USA skulle tjäna på att slippa dollarn som världsvaluta

En del misstänker att Natos, dvs USAs, militans i Ukrainafrågan, plus militär upprustning i allmänhet, har att göra med ängslan över att kontrollen över världens finanser håller på att sippra undan. Renminbi är ännu långt från att ersätta dollarn men brukas i allt fler internationella ekonomiska transaktioner.

World Social Forum närmar sig himlen

(Tack så mycket Tord för denna artikel. Var snäll och ändra ytterligare en mening: ”En arbetsgrupp har inrättats för att starta en permanent församling som ska kalla sig World Assembly of Struggles and Resistance of the WSF”: En permanent församling har inrättats, med namnet … osv.)

Två viktiga förnyelser av processen för World Social Forum äger nu rum. I februari 2022 ägde forumet för Asien och Stillahavsområdet huvudsakligen rum på nätet med en bas i Bangkok. Detta var ett möte i sig självt men också ett försök att bygga upp styrka för att organisera ett WSF i den asiatiska regionen. I september 2022 ägde ett seminarium rum i Tunis om hur man kan göra WSF-processen mer effektiv för att rörelser ska kunna mötas och fatta beslut samtidigt som man behåller WSF:s öppna rumskaraktär som helhet. Detta genom att skapa en permanent samling av rörelser och på så sätt göra dem bättre förberedda och kapabla att följa upp de beslut som fattas. De två initiativen bygger nu tillsammans upp en dynamik för att återuppliva World Social Forum-processen.

USA sackar även av energiskäl

För ett par månader sen ställde jag frågan om krig i Ukraina lönade sig ens för USA och besvarade frågan nekande. De må vara uppskärrade över att ställningen som världens Big Brother undergrävs alltmer, men vapenskrammel hjälper inte ett dugg. Den ställningen uppnås alltid, sa jag och hänvisade till en skrift av George Modelski och William Thompson, genom att man leder den tekniska utvecklingen och dessutom har något att erbjuda andra.

William Thompson har emellertid senare kompletterat bilden, tillsammans med Leila Zakhirova. Pretendenten på att blir världens storebror måste också ha tillgång till en ny effektivare energikälla för att ha råd att göra det den vill, plus använda denna ihop med tekniska nyheter som gör pretendenten mer effektiv. Holland utvecklade väderkvarnar och torveldning och använde detta bl.a. till att mekanisera skeppsvarven. England utvecklade kol i samverkan med ångmaskiner. USA utvecklade olja i samverkan med förbränningsmotorer och löpande band. Möjligen berodde det på misslyckandet att finna en sådan energi-teknik-symbios att den lysande utvecklingen i Song-epokens Kina i slutänden torkade ut.

Så vad kommer då att hända i framtiden?

Förra årets dumheter – en nyårshälsning

I förra årets nyårshälsning pekade jag på att de styrandes egenintressen kan vara mer eller mindre smarta, och beklagade att den numera blir det allt mindre.

Året som varit bjuder på åtskilliga storpolitiska illustrationer.

När alla stater är skurkstater återstår bara att försöka komma överens

Nedanstående skickades, utan särskilda förhoppningar, in till Expressen. Eftersom Expressen är bombliberalernas favoritblaska kan man säga att skepsisen var befogad.

Stefan Hedlund kallar i Expressen 25.10 Ryssland en skurkstat och föreslår fortsatta sanktioner även om det tvingas sluta kriga i Ukraina. Skurkstat kan man hålla med om, men varför bara Ryssland?

Vem kommer att ”vinna” i Ukraina

För att besvara rubrikens fråga måste vi först och främst inse att ”vinna” betyder väldigt olika saker för de inblandade. För Ryssland och Ukraina betyder det att lämnas i fred. Även Ryssland är ett fattigt, jämförelsevis efterblivet land som inte har stora möjligheter att projicera mycket makt utöver sina gränser och kan därför inte hoppas på mycket annat än just att lämnas i fred, åtminstone under överskådlig tid. För den stat som har spelat stor roll i utvecklingen av krisen, nämligen USA, betyder det att bevara sin globala hegemoni.

