USA I EUROPA del 5: Markstridskrafter

usaieuropamarkstridskrafter1.jpg

M1A2 Abrams.
Foto: Via General Dynamics Land Systems

När USA deklarerade att man skulle fokusera mer på Asien för några år sedan vad gäller militär närvaro menade många att det var Europa som skulle få uppleva mindre amerikansk militär.

Obama lovade dock en miljard dollar till militär aktivitet i Europa.

I Vilseck, Tyskland är 2nd Cavalry Regiment baserat. Dom förfogar bland annat över pansarskyttevagnen Stryker. I Vicenza, Italien finns 173. Airborne Brigade Combat Team och dessa båda enheter betraktas som high value units. 12th Combat Aviation Brigade, som är en helikopterbrigad finns i Tyskland och utöver detta har USA ett antal stödförband och även ingenjörsbrigad och underrättelsebrigad i Europa.

Sedan 2014 har USA i Europa dessutom en rotationsnärvaro där delar av en tung brigad roteras in för att stödja NATO:s snabbinsatsstyrka. Ett koncept som senare utvecklats. Nu omfattar det varje geografiskt kommando och innebär att varje kommando har ett utpekat förband i USA som regelbundet bidrar med enheter för både övning och operationer till respektive geografiskt kommando.

I samband med detta har Tyskland tillförts ett antal stridsfordon inklusive stridsvagnar. Man har genom att rotera in delar av en tung brigad möjligheten att samöva med sina allierade och sina partnerländer i Europa. Övningarnas scenarion omfattar allt från humanitära insatser till fullskaligt krig. Syftet med att rotera in enheterna skall också vara att avskräcka. Dom inroterande förbanden kommer att förvara utrustning i Europa.

usaieuropamarkstridskrafter2.jpg

Stryker.
Foto: Via DoD.

När det gäller förhandslagrat materiel i Europa så har tillgången på exempelvis kvalificerat luftvärn, stridsvagnar m.m varit begränsat. Det tillförs nu pengar för att man ska kunna lagra mer och längre. När USA valde att återföra sina stridsvagnar av typen M1A1 Abrams från Europa men sedan valde att återkomma med stridsvagnar i Europa gör man det i viss utsträckning med den senare versionen M1A2. När USA väljer att återmilitarisera Europa sker också, en i och för sig naturlig, uppgradering av det materiel man återkommer med i många fall. Man har också genomfört en viss ombeväpning i marinkårens lager och exempelvis tillfört M1A1 stridsvagnar till Trondheim.

Man har ett utökat övningsschema i det man kallar för dom mest utsatta medlemsländerna. Det vill säga Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Polen, Rumänien, Ungern, Bulgarien och Norge. I dessa länder baseras också en del tyngre materiel som stridsvagnar, artilleri och pansarskyttefordon. Detta har skett i tre faser sedan 2015 och skall färdigställas under 2017.

För att säkerställa att man från USA ska kunna förflytta förstärkningar till Europa har man analyserat och bedömt hur man ska säkerställa förmågan att genomföra strategiska transporter. Sverige och Finland ingår i dessa analyser.

USA har ett övningsutbytesprogram med 22 länder i central och Östeuropa. Det innebär att olika förband inom det amerikanska nationalgardet har tilldelats en värdnation att samöva med och utbilda.

USA har som sagt ökat sin militära närvaro och sin militära aktivitet i Europa sedan 2014. Man deltar i flera militära övningar som rent geografiskt ofta genomförs i NATO´s östligaste medlemsländer. Som SWIFT RESPONSE i Tyskland och i Polen. SABER STRIKE i Estland, Lettland och Litauen. Turkiet står värd för övningen EFES. ANAKONDA i Polen och NOBLE PARTNER i Georgien exempelvis. Utöver detta genomförs övningar i Rumänien, Ungern och Bulgarien.

usaieuropamarkstridskrafter3.jpg

Viktoria Nuland (USA:s försvarsdepartement) tillsammans med de s.k. oppositionsledarna från Majdan; Oleh Tiahnybok (Svoboda), Vitalij Klytjko (Udar) och Arsenij Jatsenjuk (Faderlandspartiet) i Kiev, Ukraina i början av februari 2014.
Foto: Via Reuters.

