal personer skrivit artiklar i detta ämne. Den diskuterar bara undantagsvis vad de olika författarna faktiskt skrivit. ”Smutskastningskampanjen” utgörs av kritik mot bl.a. Integrity Initiative som med bidrag från brittiska UD blandat sig i andra länders inre angelägenheter och den partipolitiska debatten i Storbritannien 4 och en skrift publicerad av Atlantic Council som upprepar lögner som redan tillbakavisats. 5, 6 I båda fallen finns det kopplingar till Martin Kragh, men det är inte det centrala.

Kärnan i SvD-artikeln går ut på att Sverige hotas av påverkan från Ryssland och att detta måste tas på stort allvar. Någon påverkan som är så stor att det bör ses som ett problem har inte påvisats. Det är helt naturligt att företrädare för länder vill tala om för andra länder hur de ser på olika frågor. Det är i sig inget problem. Om just Ryssland har riktat en påverkanskampanj som är ett hot mot Sverige borde det ha varit lätt att avslöja.

Ett av de försök som gjorts för att påvisa rysk påverkan är Martin Kragh och Sebastian Åsbergs artikel från 2017. Den artikeln sågades i småstycken av ett flertal forskare och journalister.  Den innehöll så allvarliga sakfel att den måste dras tillbaka för rättning. Några rena sakfel återstår i den nya versionen. Uppsala universitet (UU) utsåg två granskare som skulle avgöra om det var fråga om oredlighet. En kom från det egna universitetet och en kom från en organisation med nära koppling till Utrikespolitiska Institutet, som var den andra finansiären i sammanhanget.  Artikeln friades från anmälningarna om oredlighet. Det bör tilläggas att det är oerhört ovanligt att någon faktiskt fälls för oredlighet. Den omfattande kritik för allvarliga brister i forskningsmetodik som Lars Drake hade skickat till UU besvarades positivt av granskaren från UU som sa sig instämma i mycket men inte allt. 7, 8 Ingen har tillbakavisat den kritiska genomgången.

Summa summarum kan man konstatera att Kragh och Åsbergs artikel INTE påvisade någon påverkanskampanj från Ryssland riktad mot Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som är den myndighet som ska bevaka påverkan från andra länder, har påstått att Ryssland sprider fyra övergripande verklighetsbilder om Sverige. På direkt fråga till MSB om vad det denna bedömning grundar sig på ges ingen hänvisning till källor.

Under hela förra året varnades det i svensk press för rysk påverkan på det svenska valet. MSB har konstaterat att det inte var någon sådan påverkan. Desamma gjordes i en rapport som beställts av MSB och författats av några personer vid ett Londonbaserat institut. Det som har förekommit är kritiska synpunkter, i bl.a. den ryska tv-kanalen RT, på svensk asylpolitik och påståenden om att det medfört ökad kriminalitet. Sådana kritiska inlägg om Sverige har förekommit i Sverige, Tyskland, Storbritannien, USA, Norge och Danmark. En representant för MSB har på direkt fråga deklarerat att de inte gjort någon jämförande analys av hur dessa frågor har behandlats i olika länder. Varför ska det då ses som påverkan om det förekommit i Ryssland, men inte i andra länder?

Angående beskyllningarna mot Martin Kragh skriver författarna till SVD-artikeln:  ”… baserat på intetsägande dokument som efter en hackerattack på en brittisk tankesmedja figurerat i ryska propagandakanaler som Sputnik och i sociala medier, i vad som framstår som en klassisk påverkansoperation.” (SvD) Den tankesmedja som nämns har medgivit att dokumenten är äkta, men att alla personer som listats som medlemmar i deras nätverk inte svarat att de vill ingå. 6

Hur kan professorer och andra akademiker ställa sig bakom så ogrundade resonemang?

Lars Drake, adjungerad professor emeritus, SLU

Anders Romelsjö, professor emeritus vid Stockholms universitet samt vid KI

 

1 https://www.svd.se/vi-star-bakom-kragh–ta-ryska-hotet-pa-allvar

2 https://www.helahalsingland.se/artikel/ledare-centerpartistisk/oksanen-cyberstolden-fortalskampanjen-och-kulturchefen-som-tappar-fattningen

http://www.synapze.se/?link=article&key=17106

4 https://activistsforpeace.wordpress.com/2018/12/27/the-purpose-of-the-integrity-initiative-and-what-it-does-we-are-all-in-an-ongoing-war-according-to-chris-donnelly-founder-and-director-of-the-institute-for-statecraft-and-former-nato-advisor/?fbclid=IwAR20ylkXo4JjNtuyMDRviqxU3kufnvWqXMs8Bko3CK3GNKEu5VzlX979fj0

