Miljö och fred förenades 1972

Demonstrationen på Sergels Torg direkt utanför FN konferensens lokaler mot miljömordet i Vietnam, första massdemonstrationen vid ett toppmöte. Foto Björn Gustafsson

Det finns en del att lära av tidigare erfarenheter när vi nu står inför påtagliga globala hot. Inte minst hur denna medvetenhet bars fram av ett folkligt engagemang. När det nu är världsmiljödagen 5 juni som firas till minne av öppnandet av första dagen på FN-konferensen om miljö i Stockholm 1972 finns det anledning att se vilka lärdomar vi kan dra av historien.

En folkrörelse för överlevnad växte fram på 1940 och 50-talet. Det var då medvetenheten uppstod om att atombomben utgjorde ett globalt hot mot mänskligheten. En typ av hot om total utplåning som mänskligheten tidigare inte känt till. Snart nog kunde världsmedborgarrörelsen överlämna en spade till högvakten i Stockholm 1957 och ordföranden för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen Per-Anders Fogelström tala om samma sak. Lägg om försvaret till stöd för att stoppa svält och fattigdom i världen.

1972 i samband med första FN-konferensen om miljö i Stockholm förenades insikten om att fred och miljö hänger ihop. Miljömord blev ett ord som kom till användning. Olof Palme använde det inne på konferensen till USA:s stora ilska. Utanför på Sergels Torg demonstrerade  7000 mot giftbesprutningen av Vietnams skogar med agent orange. Skadorna var omfattande i detta krig mot naturen för att avlöva skogen så att ingen skull kunna gömma sig för USA:s helikoptrar och flygplan. De genetiska skadorna på kvinnorna som besprutades när 15 procent av landytan miljömördades för att vinna ett krig var inget USA brydde sig om. De barn som föddes av de mödrar som besprutades fyller sjukhusen i Vietnam än idag.

Gator och torg användes flitigt av freds- och miljörörelsen under FN-konferensen, här med utomhusplakat om miljömordet i Vietnam. Foto Björn Gustafsson

Folkrörelsernas demonstrationer och alternativa forum blev en vändpunkt för miljörörelsen. Dittills hade miljörörelsen accepterat de ramar som den rådande utvecklingsmodellen satte. Att förändra sociala maktförhållanden i samhället ville eller orkade man inte föreställa sig. Istället gällde det att välja den rätta teknologin så skulle nog allt ordna sig. Därför var organisationer som Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna för kärnkraft. Hur skulle man annars rädda de sista älvarna från att byggas ut? En annan syn fanns bara hos små marginella grupper som Arbetsgruppen mot atomkraft och Hälsofrämjandet.

De alternativa aktiviteterna kring FN-konferensen kom att ändra detta. Den drivande kraften bakom dessa var Powwow-gruppen som tagit sitt namn från indianernas begrepp för möte där fredspipan går runt. Denna lilla grupp med 12 personer tog ett år i förväg initiativ till spridning av flygblad, uppmaning till lokala aktioner internationellt, informationsmöten och samarbetsorganisationen Folkets Forum. Som gensvar uppstod på initiativ av angloamerikanska strateger i sekretariatet för FN-konferensen Miljöforum. Det kom att styras av Sveriges ungdomsorganisationers landsråd och Svenska FN-förbundet med dess ordförande Ingrid Segerstedt-Wiberg i ledningen för hela forumet.

Den anglo-amerikanska miljörörelsen med dess täta band till staten, storföretagen och en avpolitiserad hippiekultur där droger ersatte samhällskritik kom att lida stora nederlag. Dittills hade den dominerat den internationella debatten. Befolkningsfrågan sades vara det stora problemet. I bokne Befolkningsexplosionen pläderade Paul Ehrlich för tvångssterilisering av män i tredje världens länder som Indien. I den på amerikanskt initiativ startade internationella Jordens Vänner bok inför konferensen sågs allmänningar som det stora hotet mot miljön. Ett vida spridd syn som ekofascisten Garret Harding fått gensvar för genom begreppet ”allmänningarnas tragedi”. Lösningarna på miljöfrågan bestod av befolkningskontroll åtminstone av fattiga, bättre moral hos den enskilde individen och att det privata ägandet ryckte fram på de gemensamma allmänningarnas bekostnad.

En allians mellan svenska folkrörelser av alla de slag och folk från tredje världen samt enstaka amerikanska freds- och miljöaktivister som Barry Commoner stoppade den anglo-amerikanska sammanblandningen av storföretagens privata vinstintressen och allmänt tankegods som ser många fattiga som orsak till miljöförstöring. Unga teosofers internationella kontaktnät användes för att bjuda in många miljöaktivister från tredje världen med hjälp av Ingrid Segerstedt-Wiberg. Chefen för Svenska statistiska centralbyrån visade på det falska i synen på att det inte är de rikas konsumtion som är problemet utan de fattiga som ska tvångssteriliseras när det är preventivmedel som behövs. Powwowgruppens initiativ som kritiserade hela FN konferensen för att vara en dimridå i tjänst åt makthavarna gjorde sitt till. De Förenade FNL grupperna såg till att det fanns tusentals på gator och torg villiga att protestera mot USA:s miljömord. Den dominerande ställning som de pro-kapitalistiska och stundtals ekofascistiska idéerna som anglo-amerikanska  miljörörelsen fört fram fick aldrig mer den centrala dominans de haft innan FN-konferensen.

Det kom att dröja tills ett mer samlat alternativ till den dåvarande anglo-amerikanska miljöideologin växte fram. Men det fanns i sin linda. 1973 gav Alternativ Stad ut häftet Lågenergisamhälle men hur? Här presenterades synen att både kärnkraften och klimatet måste räddas vilket bara kan ske med hjälp av att ändring av maktförhållandena så att vi får ett samhälle som behöver mindre energi. Ett synsätt långt mer radikalt än det mesta som förs fram idag av klimatrörelsen i Sverige men framträdande hos Internationella Jordens Vänner och globala kampanjer som kräver klimaträttvisa. Till skillnad från miljörörelsen 1972 tycks idag många ha illusioner om att FN-konferenser ska utgöra utgångspunkten för alla om vi ska lösa den globala sociala och ekologiska krisen. Budskapet är för många numera att om vi bara litar på samarbete mellan näringslivet, staten och vad som numera heter civila samhället så kommer win-win lösningar att rädda oss. Ibland med civila olydnadsaktioner i enstaka frågor som påtryckning och spridande av lokala alternativ.

Det som blev en mer omedelbar effekt av alternativa aktiviteterna 1972 var att kampen mot kärnkraften blev central i både Sverige och internationellt. Till detta bidrog inte minst Ingrid Segerstedt Wiberg, ordförande i Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet och pådrivande i att miljörörelsen skulle inse att den fredliga atomkraften var en myt.