Fram till 2020 genomför man också ett träningsprogram särskilt utformat för Ukraina. Det är ett flertal NATO länder som deltar och syftet är att Ukraina skall kunna genomföra övning med sina förband på ett robust sätt och att det finns kontinuitet i övandet.

USA har i Europa ett försvar som skall kunna förflyttas till krisområden i regionen snabbt. Det skall med andra ord förstärka det som redan finns på plats för att sedan undan för undan utifrån stärkas ytterligare. Man fyller på förmåga undan för undan. Det är så man framställer sin återmilitarisering av regionen och sin iver om att deras allierade och samarbetspartners skall avsätta ytterligare ekonomiska medel för att rusta upp. Det finns med andra ord en påstådd hotbild som kräver dessa åtgärder. Problemet är att när man tittar närmare på denna hotbild som läggs fram är den oerhört ihålig och långt ifrån förankrad i verkligheten.

Då måste man faktiskt fråga sig vad den slutgiltiga planen är? Är man genuint oroliga över att Ryssland skall attackera Berlin, London, Paris, New York med missiler? Är man genuint oroade över att Ryssland skall anfalla Polen och Baltikum landvägen och med stridsflyg och starta krig med NATO? Är man genuint oroade över att Ryssland skall dra in sitt land i ett angreppskrig ingen kan vinna? Om dom oroar sig för detta på riktigt måste man ifrågasätta deras förmåga att tänka rationellt. Om dom inte oroar sig för detta utan använder Ryssland som slagpåse i en smutsig propagandakampanj likt man gjort med andra länder genom åren så måste man fråga sig vad som väntar på den europeiska kontinenten i framtiden. Utvecklingen går inte åt rätt håll och det är tyvärr så att det är EU med USA i ryggen som driver på den.

usaieuropamarkstridskrafter4.jpg

Polina Sladkaya, 6 år, är en av alla de barn som dödats i Donbass. Hon dog efter ett anfall mot det då DNR-kontrollerade Slavjansk 8 juni 2014. På fotot bärs hon av doktor Mikhail Kovalenko. Han sade i en intervju att det som dödade Polina kom från Karachunberget där ukrainska trupper var stationerade. Anfallen mot Slavjansk pågick intensivt från början av maj 2014. Det hände flera gånger att även bussar med barn som skulle evakueras från staden besköts. 
Foto: Via Ren TV.

I väst används det man kallar för en ”annektering av Krim” som anledning till oro. Men i själva verket skall man inte oroa sig för en till allra största delen fredlig process där folkviljan respekterades. Däremot skall man oroa sig för att så kallade demokratiska länder ställt sig bakom och understött en statskupp i ett Europeiskt land 2014 som resulterat i inbördeskrig med mycket omfattande civilt lidande som ignoreras av väst. Man har sagt att Ryssland förändrat säkerhetsläget i Europa. Men sanningen är ju att det är EU och USA som gjort det då man stod på barrikaderna tillsammans med av EU bara ett år tidigare fördömda fascistiska ukrainska krafter i ivern att expandera EU:s och USA:s inflytande österut.

 

Annonser

Tyska nazister rekryteras till Ukraina för att ”rädda Europa från utrotning”

Déjà vu för den ukrainska befolkningen.

spiegelomrekryteringtillazov11nov2017

Der Speigel Panorama, 11 november 2017.

Der Speigel Panorama rapporterar att den högerextremistiska frivilligbataljonen Azov framgångsrikt använder flygblad för rekrytering vid nazistiska sammankomster. Fler och fler ansluter sig för att ”rädda Europa från utrotning”.

Ett exempel är Jan K. från Östtyskland. På ett foto som lagts ut på Facebook gör han tummen upp iförd en T-shirt i kamouflage och en skyddsväst med Azovs emblem. Jan K. är inte ensam. Fler och fler tyska nazister visar numera stolt upp sin trohet mot Azov.