5 https://www.atlanticcouncil.org/publications/reports/the-kremlins-trojan-horses-3-0

6 http://www.dagensarena.se/opinion/rena-maccarthykampanjen-mot-mp-och-fredsrorelsen/

7 http://www.synapze.se/?link=article&key=16520

8 http://www.synapze.se/?link=article&key=16523

Stoppa USA-inspirerade yrkesförbud i Sverige

I en rapport utgiven av den USA-baserade tankesmedjan Atlantic Council som står nära NATO sprids falska rykten. I rapporten påstås att en tjänsteman hos miljöpartiet avskedats på grund av för täta kontakter med ryska ambassaden. Rapporten talar varken om att Säpo avvisat anklagelserna om att tjänstemannen är en säkerhetsrisk eller att uppgifterna om att mannen avskedats är falska. Istället söker man ursäkta spridandet av falska rykten genom att i rapporten skriva att mannen avvisar alla anklagelser.

Atlantic Councils projekt är startat för att hitta ”röster som agerar som inflytelseagenter” och är ”Kremls tentakler”. I praktiken ägnar sig en organisation som stödjer främmande makts intressen åt att söka införa yrkesförbud mot en svensk medborgare yrkesverksam som utrikespolitisk expert. Att rapporten anonymiserar tjänstemannen är ingen ursäkt för att sprida falska rykten. På den smala arbetsmarknad det här handlar är man ändå lätt igenkänd. Rykten om att man går Rysslands ärenden leder till att man utestängs från yrket.

StalhammarSundbom6dec2018.png

Författaren till det svenska kapitlet i rapporten med namnet Kremlin’s Trojan Horses 3.0 är Henrik Sundbom, en medarbetare på den av Svenskt Näringsliv finansierade tankesmedjan Frivärld. Att Sveriges arbetsgivare har en medarbetare på en organisation betald av dem som medverkat till att söka återuppliva McCarty-tidens yrkesförbud i Sverige är inte acceptabelt.

SvobodaAntiSemitic2012.png

Även miljö- och fredsrörelsen utpekas i rapporten. Särskilt allvarligt anser rapporten det är att delta på ett möte mot nazism i Moskva 2012. Miljö- och fredsaktivisten Tord Björk anses därmed stödja ryska statens intressen av att blåsa upp hotet av en växande nazism i början av 2010-talet i Ukraina. Rapporten talar inte om att fascistpartiet Svoboda fick 10 procent av rösterna i Ukrainska valet 2012 och att Simon Wiesental centret pekade ut dess ledare som den femte värste antisemiten i världen samma år.  Sedan när är det fel att tillsammans med judiska och andra organisationer från hela världen att stå upp mot antisemitism och nazism?

Tord Björk som är med i Aktivister för fred och redaktör för Ukrainabulletinen påstås också i rapporten vara en inflytelseeagent för Ryssland på grund av den syn han gett uttryck för om Krimfrågan i Miljömagasinet. Där står om den folkomröstning som hade ett avgörande inflytande på vad som hände på Krim att den ”skedde under ryskt militärt beskydd och därmed var ett brott mot folkrätten”. Sedan när innebär en kritik av ett lands folkrättsbrott att man är en inflytelseagent för det landet?

FriVarldKremlinsTrojanHorsesDec2018.png

Aktivister för fred uppmanar Atlantic Council att dra tillbaka rapporten och revidera den.

Vi uppmanar Svenskt Näringsliv att dra in stödet till organisationer med medarbetare som deltar i kampanjer för att i McCarty-tidens kalla krigsanda söka genomföra yrkesförbud som led i en USA-baserad organisations häxjakt på ryska inflytelseagenter eller se till att det inte sker igen och att Atlantic Council drar tillbaka rapporten.

Vi uppmanar också Svenskt Näringsliv att inte ge stöd till kampanjer mot samarbete mellan judiska och andra organisationer mot antisemitism, nazism och relativisering av Förintelsen vare sig det sker av amatörmässigt oförstånd hos en enskild medarbetare eller i mer organiserad form.

dagensarena10jan2019

Vi stödjer också miljöpartisters, miljö- och fredsvänners protest i Dagens Arena mot angreppen på miljö- och fredsrörelsen och uppmaningen att fler ställer frågor om vilka som ingår i de grupper som driver McCarty-kampanjen och hur de finansieras.

Aktivister för fred