Jack Hunter på Responsible Statecraft funderar över krigshetsande makthavares moraliska kompass på https://responsiblestatecraft.org/nikki-haley-finish-them/.
Det handlar om att Nikki Haley, möjlig vicepresident under Trump, har skickat ut ett twitter angående Gaza med orden ”Finish them” skrivet över en bomb.
Hunter:
Ordet ”krigshetsare”, oavsett om det används av Trumps populistiska höger eller Noam Chomskys gamla progressiva vänster, innebär att krigshetsaren prioriterar att föra krig. Om så är fallet är oro för de oundvikliga förluster som följer med alla krig inte bara en icke-prioritet, de är inte ens en realitet överhuvudtaget. Man låtsas som om de inte spelar någon roll eller inte ens är en faktor.
Man bara ignorerar dem.
När Haley skriver ’Gör slut på dem’ på ett israeliskt vapen tänker hon inte på en familj som terroriseras från ovan eller en 3-årig flicka som exploderar. Just nu dödas så många fler civila av Israels militär i Gaza än medlemmar av Hamas, vilket uppmärksammas och fördöms av hela världen.
Men den verkligheten existerar inte för Haley.”
Hur tänker dom egentligen?
Jolo kan erbjuda ett svar. Han berättar att den enda brittiska general som under ett av första världskrigets blodigaste slag faktiskt besökte slagfältet kollapsade och fick läggas in för sjukhusvård i flera månader. Han hade aldrig föreställt sig att det var så hemskt som det var (Den okände soldaten, s 294, 1965).
Det stämmer också överens med vad Randall Collins säger om våld i boken Violence. Människor är hardwired mot våld mot andra människor. Detta för att samarbete är så mycket mer lönande än konkurrens att de våldsamma har sorterats ut av evolutionen för länge sen (Frans De Waal och Matt Ridley har skrivit mer om detta). Våld är faktiskt omöjligt om det inte står nån överordnad bakom en och hetsar, och den överordnade kan själv inte hetsa om det inte finns en ”chain of command” därbakom som sträcker sig ända upp i regeringen.
Och då måste de slutgiltigt ansvariga vara helt isolerade mot våldets verkningar, så isolerade att de inte kan föreställa sig hur det ser ut.
Jag tror alltså att dom lever i en bubbla. Dom kan inte föreställa sig att det är verkligt. Det är ett spel, nånting i stil med vad man leker på datorn. Man kan dra det ännu längre: dom lever i sin egen lilla värld hela tiden. Inte bara att dom inte vet vad en liter mjölk kostar (det vet inte jag heller, jag köper aldrig mjölk), dom har ingen relation till verkligheten och vanliga människor över huvud taget.
Krigshetsare är alltså omöjliga i ett demokratiskt samhälle. Att de ändå finns här och nu – även i Sverige – är ett tecken på hur odemokratiskt samhället faktiskt har blivit.
Aktivister för fred 