Enligt information som der Spiegel tagit del av får högerextremistiska frivilligbataljonen Azov fler anhängare i Europa och särskilt kommer de från Tyskland. Enligt säkerhetstjänsten har fler än 2 500 stridit sedan 2014.

Bakom detta ligger en rekryteringoffensiv för att ”återupprätta Europa”. Azov rekryterar bland tyska nazister.

I juli delades flygblad på tyska ut bland besökarna på en högerextrem rockfestival i Thüringen. Via flygbladet bjöds det in till att ”gå med de bästa” för att ”bevara Europa från utrotning”.

Spiegel skriver att Azov, som grundades våren 2014 av nationalistiska politiker (1), är underordnad det ukrainska inrikesdepartementet. Azov leds av ”den högerextrema politikern Andrij Blietski” som utsågs till överstelöjtnant av den ukrainska inrikesministern 2014.

Andrij Blietski frigavs från misstanke om mordförsök, startade Azovbataljonen och det högerextrema partiet Nationella kåren

canadaukromblietski.png

Ukrainare i Kanada rapporterar om frigivningen av Andrei Blietski och 22 andra, 27 februari 2014

Enligt andra rapporter satt Blietski häktad i två år för misstänkt delaktighet i skottlossningen 2011 mitt i Charkovs centrum mot journalisten Sergej Kolesnyk. Blietski frigavs 24 februari 2014 tillsammans med 22 andra fångar genom regeringen Arsenij Jatsenjuks amnesti vilken beslutades direkt efter Majdan i februari 2014. Regeringen Jatsenjuk betraktade Blietski som en politisk fånge. På så sätt avskrevs Blietski från  misstanke om mordförsök.

Vid frisläppandet var Blietski ledare för Socialnationalistiska församlingen och deras paramilitära gren Ukrainska Patrioter. Deras partiprogram förespråkar, bland annat, politiskt våld, rasism och nazism.

I mars 2014 utsågs Blietski som ansvarig för specialoperationer för Högra sektorn – Öst vilken inkluderar Poltava, Charkov, Donetsk och Luhansk oblast. Två månader senare, i maj 2014, var Blietski med och grundade Azovbataljonen och utsågs till dess kommendör. I november 2014 ombildades Azovbataljonen till ett regemente.

Innan dess, i september 2014, antogs Blietski till det militära rådet för partiet Folkfronten. Folkfronten leds av Arsenij Jatsenjuk och bland medlemmarna finns Arsen Avkov (inrikesmininster), Oleksandr Turtjynov (ordförande för nationella säkerhetsrådet), Pavlo Petrenko (justitiemininster) och Andrij Parubij (grundare av Socialnationalistiska partiet i Ukraina, tidigare ledare för ukrainska patrioter och idag talman för Rada). Blietski gick aldrig med i partiet. 

I det tidigarelagda parlamentsvalet 26 oktober 2014 ställde Blietski upp som oberoende kandidat och valdes in till det ukrainska parlamentet Rada med 33.75% av rösterna i ett valdistrikt i Kiev. I Rada anslöt han sig till grupperingen Ukrop.

Senare, i en intervju i december 2014 för ukrainsk media berättade Blietski att Ukrainska Patrioter upphörde som politisk organisation och absorberades av Azovbataljonen.

Oktober 2016 lämnade Blietski officiellt den ukrainska militären eftersom folkvalda inte får tjäna i armén. Han lovade dock att fortsätta sin militära karriär utan officiella titlar.

2016 bildades Nationella kåren som politiskt parti och med Andrei Blietski som partiledare. Basen är medlemmar från Azovs civila kår samt veteraner från Azovbataljonen och Ukrainska Patrioter.

Partiet förespråkar, bland annat, att utöka presidentens makt, att återupprätta Ukraina som en kärnvapenstat, utöka rätten att bära vapen och bryta alla band med Ryssland. De vill även initiera en offentlig debatt om att återinföra dödsstraffet och de förespråkar bildandet av en union av de baltiska staterna och nationerna runt Svarta Havet.