Har det några möjligheter att göra detta? Den frågan är inte lättbesvarad, men man kan få hjälp att reda ut den genom att studera olika hegemonimakters uppgång och fall i det förflutna.

En klassisk vinkel på Ukrainakriget

J F C Fuller: The Second World War, 1939-45, är en sällsam blandning av tråkiga kalenderfakta, konservativt generalsgnäll och skarpsinniga kommentarer belysta av genomtänkt yrkeserfarenhet. Det är väl det senare som har gjort boken till en sorts klassiker; den kom ut 1948 men har tryckts i flera upplagor sen dess, min är från 1993.

En del av kommentarerna har bäring på Ukrainakriget.

Fyra Natofrågor

Det är fyra frågor kring svenska politikers Natofunderingar som sällan har fått något svar eller knappast ens har ställts:

Svensk dubbelmoral om Ukrainakriget

Även publicerad på http://flamman.se/a/erkann-den-svenska-dubbelmoralen

Rysslands krig mot Ukraina är internationell terrorism av värsta sort. Men det ursäktar inte dubbelmoralen och hyckleriet hos det officiella Sverige.

Sverige hade inga som helst problem att hjälpa USA med motsvarande sorts internationell terrorism i Afghanistan i många år, och inte heller med att hjälpa Saudiarabien med vapen så att de kan bedriva internationell terrorism i Jemen, med 350 000 döda som resultat. Så Sverige har inga skäl att sätta sig på några höga hästar i Ukrainafrågan.

Och vi ska inte glömma Sveriges roll i upptrappningen inför Ukrainakriget. Det var Carl Bildt som i egenskap av utrikesminister fick EU med sig på att lova Ukraina ett handelsavtal – på villkor att Ukraina bröt handelsavtalet med Ryssland. Detta ledde omedelbart till ett lågintensivt inbördeskrig i Ukraina, eftersom västra Ukraina traditionellt hade handlat med Europa och ville ha ett handelsavtal med EU, medan östra Ukraina hade handlat med Ryssland och ville ha kvar handelsavtalet med dem. Västra Ukraina kunde driva igenom att Ukraina skrev på avtalet – varpå de östra delarna helt naturligt vände sig mot de västra. Utan inbördeskrig i Ukraina hade det inte funnits något för Ryssland att blanda sig i.

Något intresse av att lösa detta problem fanns inte i EU. För övrigt visade det sig att EU inte var intresserat av Ukrainas produkter heller, utan uppenbarligen bara av Ukrainas destabilisering, eller kanske sin egen expansion.

Den 12 mars krävde en demonstration, med högt uppsatta socialdemokrater och liberaler på talarlistan, bland annat att de diplomatiska förbindelserna med Ryssland ska avbrytas. Ingen krävde att förbindelserna med USA skulle avbrytas under Irakkriget, eller ens under Vietnamkriget, för att inte tala om förbindelserna med Saudiarabien.

Att kräva det nu är dubbelmoral. Det är dessutom kontraproduktivt om det är fred man vill ha. Fred förutsätter som ett minimum att man talar med varandra. Vietnamrörelsen – så ”antiamerikansk” enligt myten – gjorde rätt i att inte kräva att förbindelserna med USA skulle brytas.

Men jag undrar om det är fred man är intresserad av, eller om det bara är moralpositionering. Att få uppträda som den Gode, medan man tilldelar rollen som Ond åt någon annan. I Washington sitter för övrigt Joe Biden och hotar med kärnvapen i sin godhet, så det är en global företeelse.

Som Minda Holm på Norsk Utenriks­politisk Institutt har påpekat finns en ”ömsesidig brist på självförståelse” hos både Natogemenskapen och Ryssland: båda är lika pigga på att utmåla sig själv som oförstådd och God och den andra som Ond. Ingendera tycks ha något som helst intresse av att ta reda på vad den andra parten egentligen behöver för att acceptera en fredlig samlevnad, och hur man själv kan bidra till detta. Följaktligen har båda sidor ett ansvar för att konflikten trappas upp.