Men även Jordens Vänner i USA hade börjat ta kärnkraften på allvar vilket nu kom mer till sin rätt när den dominerande anglo-amerikanska miljöideologin ifrågasattes av svenska folkrörelser och tredje världen miljövänner. Ur Powwowgruppen växte en studiecirkel med Annika Bryn som pådrivande som 1973 gav ut häftet Alternativ till kärnkraft och påverkade riksdagsledamöter. I Riksdagen hade centerpartisten Birgitta Hambraeus en central roll i att få Sverige som första land i världen att införa ett enhälligt moratorium för fortsatt kärnkraftsutbyggnad på nya orter som tog den högmodiga atomindustrin på sängen. I Miljövårdsgruppernas Riksförbund drev folkpartisten Anita Lövgren från Tyresö miljövårdsförening fram ett brett intresse hos landets många miljögrupper för kärnkraftsfrågan.

!972 visade på så sätt att freds- och miljörörelsen behöver varandra. Det som hände visade också att makten måste utmanas och frågan om hur hela samhällets organiseras måste ställas i centrum. Det gäller än.

Tord Björk,
en gång aktiv i Powwowgruppen som tonåring och idag med i Jordens Vänner, Aktivister för fred och Nätverket Folk och Fred.

Pressmeddelande: Nya Nätverket Folk och Fred får stor bredd

Försvara alliansfriheten och stärk civila beredskapen är ett av budskapen från det nya Nätverket för Folk och Fred som bildades 19 april. Det nya nätverket välkomnar både individer och organisationer. Bland grundarna finns KG Hammar, fd ärkebiskop, Britta Ring aktiv i Kvinnor för fred och Gemensam Välfärd, Birger Schlaug, grön debattör och Ellie Cijvat, flyktingpolitiskt aktiv och tidigare ordförande för Jordens Vänner.

Nätverkets syfte är att arrangera återkommande folkliga möten i Sälen i samband med mötet Folk och Försvar samt folkbildning och aktioner i frågor av brett gemensamt intresse. Nätverket vill verka för freden, miljön och välfärden och för att stoppa militära upprustningen. Det vänder sig mot skapande av fiendebilder och är för både fred på Jorden och fred med Jorden.

”Äntligen kommer det en bredd i motståndet mot militariseringen” säger den äldsta av grundarna, Birgitta Hambraeus nyss fyllda 90 år. Hon har varit långvarig riksdagsledamot från Orsa för Centerpartiet och är idag medlem i socialdemokratiska föreningen Reformisterna. ”Stoppa upprustningen för att den stjäl resurserna från sjukvården” är en motivering att vara med och grunda nätverket för Michel Diaz Nocetti som är undersköterska från Sollentuna och medlem i Nej till Nato.

Nätverket Folk och freds första gemensamma aktion är att stödja en uppmaning från organisationer om att Sverige skriver på FN:s konvention om kärnvapenförbud, ett krav som har ett mycket stort stöd hos majoriteten av befolkningen i Sverige. Nätverket kommer också ordna protester på nätet och om möjligt på gator och torg 11 maj och 30 maj mot militärövningen Aurora. Den är nu uppskjuten men kommer genomföras senare. I denna övning ingår moment som grundar sig på värdlandsavtalet med Nato vilket för oss närmare en stormaktsallians. Det motiverar att börja protestera mot den kommande övningen redan nu.

”Livet på jorden står inför en miljökollaps – ska vårt land då vara med och skapa konflikter och fiender och militärt rusta sig till tänderna – när det vi behöver är samarbete och gemensam omsorg om vår jord?”. Så säger Birgitta Hedström från Broddetorp, en av initiativtagarna till nätverket, medlem i Odlarföreningen Små Frön, Fridays for Future i Falköping och Jordens Vänners Bonde- och Urfolksutskott. Bredden bakom nätverket märks genom stöd till att sprida en namninsamling som riktar sig mot trakasserier av freds- och miljöröster samt namninsamlingen Utan bönder ingen civil beredskap! Frågan om bristande civila beredskapen har oroat, miljö-, småbrukar-, omställnings- och solidaritetsrörelsen länge. Frågan har nu blivit än mer angelägen när det visat sig att robotmissiler och andra militära vapen inte kan försvara oss mot virus.

Nätverket är partipolitiskt och religiöst oberoende. På Facebook har sidan Folk och Fred på Facebook skapats för att sprida budskap om fred på Jorden och fred.

Tord Björk


För Nätverket Folk och Freds Aktions- och kommunikationsgrupp

20 april 2020

Påvens brev av uppmuntran:

Originalet finns på

http://www.vatican.va/content/francesco/en/letters/2020/documents/papa-francesco_20200412_lettera-movimentipopolari.html

Till våra bröder och systrar i folkrörelser och organisationer:

Kära vänner!

Jag tänker ofta på de möten jag haft med representanter från er: två i Vatikanen och ett i Santa Cruz de la Sierra. Jag måste säga er, att minnet värmer mitt hjärta. Det länkar mig närmare er, och hjälper mig att återuppliva så många tankeutbyten vi hade. Jag tänker på alla underbara projekt som kommit ur dessa samtal, vilka tagit form och blivit verklighet. I denna pandemi går min tanke till er, på ett speciellt sätt, och jag vill dela med mig att jag står er så nära.

Under denna tid av ångest och lidande, har många använt krigiska liknelser för att hänvisa till den pandemi vi upplever. Om kampen mot COVID-19 liknas vid ett krig, utgör ni, i sanning, en osedd armé, som kämpar i de mest utsatta skyttegravarna – en fredens armé, vars enda ”vapen” är solidaritet, hopp och gemenskapens samhällsanda, vilka alla livgiver i en tid då ingen kan rädda bara sig själv. Jag sa till er, vid våra möten, att ni är samhälleliga poeter, för att ni, utifrån de förbisedda utkanter där ni agerar, bygger beundransvärda lösningar, för de problem som hårdast drabbar de utsatta och marginaliserade.

Jag vet att ni nästan aldrig får den uppskattning som ni förtjänar, eftersom ni verkligen är osedda av samhällets system. Marknadslösningar gagnar inte de perifera, och statligt skydd når sällan dem. Ni har inte heller resurser att ersätta dessas funktion. Ni drabbas av misstänksamhet, när ni genom att organisera i samhället, försöker nå längre än välgörenhet, eller när ni, istället för att resignerat försöka kanalisera några smulor, som faller från den ekonomiska maktens bord, kräver allas rättigheter. Ni känner ofta raseri och maktlöshet, inför ihållande ojämlikheter, där inga ursäkter håller för att behålla privilegier. Ändå ger ni inte upp, till att bara klaga: Ni rullar upp ärmarna och fortsätter att arbeta för ert släkte, era lokalsamhällen och för det allmännyttiga. Er uthållighet stärker mig, utmanar mig, och lär mig mycket.

Min tanke går till alla människor, särskilt kvinnor, som förädlar och bryter bröd i soppkök: två lökar och ett anspråkslöst paket ris blir en efterlängtad måltid för hundratals barn. Min tanke går till de sjuka, till de äldre. De får aldrig utrymme i nyheterna, och inte heller världens småbönder och deras familjer, som arbetar hårt för att producera hälsosam mat, som inte förstör naturen, som inte hamstrar, som inte utpressar, inför människors behov. Jag vill att ni ska veta att vår himmelske Fader vakar över er, värdesätter er, uppskattar er och stöder er i ert engagemang.