Ukraina anklagas för rasdiskriminering, hattal från officiella och rasistisk propaganda från Azov

Augusti 2016 utvärderade FN:s kommitté för eliminering av rasdiskriminering hur Ukraina uppfyller den internationella konventionen om Eliminering av alla former av rasdiskriminering. De uttryckte oro för det underutvecklade institutionella ramverket för att hantera minoritetsfrågor, noterade en ökning av hattal från offentliga personer och rasistisk propaganda från grupper som Högra Sektorn, Azovs civila kår och Socialnationalistiska församlingen. Human Rights Watch tog upp det i kapitlet om Ukraina i sin årsrapport för 2017.

Azovbataljonens medlemmar är anklagade för brott mot de mänskliga rättigheterna  – utredningarna är stoppade

Medlemmar i Azovbataljonen och andra s.k. frivilligbataljoner har anklagats för brott mot de mänskliga rättigheterna. OHCHR skiver i sin rapportert fram till slutet av 2014 att utredningarna kring dessa anklagelser inte gick framåt.

Den militära åklagarmyndigheten, som är ansvarig för att undersöka brott som begåtts av ukrainska styrkor, har inte rapporterat om att de vidtagit några åtgärder för att undersöka det stora antalet anklagelser om kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot civila och kränkningar av internationell humanitär rätt i öst; inklusive plundring, godtycklig kvarhållning och misshandel utförd av medlemmar av vissa frivilliga bataljoner som Aidar, Azov, Slobozhanshchina och Shakhtarsk.

OHCHR, 2015

OHCHR tog även upp att en annan utredning kring medlemmar i Azov stod still. Vid en sammandrabbning 14 mars 2014 i Charkov mellan medlemmar i högerextrema Ukrainska patrioter och den ”pro-ryska” organisationen Oplot dödades två medlemmar i den senare organisationen och flera skadades. OHCHR rapporterar att enligt det ukrainska inrikesministeriet ”har utredningen stoppats eftersom alla medlemmarna i Ukrainska patrioter är otillgängliga för förundersökningen p.g.a. att de deltar i säkerhetsoperationen i öst där de ingår som medlemmar i Azovbataljonen (2).”

Redan 2014 varnades det för utvecklingen i Ukraina med Azov

I augusti 2014 rapporterade brittiska The Telegraph att den ukrainska regeringen var obotfärdiga till att använda nazister. Anton Gerashchenko som är rådgivare till inrikesminister Arsen Avakov citerades med:

De viktigaste är deras anda och deras önskan om att göra Ukraina fritt och oberoende. En person som tar vapen i sin hand för att försvara sitt moderland är en hjälte. Och hans politiska åsikter är hans personliga ensak.

Anton Gerashchenko, augusti 2014

I samma artikel framkom att Mark Galeotti, expert på Rysk och Ukrainsk säkerhet från New Yorks Universitet varnade för utvecklingen med t.ex. Azovbataljonen i Ukraina:

Jag är rädd att bataljoner som Azov ska bli magneter för att locka till sig våldsamma ytterkantselement från hela Ukraina och bortom landets gränser. Risken föreligger att detta är en del av uppbyggnaden av ett giftigt arv när kriget är över. Extremistiska paramilitära grupper som byggt upp ”sina egna frivilligkårer” och som i grunden är fundamentalt emot att finna konsensus kan komma att kräva en roll i det offentliga, som konfliktens segrare. Och vad gör du när när kriget är över och Azovs veteraner beter sig arrogant och våldsamt på gatorna och i ditt liv?

Mark Galeotti, 2014

Sedan dess har det gått tre år och idag rekryterar Azov framgångsrikt tyska nazister som återigen åker till Ukraina för att strida.


(1) Azov bildades som en s.k. frivilligbataljon i mars 2014 av Socialnationalistiska församlingen. Första veckan i maj 2014 erhöll de officiell status (som en del av inrikesministeriet) och började få vapenleveranser.

(2) Azov benämndes initialt som en polisiär bataljon för att sedan flyttas in under inrikesmininsteriets och Arsen Avakovs regi.

Källor

Der Speigel Panorama: Deutsche heuern bei rechtsextremem ukrainischen Bataillon an. (På svenska: Tyskar anlitas av högerextrem ukrainsk bataljon). 11 november 2017.