Vad Ukraina behöver, snarare än nordatlantisk moralpositionering, är rätt att industrialisera sig för att få ordning på sin ekonomi, plus rätt att handla med vem som helst utan att fråga EU om lov.

Och vad Ryssland behöver är en mindre paranoid världsbild. Möjligen skulle vi kunna hjälpa dem med detta, under förutsättning att vår egen paranoida världsbild tonas ned. Ryssland struntar faktiskt i Gotland. Stater är egoistiska och sätter sitt eget intresse först. Men det går att lära sig att inse att intresset gagnas bättre av samarbete än av bråk och misstro. På båda sidor. Men det kräver arbete. Samt mindre självgodhet.

Finland och Sverige ska stå utanför Nato och föra en fredspolitik

50 svenskar och 20 finländare har förklarat i tio punkter varför Sverige och Finland ska stå utanför NATO.

Fler kan skriva under på https://www.skrivunder.com/finland_och_sverige_ska_sta_utanfor_nato_och_fora_en_fredspolitik.

1. Den viktigaste uppgiften för utrikes- och försvarspolitiken är att minska hot mot det egna landet på ett sätt som skapar trygghet i alla länder genom diplomati och samarbete på jämlika villkor.

2. Vi vill inte bidra till att stärka uppdelningen av världen i sinsemellan fientliga militärblock. I stället behövs fler alliansfria länder som för en självständig utrikespolitik för gemensam säkerhet och nedrustning.

3. Vi vill att våra länder ska ansluta sig till FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Medlemskap i en militärallians som rustar för krig med kärnvapen skulle gå i motsatt riktning och öka risken för att kärnvapen kommer till användning mot våra länder eller i våra närområden. Medlemskap skulle enligt artikel 5 i Nato-stadgan tvinga oss att delta militärt om någon annan medlemsstat skulle angripas.

4. Nato har under de senaste decennierna fört krig i strid med FN-stadgans våldsförbud, det viktigaste skyddet för småstater mot stormakters godtycke. Bombningen av Jugoslavien 1999 och av Libyen 2011 för att jaga bort landets ledare från makten är sådana exempel. Vi anser också att Sveriges och Finlands deltagande i Afghanistankriget var en katastrof som kunde förutses, något som det gäller att inte upprepa. Vi vill att våra länder står utanför Natos krig.

5. Krig och upprustning är i hög grad klimat- och miljöförstörande och leder till flyktingkriser. Genom att hålla sig utanför Nato kan våra länder bättre bidra till att avvärja hotet om ett ekologiskt sammanbrott och samtidigt bevara större frihet att använda våra tillgångar till fredsbyggande, folkhälsa och alla människors välfärd.

6. Vi vill att Sverige och Finland målmedvetet vidtar förtroendeskapande åtgärder, som minskar spänningen mellan stormakterna i våra närområden. Med sådana åtgärder avser vi opartisk rapportering av alla sidors perspektiv och att avstå från att skapa fiendebilder, samt riskreducerande åtgärder såsom det finska förslaget om att militärflyg skall använda transpondrar.

7. Sveriges och Finlands värdlandsavtal med Nato står i strid med våra länders alliansfrihet. Vi vill att värdlandsavtalen sägs upp och att vi i stället strävar efter fredliga och konstruktiva relationer med våra grannar och alla andra länder. Det kan ske i samband med en större uppgörelse om avspänning och avtal om vapenbegränsingar med hjälp av en ny Helsingforskonferens om europeisk säkerhet.

8. Natos omvandling från transatlantisk försvarsallians till en allians med globala intressen med samarbetspartners på alla kontinenter ökar spänningarna både mot resten av världen och inom Nato. Våra länder kan bättre verka för avspänning och gemensam säkerhet om de bevarar och befäster sin militära alliansfrihet och med samma måttstock tar avstånd från brott mot folkrätten varhelst de sker.