Hur omöjligt är det inte att ”stanna hemma”, för dem som har trångbodda, påvra bostäder, eller för de hemlösa! Hur svårt det är nu för migranter, de som är berövade frihet, och de som rehabiliteras från beroende. Ni finns där, sida vid sida med dem, och hjälper dem att göra deras liv mindre svårt, mindre smärtsamt. Jag högaktar er och tackar er av hela mitt hjärta.

Mitt hopp är att regeringarna ska förstå, att teknokratiska paradigmer/modeller – vare sig de är statliga eller marknadsdrivna – inte räcker till, för att hantera denna kris eller de andra stora problem som drabbar mänskligheten. Nu, mer än någonsin, måste personer, samhällen och mänskligheten ställas i centrum, förenas för att läka, bry sig och dela med sig.

Jag vet att ni står utanför fördelar med globaliseringen. Ni ägnar er inte åt de ytliga nöjen, som bedövar så mångas samvete, ni lider alltid inför de skador som åstadkoms. Inför plågor, som drabbar alla, tyngs ni dubbelt så hårt. Många av er, och de ni känner för, lever från dag till dag, utan någon form av laglig garanti för inkomst eller skydd. Gatuförsäljare, återvinnare, småbönder, byggarbetare, klädtillverkare, vårdgivare: de informellt skapande , ensamarbetare, eller i gräsrots-ekonomin –har ingen stadig inkomst för att ta sig igenom denna svåra tid. Nedstängningarna blir outhärdliga. Det är dags att överväga en universell grundlön, som skulle ge erkännande och värdera de ädla, väsentliga uppgifter ni alla utför. Det skulle säkerställa och konkret uppnå idealet, på en gång så mänskligt och så kristet: att ingen ska sträva utan rättigheter.

Dessutom uppmanar jag er att begrunda ”livet efter pandemin”, ty medan denna storm kommer att passera, åstadkommer den långtgående, allvarliga konsekvenser. Ni står inte utan lösningar. Ni har kulturen, metoderna och, framför allt, den visdom som knådas fram ur bröd-degen, av att känna andras lidande som sitt eget. Jag vill att vi alla ska begrunda uppdraget – en allsidig, mänsklighetens utveckling, som vi alla längtar efter, och som bygger på människors centrala roll och initiativ, i all dess mångfald, liksom på allmän tillgång till de spanska tre T:n som ni försvarar: Trabajo –arbete, Techo – bostäder, och Tierra –mark och mat.

Jag önskar att denna farans tid ska befria oss från att fara vidare enligt slentrian, autopilot. Att den ska väcka våra slumrande samveten och genomföra en mänsklig och ekologisk omvandling, som sätter stopp för avgudadyrkan av pengar, och istället sätter mänskligt liv och värdighet i centrum. Vår civilisation – så konkurrenskraftig, så individualistisk, med sina frenetiska rytmer av producerande och konsumerande, dess omåttliga lyx, dess oproportionerliga vinster för bara ett fåtal – den måste nu växlas ned, omvandlas, förnyas, livgivas.

Ni är de oundgängliga byggarna av denna förändring, som inte längre får tillåtas skjutas upp. Dessutom, när ni vittnar om att förändring är möjlig, är er röst kunnig. Ni har genomgått kriser och svårigheter, som ni lyckats omvandla, förädla – med blygsamma medel, med värdighet, engagemang, hårt arbete och solidaritet – genom ert livslöfte för släktet och samhällena.

Stå envis i er kamp, ta hand om varandra som bröder och systrar. Jag ber för er, jag ber med er. Jag vill be Gud, vår Fader att välsigna er, fylla er med kärlek och försvara er på denna väg. Att ge er den styrka, som förmår oss att stå raka och rättfärdiga, och som aldrig sviker: hoppet. Var god, be för mig, för också jag behöver det.

I vänskap,

Franciscus,

Vatikanstaten. Påsksöndagen, 12 April 2020

(översättning av Roland von Malmborg, icke auktoriserad)

När fred och miljö förenas kan vi förändra världen

Ungdomsblocket i massdemonstration under protesterna mot G20 mötet i Hamburg 2017

Vi såg det som viktigt att vi som engagerar oss främst i sociala frågor fick bättre kontakt med de som engagerar sig i miljöfrågor. Så säger Balint Josa från Budapest, ledaren för europeiska antirasistiska ungdomsnätverket UNITED. Det ledde till att detta nätverk stödde initiativet European/Prague Spring 2020 för att lyfta sambandet mellan freds- och klimatfrågor. Viktor Koren boende i Prag från internationella ungdomsnätverket Naturvännerna pekar på samma skäl varför de från andra hållet såg det som viktigt att sluta upp bakom det nya initiativet.

För dessa ungdomsnätverk är insikten om vikten att se större sammanhang väsentliga. Fred ser man inte bara som en fråga om vapen eller utrikespolitik utan också som en i första hand social fråga. Bland ungdomar idag ser man att miljöfrågan dominerar men ser gärna att det bygga en bro över klyftan gentemot sociala frågor oavsett om det egna nätverket har huvudtyngdpunkten i det sociala eller ekologiska fältet.

Antirasisternas och naturvännernas vilja att delta i samarbeten på tvärs över de gränser som det etablerade samhället försöker upprätthålla är ett tecken i tiden. Aldrig under 50 år som aktiv i folkrörelser har jag sett en så snabb utveckling där folkrörelser går samman och i täten för att organisera motstånd och alternativ till den rådande världsordningen och utvecklingsmodellen.

Det sker internationellt men också inte minst i Sverige. Coronakrisen har intensifierat viljan hos folkrörelser i hela världen att se sambanden mellan sociala och ekologiska frågor. Men de är sådana initiativ som redan var på gång innan pandemin slog till som nu får uppslutning. Hittills har de nya enande initiativen inte fått bred uppmärksamhet. Men de bygger alla på att bygga från basen i lokalsamhällen och med hjälp av demokratisk organisering i folkrörelser med ett internationalistiskt perspektiv. Ibland också med partier som deltagande. Det gör att det kan växa fram ett starkt samarbete där vi både tänker globalt och lokalt och handlar både lokalt och globalt.

I Sverige är det särskilt Nätverket Folk och Fred bildat 19 april som bygger en rörelse från grunden för både individer och organisationer. På initiativ från aktiva i miljörörelsen inte minst i landsortens byar och små städer har ett samarbete vuxit fram för både fred på Jorden och fred med Jorden. Detta nätverk vill lyfta fram namninsamlingen Utan bönder ingen civil beredskap och uppmana organisationer att skriva på ett brev till regeringen om att signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Därtill ordna protester mot trakasserier av freds- och miljöröster samt militärövningen Aurora 11 och 30 maj. Protesten riktar sig mot värdlandsavtalet med Nato och militär upprustning, för fred, miljö och välfärd. Denna övning flyttas till kommande år på grund av coronakrisen men tillfället tas nu till vara för att lägga grunden i tid för en bred samling när väl militärövningen kan komma att ske av fredsröster som vill försvara alliansfriheten mot närmande till Nato.