Human Rights Watch: World Report 2017 Ukraine – Events of 2016. (På svenska: Världsrapport 2017 Ukraina – Händelser under 2016).

Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights: Report on the human rights situation in Ukraine 15 December 2014. (På svenska: Rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Ukraina 15 december 2014).

Parfitt, Tom: Ukraine crisis: the neo-Nazi brigade fighting pro-Russian separatists. (På svenska: Krisen i Ukraina: Den nazistiska brigaden som strider mot pro-ryska separatister.) The Telegraph. 11 augusti 2014.

Talent, Bermet. Nationalist Azov Battalion starts political party (På Svenska: Nationalistiska Azovbataljonen startar politiskt parti). KyivPost. 15 oktober 2016.

 

Tyske utrikesministern i Moskva: Nej till upprustningsspiral och ja till Minsköverenskommelsen

Under sitt första utlandsbesök till Ryssland träffade den nye tyske utrikesministern Sigmar Gabriel sin kollega Sergej Lavrov i Moskva den 9 mars 2017.

sigmargabrielmotersergejlavrovimoskva9mars2017.png

Han betonade vikten av att stå emot den rustningsspiral som politiska uttalanden från Washington och andra håll leder till. På den gemensamma presskonferensen uttalade bägge utrikesministrarna gemensamt stöd för att stärka OSSE:s observatörer i Östra Ukraina. De talade även om vikten av Normandieformatet där Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike deltar i en kontaktgrupp på högsta ministernivå för att följa upp Minsköverenskommelsen.

sigmargabrielrysslandochukrainamasterespekteraminskovernskommelsen.png

Gabriel betonade enigheten mellan Ryssland och Tyskland om detta samarbete, men lade – som OSSE SMM:s vice chef Alexander Hug – också stor vikt vid att till syvende och sist är det de stridande parterna som måste visa fast vilja att följa den överenskommelse som de undertecknat i Minsk.

Särskilt betonade både Lavrov och Gabriel att den ekonomiska blockaden av Donbass måste upphöra. Sedan slutet av januari stoppar ukrainska ultranationalister under ledning av folkvalda i Rada alla järnvägstransporter från och till Donbass. Deras blockad av järnvägen på den ukrainska sidan är till stor skada för den metallurgiska industrin och kraftverk som är beroende av kol och malm som levereras från den motsatta sidan frontlinjen. Presidenten Porosjenko kallar blockaden illegal men saknar vilja eller förmåga att upprätthålla lag och ordning. Under pressträffen i Moskva var skillnaden mellan utrikesministrarna att Gabriel också protesterade mot det tillfälliga övertagande av industrin på Donbasssidan. Där genomförde myndigheterna detta 1 mars för att få igång industrin igen efter att blockaden tvingat den att stänga.

sigmargabrielharsamtalmedsergejlavrovimoskva9mars2017.png

Gabriel var påtagligt hjärtlig under den gemensamma presskonferensen. Han inledde med att gratulera Lavrov till att det på dagen var 13 år sedan denne tillträdde som utrikesminister och kallade honom för en kännare av internationell politik som ingen annan. Bägge utrikesministrarna betonade också den mellanfolkliga samlevnaden genom ungdomsutbyte och vänorter. Förbättringen av handeln utöver sanktionerna som kvarstår nämndes mer i förbifarten som en självklarhet.

sigmargabrielmotervladimirputinimoskva9mars2017.png

Gabriel mötte även president Vladimir Putin som passade på att bjuda in både förbundskansler Merkel och president Steinmeier till Ryssland. Putin bad även Gabriel att framföra hälsningar till Merkel och Gabriel svarade att han med stort nöje kommer att ge förbundskanslern inbjudan samt att han hoppades att möjligheten för ett besök kommer att erbjuda sig själv. Gabriel lade till att han trodde att presidenten också kommer att resa till Moskva.