9. Natomedlemskap skulle leda till en ytterligare förstärkning av Natos inflytande i Norden. Vi vill inte att den ensidiga bild av det politiska och militära läget som målas upp av Nato närstående tankesmedjor såsom Atlantic Council och NATO:s center för strategisk kommunikation i Riga (Stratcom) ska bli allenarådande och inte heller att de som kritiserar Nato och talar för avspänning, nedrustning, alliansfrihet och fred utmålas som bärare av rysk desinformation.

10. Vi står inför hot om ekologiskt sammanbrott och kärnvapenkrig. Det är dags att vakna upp och göra vårt bästa för mänsklighetens överlevnad.

—

Tord Björk, pensionerad medlem i Lärarförbundet, medgrundare till Nätverket Folk och Fred, Huddinge.
Karin Utas Carlsson, pensionerad barnläkare, fil.dr.ped. (fredsundervisning), Jonstorp.
Per Abrahamsson, teknologie licentiat, medlem i Kvinnor för fred, Höör.
Bengt Berg, poet, Torsby.
Eva Berlin, tidskriften Kommentar, Stockholm.
Torbjörn Björlund, f.d. riksdagsledamot (V), Uppsala.
Olof Buckard, skriftställare, satiriker, Stockholm.
Gunilla Bäckström, pensionerad arbetsterapeut, kontaktperson för Kvinnor i Svenska kyrkan/Luleå stift, Skellefteå.
Lars Drake, f.d. adjungerad professor, SLU, ordförande i Riksföreningen Nej, Östhammar.
Johan Ehrenberg, journalist, författare och grundare till tidningen ETC
Erni Friholt, pensionerad lärare, biståndsarbetare, aktiv i fredsrörelsen på Orust, Stocken.
Ola Friholt, pensionerad lärare, biståndsarbetare, aktiv i fredsrörelsen på Orust, Stocken.
Per Gahrton, grön skribent, Lund.
Susanne Gerstenberg, medlem i Kvinnor för fred, Laholm.
Kemal Görgü, skådespelare, pedagog, familjeterapeut, ordförande för Artister för fred, Stockholm
KG Hammar ärkebiskop emeritus, Svenska kyrkan och Kristna fredsrörelsen. Stockholm.
Birgitta Hedström, psykolog, omställare och medgrundare till Nätverket Folk och Fred, Broddetorp
Lotta Hedström, ekofeminist och före detta språkrör för Miljöpartiet.
Birgitta Henriksson, pensionerat vårdbiträde, aktiv i klimatriksdagen och fågelskådare, Stockholm
Hans F Hjälte, journalist, aktiv i föreningen e-Folket, Solna.
Jens Holm riksdagsledamot Sverige, ordf trafikutskottet, ledamot EU-nämnden, klimatpolitisk talesperson (V).
Ianthe Holmberg, pensionerad lärare, ordförande SKV, Svenska kvinnors vänsterförbund.
Ann-Charlotte Hult, pensionerad läkare i allmänmedicin och skolläkare, Stockholm.
Maximilian Isendahl, andelsjordbrukare och skogsägare, medlem i NordBruk, Marsätt.
Samuel Jarrick, operasångare och klimataktivist.
Harriet Johansson Otterloo, läkare, medlem i IKFF, Internationella kvinnoförbundet fred och frihet, Göteborg.
Jacob Johnson, f.d. riksdagsledamot (V), Uppsala.
Jea Jonsson, Tomelilla.
Eva Brita Järnefors, journalist, författare, Stockholm
Lennart Karlsson, pensionerad teknisk systemadministratör, aktiv i Extinction Rebellion, Uppsala.
Peter Lamming, miljöaktivist, Solna.
Eva Lund, mentalsköterska, journalist, konstnär
Tomas Magnusson, tidigare ordförande i Svenska Freds och Skiljedomsföreningen, tidigare president i International Peace Bureau.