Dessa aktioner som har bred uppslutning i freds- och miljörörelsen syftar till att ge ett folkligt mandat till återkommande Folk och Fred möten i Sälen varje januari som motvikt till Folk och Försvars sammankomster. På dessa har Natoförespråkare, storföretagens synsätt och skapande av yttre och inre fiendebilder fyllt mycket av innehållet de senare åren.

Parallellt med Nätverket Folk och Fred har också Nätverket Aurora 20 vuxit. Det bägge nätverken har samma politiska inriktning för fred, miljö och välfärd och ser bägge vikten av att nu lägga grunden för kommande samarbete mot militärövningar som Aurora och protester mot värdlandsavtalet med Nato. Skillnaden är att i Auroranätverket ingår också partier och verksamheten är mer begränsad än den Folk och Fred är på väg att få igång.

Internationellt sker samma typ av utveckling. European/Prague Spring 2020 är resultatet av tio års samarbete inom nätverket Pragvåren 2 mot högerextremism och populism. Detta nätverk växte fram ur European Social Forum i Malmö 2008 och har sin främsta styrka i att vara all-europeiskt med deltagande inte minst från Östeuropa inklusive länder utanför EU som Ryssland. 2015 startade Aktivister för fred i Sverige som en svensk gren av detta nätverk. Aktivister för fred har tillsammans med ryska medlemmar i nätverket arbetat för att protestera mot repression utan dubbla måttstockar på bägge sidor av väst-östkonflikten i både Ryssland, Ukraina och EU. Ett särskilt digitala seminarium också kallade webbinarium ordnades av European/Prague Spring på detta tema 25 april. Nu samlar initiativtagarna in namn på ett brev där flera fall av fängslanden och massmord uppmärksammas för att stärka internationell solidaritet mellan rörelser över alla gränser.

26 april ordnade också European/Prague Spring 2020 ett webbinarium på temat internationalistiska svar på coronakrisen. Här deltog Aleksander Buzgalin från ryska Alternativny, Leire Azkargota från det europeiska sekretariatet för Internationella folkförsamlingen IPA, Reiner Braun generalsekreterare för den i 128 år verksamma Internationella fredsbyrån IPB, Francine Mestrum från i internationella kommittén för World Social Forum, Peter Wahl från tyska Attac och Alina Aflicalor från United och Rumänien.

I en särskild självorganiserad ungdomssession deltog från Sverige undersköterskan Michel Diaz från Nej till Nato och småbrukaren Joel Holmdahl från NOrdBruk bland flera talare främst från Östeuropa. Alla blev överraskade av hur väl talare och diskussionen gett så mycket för alla, inte minst med tanke på att det var första gången som de 8 organisationer som stod bakom intiativet hade samarbetat. Ett initiativ som inlett europeiskt samarbete fram mot World Social Forum i Mexiko 2021.

Aktivister för fred deltar också i IPA, ett internationellt initiativ som är verksamt både i Europa och på de flesta andra kontinenter. Detta nätverk bärs fram i första hand av massrörelser som de jordlösas rörelse MST i Brasilien och World March of Women men partier ingår också. Nätverket har varit pådrivande bakom ett upprop om coronakrisen som hittills samlat 479 organisationer. Det har också genomfört aktioner mot sanktioner riktade mot Venezuela, Kuba och Iran samt hyllat alla de som arbetar och upprätthåller livet i samband med 1:a maj. Hittills är Aktivister för fred ensamma deltagare från Sverige i detta globala nätverk men vi hoppas att fler ansluter sig.

Tord Björk

Medlem i Aktivister för fred och en av initiativtagarna till Nätverket Folk och Fred

Tillsammans för fred och solidaritet under massdemonstration vid G20 mötet i Hamburg 2017

Stoppa de militära storövningarna

Ett debattinlägg apropå slöseri med resurser som behövs för att möta coronakrisen. Texten har publicerats i några tidningar i landet – se länkar sist i inlägget. Strax efter att texten skickats in utökade vi uppmaningen till att gälla inte bara Sverige och Europa utan hela världen. Den texten är publicerad i vår engelskspråkiga blogg. Där finns även länk till en spansk översättning av texten. Vi publicerar även uppdateringar om läget i vår engelskspråkiga blogg och på vår Facebook-sida.

Vi har dessutom lanserat en namninsamling som du som läser detta gärna får stödja.


aff_logga

Vi uppmanar till att alla större militära övningar i Europa ställs in. Att fortsätta genomförandet av den största krigsövningen på 25 år skadar vår förmåga att hantera coronakrisen. Dessa övningar som är planerade från Ishavet längs med gränsen till Ryssland ända ner till Georgien under namn som Defender 20 i Central- och Östeuropa och Aurora 20 i Sverige måste stoppas, skriver Tord Björk, Kristianstad, för Aktivister för fred.

Övningen Cold Response 2020 i Norge med 14 000 deltagande soldater från Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Norge, Sverige, Storbritannien och USA avbröts i onsdags 11 mars. Beslutet annonserade av generallöjtnant Rune Jakobsen, chef för det norska försvarets operativa högkvarter, vid en presskonferens där han uttryckte att: ”Det som är nytt från igår är att coronaviruset är utom kontroll i samhället. Vi vill bevara försvarsmaktens förmåga så att vi kan stödja samhället under denna komplexa period som följer”. Denna respons kom sent. När övningen redan hade inletts testades en soldat positivt för corona 5 mars. Finland drog tillbaka sina soldater från övningen 8 mars.

Vi uppmanar till en förändring av hur Europa hanterar sårbarhet. Istället för att starta en upprustningsspiral och främja fiendebilder ser vi behov av samarbete över gränser. 

Nationer som Kina, Singapore och Sydkorea visar att det är möjligt att stoppa tillväxten av antalet som smittas av coronaviruset genom att agera snabbt och fatta avgörande beslut. Tyvärr gjorde inte Italien och några andra länder det. Idag får Italien hjälp från Kina som skickar medicinska experter och erbjuder 10 000 respiratorer, två miljoner ansiktsmasker och 20 000 skyddsdräkter. Något som tas emot med tacksamhet i Italien efter att EU-länder inte svarat på begäran om hjälp.

Insandare17Mars2020Kristiandsbladet.png

Vi uppmanar till en förändring av hur Europa hanterar sårbarhet. Istället för att starta en upprustningsspiral och främja fiendebilder ser vi behov av samarbete över gränser. Vi behöver fred och välfärd för att hantera de gemensamma hoten mot vår hälsa, sociala trygghet och den globala miljön. Vi ska inte göra som västerländska ledare vid säkerhetskonferensen i München när de gör Kina och Ryssland till sina motståndare.

Dessa övningar utgör inte bara ett omedelbart hot i form av risk för spridning av coronaviruset utan innebär också missbruk av våra gemensamma resurser för att hantera aktuella världsproblem. 