Kontrasten till Margot Wallströms besök i Moskva 21 februari 2017 för möte med Sergej Lavrov kunde knappast vara större. Om det skrev Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter att det ”vittnar framför allt om en sak: Även om Sverige och Ryssland har börjat tala med varandra igen står man fortfarande oerhört långt ifrån varandra. Vad Ukraina beträffar närmade man sig inte varandra en centimeter”.

europaochrysslanddelaransvarforsakerhetenieuropa9mars2017.png

Wallström missade en historisk chans som hennes socialdemokratiske kollega från Tyskland ensam fick ta hand om istället. Gabriel öppnade för den historiska fredsrörelsens synsätt och lyfte perspektivet bortom de rådande konflikterna – ett synsätt som han inte stack under stol med att han stödjer. Men han valde att höja blicken och tala om det nödvändiga samarbete på sikt som måste växa fram med Ryssland för att främja fred. Ett synsätt som förr var en självklarhet för socialdemokrater och miljöpartister men som den nuvarande rödgröna svenska regeringen lagt åt sidan för att istället mer följa i Carl Bildts och Alliansens fotspår med ensidiga attacker på Ryssland kombinerat med satsningar på upprustning.

presstraffwallstromlavrovmoskva21febr2017.png

Margot Wallström och Sergej Lavrov i Moskva, 21 februari 2017.
Bild via SVT:s direktsändning av presskonferensen

När Wallström var i Moskva hade den icke-sanktionerade ekonomiska blockaden i Donbass som är så förödande för alla parter och i strid med Minsköverenskommelsen pågått i fyra veckor. Ändå hade Wallström inget att säga om detta och det är i rak motsättning till mötet mellan Gabriel och Lavrov. De två ministrarna fokuserade också på konkreta steg för att driva processen med implementering Minsköverenskommelsen framåt samt på att ställa samma krav på alla parter. Wallström talade vid sitt Moskvabesök inte heller, som sin kollega Lavrov, om vikten av det mellanfolkliga utbytet utan fokuserade istället på stärkande av handeln. Det fick henne att framstå som en billig krämare mer än som utrikesminister.

Mer blottlagd har den rödgröna utrikespolitiska misären – efter att Valter Mutt tvingades bort som utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet – knappast visat sig. För Europa och rödgröna fredskrafter är den nya tyska linjen hoppingivande. För Ukraina är inte minst kritiken av den ekonomiska blockaden och dess destruktiva följder särskilt välkommen för befolkningen på bägge sidor frontlinjen. Att fortsätta driva en svensk politik där enbart en part ska uppfylla Minsköverenskommelsen var från början oärligt och dömt att leda in i den återvändsgränd dit enögdhet har lett den västliga opinionen.

samarbetemedrysslandcentraltforfred9mars2017.png

Det är dags för fredsrörelsen att ta upp den chans som den tyske utrikesmi
nistern öppnat för. Det är dags att ta strid med massmedia och de politiker som är fast i de fiendebilder de målat åt sig själva och som lett till att de inte längre är intresserade av fred och konfliktlösning.

Tord Björk, Aktivister för fred och redaktör för Ukrainabulletinen

Så såldes historiska enigheten mot antisemitismen ut

Återpublicering med anledning av Förintelsens dag som uppmärksammas den dag Auschwitz befrias 27 januari från Ukrainabulletinen nr 1 2015. Artikel 4 av 4.

Så såldes historiska enigheten mot antisemitismen ut

För att framställa Ryssland i så dålig dager som möjligt så förminskas eller förvrängs nu också Sovjetunionens historiska insats i kampen mot nazismen. Det märktes 27 januari (2015) när det var 70 år sedan sovjetiska armén befriade koncentrationslägret Auschwitz som Nazityskland upprättat i södra Polen. Här dödades först sovjetiska krigsfångar, sedan polacker, judar, romer och andra som nazisterna ville tillintetgöra. Den överlägset största gruppen var judar. Sammanlagt mördades här över 1 miljon människor.

auschwitz-birkenau-befrias-av-roda-arme-27-januari-1945

Soldater från sovjetiska armén eskorterar två fångar dagen när Auschwitz-Birkenau befrias.