Katarina Moberg, journalist, medlem i Kommentars redaktion, aktiv i Svensk-jemenitiska vänskapsföreningen, Stockholm.
Mikael Nyberg, författare, Bagarmossen.
Jonas Ohlsson, civilingenjör, aktiv i Extinction Rebellion, Örebro.
Mona Olsson, ordförande nomineringsgruppen ViSK Vänstern i Svenska kyrkan, Norrköping.
Brian Palmer, lektor Uppsala universitet, Stockholm.
Thage G Peterson, tidigare talman i Sveriges Riksdag och statsråd i flera (s-)regeringar, bl a försvarsminister och justitieminister. Teolog. Nacka.
Anders Romelsjö, läkare, professor emeritus Stockholms universitet och Karolinska institutet, Stockholm.
Anne Rosberg, sjuksköterska, medlem i Kvinnor för fred, Höör.
Karin Schibbye, landskapsarkitekt, medlem i flera organisationer bl.a. Nej till Nato – men enbart aktiv i ”lokala” frågor och verkar genom Hägerstens hembygdsförening och Barns utemiljö i staden (BUMS), Stockholm.
Gudrun Schyman, kommunpolitiker, fredsaktivist, Simrishamn.
Valentin Sevéus, författare av fritidspolitiska böcker, Stockholm.
Sören Sommelius, kulturskribent, författare, knuten till TFF i Lund, Helsingborg.
Jan Strömdahl, ordförande för Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen, Stockholm
Gunilla Winberg, författare och översättare av afrikansk skönlitteratur, Stockholm.
Jan Öberg, docent, direktör Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, TFF. Lund https://transnational.live
Ruben Östlund, filmregissör, Göteborg
Mikael Böök, pol mag, medlem av Finlands Fredsförbund, valt.maist. Suomen Rauhanliiton jäsen, Isnäs.
Mervi Grönfors, varhaiskasvatuksen lastenhoitaja, förskolepedagog, Tampere.
Marjatta Hanhijoki, kuvataiteilija, bildkonstnär, Helsinki.
Risto Isomäki, kirjailija, författare, Hanko.
Elias Krohn, Kulttuurivihkojen päätoimittaja, chefredaktör för Kulttuurivihkot, Helsinki.
Janne Länsipuro, luomuyrittäjä, ekoföretagare, Isnäs.
Claus Montonen, docent, medlem av Tekniken i livets tjänst, dosentti, Tekniikka elämää palvelemaan yhdistyksen jäsen, Helsingfors.
Naiset Rauhan Puolesta/ Kvinnor för fred, http://www.naisetrauhanpuolesta.org
Kai Nieminen, kirjailija, kääntäjä, författare, översättare, Loviisa.
Martti Nikumaa, maalari, målare, Kolari.
Helge Niva, lukion lehtori, gymnasielektor, Salla.
Hannes Nykänen, docent i filosofi, filosofian dosentti, Esbo.
Vesa Puuronen, sosiologian professori Oulun yliopisto, professor i sociologi, Uleåborgs universitet, Rovaniemi, Vanttauskoski
J.P., Roos, sosiaalipolitiikan professori emeritus, professor emeritus i socialpolitik, Helsingfors.
Esko Seppänen, kansanedustaja 1987-1996, MEP 1996-2009, riksdagsman 1987-1996, MEP 1996-2009, Helsinki.
Tuula Sykkö, ammattikorkeakoulun lehtori, lektor i yrkeshögskola, Kemi.
Heikki Tervahattu, ekologisen ympäristö-suojelun dosentti emeritus, docent i ekologiskt miljöskydd emeritus, Parikkala.
Kerstin Tuomala, psykolog, medlem av Fredskämparna i Finland, psykologi, Suomen Rauhanpuolustajien jäsen, Kolari.
Marko Ulvila, tietokirjailija, kansalaisaktiivi, fackboksförfattare, medborgaraktiv, Tampere.
Thomas Wallgren, filosofie doktor, filosofian tohtori, Helsingfors.
Riikka Ylitalo, filosofian tohtori, opettaja, filosofie doktor, lärare, Helsinki.