De storskaliga övningarna samlar tiotusentals soldater från olika länder och är en del av en drastisk ökning av militära utgifter som visar hur den nuvarande politiken inte har kontakt med dagens verklighet. Dessa övningar utgör inte bara ett omedelbart hot i form av risk för spridning av coronaviruset utan innebär också missbruk av våra gemensamma resurser för att hantera aktuella världsproblem. Det vi behöver är inte ytterligare upptrappning och polarisering mellan väst och öst. Vi behöver ta itu med sociala, hälsorelaterade och miljörelaterade frågor som är av vikt för hela mänskligheten.

Därför säger vi:

  • Stoppa Defender Europe 2020, Aurora 20 och andra storskaliga militära övningar i Europa
  • Avbryt upprustningen och investera i fred, välfärd, hälsa och miljö

Aktivister för fred

Debattinlägget har publicerats av:

Vimmerby Tidning

Kristianstadsbladet

Västerviks-Tidningen (en av Sveriges äldsta tidningar)

Näringslivet prioriteras under Folk och försvar

Publicerat i Dala-Demokraten

Har Folk och försvar hamnat i händerna på näringslivet istället för hos folket? Det kan man fråga sig när man ser talarlistan till årets konferens i Sälen 12-14 januari. Av 67 talare kommer en från de folkrörelser som en gång gjorde detta initiativ folkligt, från Röda korset.

Istället prioriterar Folk och försvar näringslivet med sex talare från bolag som Volvo och Svenskt Näringsliv samt dess säkerhetspoltiska tankesmedja Frivärld. Detta trots att ämnen som tas upp är bland annat civil beredskap och totalförsvar. Ämnen där de anställda kan vara lika viktiga att ha med på ett möte för att inte tala om de bönder som förväntas vara centrala den dag krisen kommer. Att partier och myndigheter är rikligt företrädda är förklarligt. Det bidrar dock inte till folklig förankring av totalförsvaret när de som arbetar i industri, service, jord och skogsbruk inte kan göra sin röst hörd medan näringslivets röster är många.

Särskilt prioriterar Folk och försvar Atlantic Council och Frivärld med två talare vardera. Atlantic Council är en USA-baserad tankesmedja som står NATO nära. Med hjälp av en medarbetare på Frivärld har Atlantic Council ingripit i den svenska säkerhetspolitiska debatten genom att sprida falska rykten om en tjänsteman i miljöpartiet som påstådd säkerhetsrisk i rapporten Kremlins Trojan Horses 3.0. I praktiken innebär den falska ryktesspridningen ett yrkesförbud av den sort som McCarthyismen drev fram i USA under kalla kriget.

Anna Wieslander är chef för Atlantic Council i Norra Europa och är talare på Folk och försvar. Hon avsäger sig ansvar för falska påståenden i rapporten och hänvisar till huvudkontoret i USA. De i sin tur hänvisar tillbaka till medarbetaren på Frivärld. Ändringar har skett i rapporten på medarbetarens uppmaning genom att anklagelserna mot Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna för att vara Kremltrogna tagits bort. Men anklagelserna mot personer och rörelser med mindre makt än riksdagspartier kvarstår.

Rapporten pekar ut miljö- och fredsrörelsens samarbete som ett hot med en artikel i Miljömagasinet som enda sakligt argument. I den artikeln står uttryckligen att Ryssland begick ett folkrättsbrott på Krim. Frivärlds medarbetare hävdar att den uttrycker stöd för Rysslands syn. Att miljö- och fredsrörelsen närmar sig varandra tycks uppfattas som ett hot i de miljöer som står nära storföretagen.

Det är dags att syna näringslivets och USA-baserade tankesmedjors påverkan i Sverige. Det ska gå att stå upp för en åsikt utan att få sin yrkeskarriär hotad eller bli stämplad som gömsle för Kremls desinformation. Att den rödgröna regeringen finansierar Atlantic Council årligen med 2,5 miljoner kronor med medel som aldrig redovisats gör saken än värre.

Vi uppmanar regeringen att dra tillbaka stödet till Atlantic Council. Folk och försvar bör bryta den nära relationen med Atlantic Council som är inhyst i dess lokaler i Gamla Stan. Istället bör det folkliga deltagandet i Sälen stärkas så mötet kan göra skäl för sitt namn.

Tord Björk, styrelsemedlem i Aktivister för fred
Ellie Cijvat, sammankallande Bonde- och urfolksutskottet, Jordens Vänner
Michel Diaz Nocetti, medlem i Nej till Nato
Thomas Gunnarsson, bonde, jordbruksbloggare
Conny Hansson, ordförande vänsterpartiet Rättvik
Birger Schlaug, oberoende grön bloggare
Bo Sundbäck, styrelseledamot, Eda arbetarekommun
Hans Wåhlberg, oberoende grön bloggare
David Örnberg, vänsterpartist Mora och region Dalarna

Näringslivet och EU relativiserar Förintelsen 

Nedanstående artikel är publicerad i Miljömagasinet i fredags. 
Av Tord Björk

Svenskt Näringsliv har blivit tongivande tillsammans med moderata politiker i att få hela EU att relativisera Förintelsen. I samband med 75 årsminnet av Röda arméns befrielse av Auschwitz 27 januari ställs nu frågan på sin spets. Håller en ny typ av förintelseförnekelse på att växa fram i Europa?

Svenskt Näringsliv ger frikostiga bidrag till tankesmedjor och projekt som Timbro, Frivärld och Upplysning om kommunismen. På så sätt vill man påverka debatten inte bara i ekonomiska och sociala frågor utan också när det gäller säkerhetspolitik och synen på historien. Det har lett till att opinionsbildare sponsrade av näringslivet skriver om historien så att Förintelsen relativiseras. Allt enligt teorin att Sovjet och Nazityskland är två regimer som bägge organiserat folkmord och därmed kan likställas.

Tillsammans med borgerliga partier i Sverige och inte minst i Östeuropa har man lyckats att även få EU att sluta upp bakom denna nya syn på hur historien ska berättas. Tidigare samförstånd om att fascistiska staters aggression i Europa och Asien startade andra världskriget och att Nazityska judeutrotningen inte ska förminskas genom att likställas med den terror som Sovjet eller för den delen demokratiska stater utövade i kolonierna utövade blir marginaliserad.

Istället går polariseringen så långt att den som har den tidigare vedertagna synen stämplas som deltagare i Rysslands informationskrig för att destabilisera EU och NATO. Något som skedde i en resolution antagen av Europaparlamentet i september 2019. Nu blir demokratiska staters eftergiftspolitik mot den fascistiska aggressionen påbörjad av Italien i Etiopien 1935, i Spanien 1936, Kina 1937 och med annekteringen av Österrike och Tjeckoslovakien 1938 bortsuddat. Det som banade vägen för Andra världskriget betonas ensamt vara non-aggressionspakten mellan Sovjet och Tyskland i slutet av detta skeende.