Denna händelse har blivit den samlande dagen för alla som vill ta avstånd från antisemitism och Förintelsen. Dagen firas över hela världen och inte minst i Auschwitz. Till 60-årsdagen var uppslutningen särskilt bred. Då bjöds Putin in. Han representerar den nation som bar den tyngsta bördan i befrielsen av Auschwitz och slutet för nazisternas och kollaboratörers folkmord på judar i Östeuropa. Nu var det dags igen att på tvärs av dagspolitiska skiljaktigheter visa på gemensamt avståndstagande mot nazism och Förintelsen. Det blev tvärtom.

Så här gick det till:

  1. Först påstod polska regeringen via UD att den inte hade med årets (2015) inbjudningar till Auschwitz befrielsedag att göra. Det var en fråga till skillnad från tidigare för museet i Auschwitz.
  2. Samtidigt tog Polen aktiv kontakt med andra länder genom informell diplomati. Enligt nyhetsbyrån Reuters så gav polska regeringen signaler till Putin att han inte skulle bli väl mottagen. Det stundade val i Polen och landets kritiska hållning mot Ryssland i Ukrainakonflikten gjorde ett besök av Putin känsligt. Andra länder gavs med den tysta diplomatin andra budskap.
  3. Polens agerande får det resultat man eftersträvat. Putin avstår från att komma. En annan företrädare för Ryssland skickas istället.
  4. Polska UD:s påstående om att regeringen inte hade med inbjudningarna att göra byttes nu till sin motsats. Premiärministern Ewa Kopacz bjöd in ukrainske presidenten Poroshenko till minneshögtiden i Auschwitz. Han hyllade i september (2014) de bägge fascistiska organisationerna OUN och UPA som nationella hjältar. Bägge organisationerna deltog i Förintelsen och massmord på 100 000 polacker. Nu var dock gammalt groll och samlat avståndstagande mot Förintelsen borta ersatt av dagspolitisk opportunism.
  5. Nu fortsätter historien på smått bisarrt vis. Ukrainska utrikesministern Grzegorz Schetyna motiverar valet att ej bjuda in Ryssland i en radiointervju med att lägret “befriades av Första ukrainska fronten och ukrainare”. Första ukrainska fronten var en multietnisk armégrupp med mest ryssar som helt riktigt befriade Auschwitz efter att ha fått sitt namn genom att befria Ukraina från nazisterna. Billigare PR trick får man leta efter.
  6. Ukrainas premiärminister Jatsenjuk tar nu chansen att säga samma sak: “återigen påminns vi om värdet av ukrainska soldater som kämpade mot nazismen”. Detta efter att han betonade att miljoner judar och ukrainare “blev offer för nazism och stalinism.” Den röde armésoldaten förvandlas från befriare till förtryckare om han inte råkar vara från Ukraina.

1aus07

700.000 skor ingår i utställningen om förintelsen på museet i Auschwitz
Foto:  Lars Bergwall

UB KOMMENTERAR

Brottet mot enheten i avståndstagandet av Förintelsen innebär ett historiskt skifte av oöverskådliga mått. Behovet av universellt avståndstagande från antisemitismen ersätts med opportunistiskt missbruk av historien för att vinna poänger i dagspolitiken.

BORIS NEMTSOV

“Vi kan inte fira befrielsen av Auschwitz utan Rysslands närvaro.

Rysk oppositionspolitiker förordar att Putin bjuds in.

EFRAIM ZUROFF

”Om någon förtjänar att vara närvarande vid ceremonin på årsdagen av befrielsen, är det Vladimir Putin.”

Nazistjägare på Simon Wiesenthal Centret.

LENA POSNER-KÖRÖSI

Det vore en skandal om han kommer. Den 27 januari ska vi inte bara minnas nazisternas mord på Europas judar, utan också på homosexuella.

Ordföranden för Judiska Centralrådet i Sverige vill hålla Ryssland borta.

STEFAN INGVARSSON 

Med sin sedvanligt imponerade förmåga att vrida på sanningen lyckades Kreml med PR-kuppen att förvandla Putins ovilja att åka till ceremonin till en kränkning av Ryssland.

Krönikör i Expressen.