Jiddischexperten Dovid Katz verksam i Vilnius har protesterat mot denna utveckling. Han menar att det är ett nytt sätt att relativisera Förintelsen. Då judeutrotningen skedde i stor skala runtom i hela Östeuropa går det inte att förneka den helt. Istället har teorin växt fram om att två folkmord skedde i samband med andra världskriget, ett nazityskt riktat mot judarna och ett sovjetiskt riktat mot olika folk i länder ockuperade av Sovjet. I Litauen är det till och med lag på att detta dubbla folkmord inte får förnekas. På så sätt likställs nazism och kommunism samtidigt som inhemska deltagare och ibland initiativtagare till judeutrotning suddas bort ur historiska minnet.

Katz menar att denna vad han kallar dubbla folkmordsteorin har blivit den nya förintelseförnekelsen.

Katz har framfört sin kritik både i Bryssel till EU-organ och i Moskva på en konferens mot nazism där även stora judiska organisationer deltog, en konferens som fått kritik av Henrik Sundbom som är medarbetare på Frivärld. I en rapport skriven på  uppdrag av den USA baserade tankesmedjan Atlantic Council hävdar medarbetaren att deltagande på konferensen i Moskva visar att man är del i en rysk desinformationskampanj där undertecknad som samarbetar med Katz och är aktiv i miljö- och fredsrörelsen deltog. Vad en person i sak säger eller vara emot nazism är inte längre intressant i den av näringslivet och stater finansierade opinionsbildningen. Allt underordnas intresset av att måla upp en evig fiendebild av Ryssland/Sovjet.

En bakgrund är Svenskt Näringslivs stöd till projektet Upplysning om kommunismen i mitten av 1990-talet. Här lades grunden till att demonisera nutida motståndare till storföretagens ökade makt genom att sammankoppla motståndet mot globaliseringen och toppmötesprotester med kommunistisk terror. Globalisering underifrån, Syndikalistiska ungdomsförbundet och flera andra vänsterorganisationer som tillhörde vänstertraditioner som var bland de första att avrättas av den stalinistiska regimen påstods tillhöra en ”nykommunism” som var efterföljare till den sovjetiska regimens terror i den typ av modern historieskrivning där vitt görs till svart. Sovjet och Nazityskland sågs som likartade totalitära regimer vars ideologiska efterträdare idag är extremister till vänster och höger med näringslivet som stabiliserande faktor i mitten av ett demokratiskt samhälle.

Alliansregeringen beslöt i samma anda 1996 att den statliga myndigheten Forum för levande historia skulle få utvidgat mandat att mer fokuserat ta upp kommunistiska regimers brott mot mänskligheten förutom Nazityska judeutrotningen. I Europarådet sattes moderaten Göran Lindblad samma år i ledningen för de konservativa europeiska partiernas offensiv för att likställa kommunism och nazism som bägge uttryck för totalitära regimer. Han kom sedan att leda ett av EU finansierat projekt för att skriva om Europas historia med starkt stöd i Östeuropa. Här ses kommunism och nazism som samma sak med motsättningen mellan ett evigt auktoritärt Sovjet och Ryssland oavsett samhällssystem står mot det demokratiska väst. En särskild minnesdag till minnet av totalitarismens offer infördes 23 augusti där de judiska offren i nazismens dödsläger skulle uppmärksammas tillsammans med offren för Sovjetisk terror. 2014 blev Sverige det första västland där minnesdagen firades tillsammans med Alliansregeringen och näringslivets Upplysning om kommunismen.

Sverige har på så sätt blivit ledande tillsammans med östeuropeiska stater som Litauen i att skriva om historien. I Litauen har det gått så långt att judar som överlevde Förintelsen genom att bli partisaner och strida mot Nazityskland demoniseras. Rättsväsendet startar där kriminella undersökningar på uppmaningar från högerextremt håll grundade på anklagelser om judiska partisaners deltagande i folkmord i ett sätt att vända vitt till svart genom dubbla folkmordsteorin.

Det är dags att säga ifrån. Man kan inte både ät kaka och ha den kvar. Antingen står man uppför att det är fel att relativisera Förintelsen eller också hävdar man som näringslivet och EU att både Sovjetkommunismen och Nazityskland är likvärdigt skyldiga till folkmord.

Tord Björk

Mer information finns på hemsidan defendinghistory.com som drivs av Dovid Katz

Här finns också foton som vi kan använda om Dovid Katz har tagit dom enligt uppgörelse mellan oss.

En ny anti-neoliberal klimatrörelseimpuls

Bild: Via Campesina-demo på WTO-mötet i Cancún 2003

Folkrörelsers och den viktigaste internationella klimatorganisationens enade krav mot koldioxidhandel är ett historiskt steg framåt. Initierat av de viktigaste klimaträttviserörelserna, rörelserna mot skuldkrisen, de starkaste internationella demokratiska miljö- och jordbrukarorganisationerna, ett viktigt urfolksnätverk och USA:s miljörättvisenätverk, har ett dominerande globalt nätverk för första gången (såvitt jag vet) anslutitt sig till ett anti-nyliberalt krav. De första undertecknarna var Asian Peoples’ Movement on Debt and Development, Friends of the Earth International, Indigenous Environmental Network, La Via Campesina och Grassroots Global Justice Alliance och bland de som undertecknade är 350.org Global.

Detta förändrar allt om vi håller fast vid denna nya enhet. Den dominerande internationella klimatorganisationen 350.org:s vägran att utmana den viktigaste politiska lösningen som företag och västerländska regeringar har lagt fram för att lösa klimatkrisen har varit ett hinder. Genom att agera tillsammans mot att förvandla naturen till en handelsvara har en skarp konflikt med makten nu blivit central inte bara för klimaträttsrörelsen utan också den vanliga klimatrörelsen.

I början vägrade också den allmänna klimatrörelsen att kräva sådana lösningar som en rättvis övergång. Klimatpolitiska småreformer som saknar en sammanhängande kombination av vad rörelsen är emot och vad den är för kan nu ersättas med ett mer övertygande budskap. Ett budskap som går långt bortom klimatpolitiken genom att kräva en social förändring nödvändig inte bara för att stoppa den globala uppvärmningen utan också stoppa artutrotning och andra globala hot mot en planet där vi och kommande generationer kan ha ett rikt liv med andra arter.

Att etablera en global marknad för så kallade ekosystemtjänster är vad företag och finansiellt kapital önskar. Kravet mot koldioxidhandel går långt bortom klimatpolitiken, det är kärnan i att utmana också företagens agenda på den globala socioekologiska krisen.

Det är också en möjlighet att etablera en politisk plattform med alla folkrörelser i en gemensam omsorg om att hindra att inte bara naturen utan också allmänningar som den offentliga sektorn och i allmänhet sociala rättigheter görs till en vara.

Vägen till denna rörelseimpuls har varit lång. Man kan undra varför det dröjde så länge innan det fanns ett tydligt budskap som motsätter sig företagens intressen som kräver social rättvisa mellan och inom länder. Trots allt hade de internationella klimataktionsdagarna 1991-94 i 70 länder detta konfliktorienterade budskap.

Men att utveckla politik tar tid. Skolstrejkerna över hela världen har krossat den enfrågepolitiska klimatlobbyverksamheten och utvidgat rörelsen både i budskap, frågor och kvantitet. Vädjanden till världens ledare att agera görs inte längre, vi är snarare tillbaka till meddelandet från internationella klimatdagar 1991 som säger ”Vi kan inte vänta på att regeringar ska agera!”. Ungdomen tar också upp hela den globala miljökrisen och inte bara klimatfrågor. De har också kunnat gå långt bortom ”frontlinjekonceptet” genom att mobilisera överallt.

Medelklassens dominans är en begränsning. Men när nu äntligen Via Campesina och andra massrörelser från tredje världen har fått sitt anti-nyliberala krav mot koldioxidhandelacepterat av vanliga klimatnätverk ser vi en helt ny politisk dynamik. Med små och medelstora jordbrukare som den starkaste globala drivkraften bakom en tydlig anti-neoliberal klimatrörelse kan en klassdynamik samla fart som förenar landsbygds- och stadsklasskamp med medelklassen som en mindre stark men ändå förenande kraft där alliansen med företagens neoliberala program blir utmanad.

Detta ger utrymme för både internationella, nationella och lokala allianser som kan politisera rörelsen på ett sätt som är förenlig med bredare appeller som de som Fredagar för framtiden har gjort. Men det kommer bara att vara möjligt om de anti-neoliberala kraven tillsammans med en rättvis övergång, inklusive både landsbygds- och stadsfrågor blirr centrala för framtida internationella aktionsdagar. De dagar då rörelsen om klimaträttvisa begränsade sig till att lobba FN-konferenser är över. Nu är det dags för nya initiativ som förenar alla lokala kamper för demokrati, mot företagens styre.

Tord Björk

samordnare för EU-utskottet i Jordens Vänner Sverige och styrelseledamot i aktivister för fred

Citat från petitionen mot koldioxidhandel och länkar:

Vi som skriver under detta brev kräver att koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts hålls utanför Parisavtalets regelbok. Vi säger NEJ till en resolution om koldioxidmarknader vid COP25.

Internationella regler för koldioxidmarknader kommer vara en nyckelfråga vid förhandlingsbordet i Madrid, och under artikel 6 kan koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts komma att bli en del av Parisavtalets regelbok i år. Det skulle riskera att låsa fast oss i ännu mer utsläpp, ytterligare temperaturökning och decennier av inaktivitet, distraktion och företag som får allt mer makt.

… Koldioxidmarknader där kompensationsåtgärder tillåts fungerar inte. Bakom kompensationerna ligger exempelvis vetenskapligt tveksamma antaganden: att blanda utsläppskrediter från olika kompensationsprojekt betyder att koldioxidkompensationer från olika källor räknas som “lika”. Men att bränna fossila bränslen i en del av världen kan inte “balanseras ut” genom kompensationer med kol från naturliga kolcykler – det är inte så ekosystem fungerar. …

NEJ till kolmarknaderna! NEJ till falska lösningar och farliga distraktioner! NEJ till klimatkolonialism! NEJ till företagens makt och straffrihet! COP25: Verklig, rättvis handling nu!

Engelska och spanska versioner

https://www.ienearth.org/wp-content/uploads/2019/12/Petition-No-to-carbon-markets.pdf

Svensk version

https://jordensvanner.se/pressmeddelande-gallande-cop25-hall-koldioxidmarknader-utanfor-parisavtalets-regelbok/

Klimatrörelsens historia

Klimatrörelsens historia är en rik historia fylld med drastiska förändringar i både politiskt innehåll och former av handling. För många kan detta låta konstigt eftersom klimatrörelsen presenteras som något alldeles nytt – och om den har äldre rötter är det en historia inte om kollektiva rörelseansträngningar utan om individer och deras initiativ. De få försök att skriva en historia presenterar å andra sidan en berättelse om något litet som blir större och större utan att ändra riktning.

Detta försök att skriva en historia om klimatrörelsen är annorlunda. Den använder ett folkrörelseperspektiv med demokratiska kollektiva insatser lokalt, nationellt och internationellt som nyckeln till att förstå social förändring, så att vi kan lära oss och gå vidare. Den bygger på den muntliga svenska definitionen av en folkrörelse som en kollektiv insats under en längre tid med olika sätt att arbeta på – att kombinera att leva som man lär med att förändra samhället samtidigt. En kombination ofta svårt att uppnå men kan ses som avgörande under perioder när en rörelse växer.

Det är också baserat i en förståelse av folkrörelser kopplade till varandra. Något vi kan prata om som ett ”folkrörelsekomplex”, på det sätt som E.H. Thörnberg gjorde under första hälften av 1900-talet. En idé som kan visa oss att uppdelningen av rörelser ibland är godtycklig eller ett västerländskt fenomen som ser mycket annorlunda ut om vi ser på hur folkrörelser är organiserade i andra delar av världen. Det är också baserat på studien av global historia av populära rörelser av Jan Wiklund som idag arbetar i samma tradition som Thörnberg.

Läs pdf här: climate movement history

Enfrågepolitik duger inte mot globala hot

IMG_0432

Kritik av Vänsterpartiets utkast till partiprogram

Vänsterpartiet har bjudit in alla intresserade till diskussion om sitt nya utkast till partiprogram. Det ger anledning att komma med en del synpunkter.

Av Tord Björk

I utkastet sägs att partiet ska vila på tre pelare, socialism, feminism och ekologisk grund. Tyvärr framstår den ekologiska grunden i texten som gammalmodig. Det finns ett växande behov av att tillsammans motsätta sig storföretagens offensiv sedan finanskrisen 2008. Med ekonomiska, politiska och militära medel söker dessa kapitalintressen att privatisera naturen och gemensamt organiserad omsorg vilket är ett hot mot både miljö och hälsa. För att motsätta sig storföretagens lösning på klimat och biologiska mångfaldsfrågan driver därför Jordens Vänner och bonderörelsen Via Campesina kravet nej till att göra naturen till handelsvara, ett krav som för övrigt Vänsterpartiet ställde sig bakom 2001 i Göteborgsaktionen men nu sorterat bort när det är mer aktuellt än någonsin.

Det globala miljöhotet mot människor och natur tas inte på allvar. Förståelsen och en massrörelse för att skapa opinion i denna nu aktualiserade viktiga fråga uppstod med hjälp av kampen mot atombomben. Hur radioaktivitet släpptes ut i samband med kärnvapenprov och nådde våra kroppar i hela världen följt med växande insikter i risken för att ett kärnvapenkrig skulle leda till mänsklighetens utrotning bars fram av en stark fredsrörelse. Kärnvapennedrustning blev svensk officiell politik.

Det var fredsrörelsen som sedan påverkade miljörörelsen att bli stark genom att i många länder i hela världen och inte minst Sverige starta antikärnkraftsrörelsen. En rörelse som i Sverige tidigt på 1980-talet startade den internationella kampen mot försurningen och 1990 tog initiativ till de första folkliga protesterna mot utsläpp av växthusgaser och avskogning för att rädda klimatet tillsammans med rörelser för klimaträttvisa i 70 länder.

Idag när värdlandsavtalet med NATO gjort att Sveriges halvsekellånga arbete för kärnvapennedrustning kastats i papperskorgen nämns inte ens ordet kärnvapen i programutkastet. Även INF-avtalet som var fredsrörelsens stora seger på 1980-talet har förkastats av USA. Istället sätter NATO upp nya missilbaser allt närmare Ryssland med minskade förvarningstider till följd och därmed risk för kärnvapenkrig av misstag. Utelämnandet av det globala hot som kärnvapen utgör är ett tecken på att partiet förlorat kontakten med den verklighet som globala hot utgör. Inte heller kärnkraft tas upp. Fred omnämns fem gånger och fredlig två, klimat 30.

Det finns idag en rad globala hot som växer och växer. Glädjande nog spränger barn och ungdomar enfrågepolitikens begränsningar. De snävar inte in sig på den för stunden mest uppmärksammade globala frågan utan tar genomgående upp även massutrotningen och nedsmutsning tillsammans med klimatet. I programutkastet är allt fokus på klimatfrågan. När biologiska mångfaldsfrågan tas upp blir det intetsägande meningar som: ”Åtgärder måste genast sättas in för att arter långsiktigt kan fortleva i bestånd med tillräcklig genetisk variation.” Man undrar inte minst vilka dessa åtgärdsmänniskor är som omedelbart ska lyckas vända en massutrotning till något annat men kanske svaret finns i ordet som slunkit med i meningen, nämligen långsiktigt.

Utkastet gör Vänsterpartiet till en enfrågerörelse där hela tyngdpunkten läggs på klimatet. Det räddar inte ens klimatet. Orsaken ligger i det programmakarna utelämnat, nämligen vem som skapa den förändring som gör produktionen hållbar så att mänskligheten kan överleva. Det som föreslås är åtgärder som ska minska jordbrukets och andra näringars utsläpp med hjälp av nya anläggningar och ny teknik. Men i det jordbruk som drivs av bonden är biologisk mångfald och åtgärder för att rädda klimatet så invävda i varandra att ensidigt fokus på klimatfrågan i praktiken är omöjligt. Naturen och bonden är inte maskiner som man med hjälp av mekaniska metoder kan skapa vissa resultat från genom ”åtgärder”.

Genom enfrågeinriktningen förloras tyngden i hur alla sidor av det multidimensionella globala hotet kan bemötas och av vem. Utöver det som redan nämnts finns också utarmning av matjorden och allt näringsfattigare mat, brist på vatten och en kris för folkhälsan i världen. Maten blir allt skadligare för kroppen och skapar accelererande övervikt och sjukdomar på grund av ohälsosam kost. Men mat blir i programutkastets värld inte en fråga som har med folkhälsan att göra eller för den delen ens en fråga om hur monokulturer utarmar biologiska mångfalden och näringshalten i våra livsmedel utan reduceras till en fråga om att matkonsumtionen måste bli mer energieffektiv.

Oförmågan att ge en inriktning som kan skapa ett socialt och ekologiska hållbart samhälle stadfästs redan i inledningen till texten. Samhällsproblemen ska lösas genom utökad demokrati och mer jämlik fördelning. Grundläggande materiell förståelse för villkoren för olika näringar oavsett vilket ekonomiskt allmänt system man väljer saknas trots att det diskuteras av miljörörelsen och småbrukarrörelsen i Sverige. De finns sådana grundläggande skillnader i skalfördelar mellan naturbruk och industrin. Storskalighet i jordbruk och skogsbruk ger inte de effektivitetsvinster som är så påtagliga i industrin. Oavsett om man har kapitalism, planekonomi eller något tredje innebär det att man måste reglera förhållandena så att naturbruket och dess direkta producenter ute på fältet och i skogen får rimliga villkor för att sköta dessa näringar på ett hållbart sätt.

Utkastets inriktning är en helt annan. De som är miljörörelsens viktigaste samarbetspartners i kampen för att ändra den nuvarande ohållbara förhållandet till naturen existerar inte ens i denna vänsterpartisyn, om de finns så framställs de snarare som motståndare. Här ställs kapitalägare mot löntagarna som ses som den avgörande kraften. En sådan syn där skogsarbetaren var en samarbetspartner men när han avskedas och tvingas bli skogsentreprenör inte längre är det är en syn som är omöjlig för den som bryr sig om miljön och klimatet.

Samtidigt påstås den främsta konflikten mellan arbete och kapital handla om fördelningen av överskottet mer jämlikt och inte i konflikter om produktionens och reproduktionens inriktning. Att miljörörelsens främsta samarbetspartner i Sverige och internationellt som är bonderörelsen Via Campesina ställs åt sidan är kanske inte med en sådan syn så konstigt. I utkastet står ”Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi är en del av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen, internationellt och i Sverige.” Miljörörelsen är inte heller något att räkna med.

Genom att ta bort det krav riktat mot storföretagens och EU:s linje som lösning på klimat och globala ekologiska krisen genom handel av ekosystemtjänster som Via Campesina och Jordens Vänner står för skärs också förbindelsen till andra kampområden av. Kvar blir ett program som gynnar ett gytter av osammanhängande statliga satsningar på än det ena än det andra medan den bakomliggande politiken som grundlagts av WTO och EU:s liberaliseringsdirektiv för kapital lämnas intakt. Något som gör att Sveriges landsbygd befinner sig på ett sluttande plan och förlorar makt till storstädernas alltmer centraliserande delaktighet i den globala spekulationsekonomin. Det behövs ett program som visar hur stadens och landsbygdens problem hänger samman genom att allt görs till handelsvara, våra sociala rättigheter på arbetsplatserna lika väl som naturen och gemensamma välfärden. En kamp där kapitalöverföringen från landsbygden till storstaden stoppas i Sverige och världen.

Den insikt som finns i miljörörelsen om det viktiga i att förena landsbygdens och den urbana klasskampen lyser helt med sin frånvaro både för Sverige och internationellt. EU:s frihandelsavtal bygger på att avindustrialisera länder för att kunna dumpa EU-företagens produkter medan länderna ifråga uppmanas att specialisera sig på jordbruk och utvinning av naturresurser som gör att länderna för alltid underordnas. Men utkastet är blint för hur svenska imperialismen deltar i detta system. Vår allt större integrering i EU och NATO:s militarisering och imperialistiska handelssystem försvinner i tal om att stormakter som USA, Ryssland och Kina är hotet medan Sveriges roll försvinner lika snabbt som kritik av vänsterpartiets stöd av krig mot Libyen.

Vad som behövs är istället att ta till vara på den klassallians som sedan 1950-talet skapat massrörelser mot globala hot men spränga begränsande synsätt. Det är inte fossilindustrin som är hotet utan det samlade militär-, agro- och fossilindustriella komplexet. Det är när internationella fredsbyrån till sitt 125 årsjubileum bjuder in Internationella fackliga konfederationen och Jordens Vänner för gemensam diskussion om klimatomställning som vi också kan börja se det som vi kanske allra mest behöver, en folkrörelsernas gemensamma program för rättvis omställning.

Tord Björk

Sammankallande i Jordens Vänners EU-utskott och redaktör för Ukrainabulletinen som ges ut av Aktivister för fred