Nedanstående skickades, utan särskilda förhoppningar, in till Expressen. Eftersom Expressen är bombliberalernas favoritblaska kan man säga att skepsisen var befogad.
Stefan Hedlund kallar i Expressen 25.10 Ryssland en skurkstat och föreslår fortsatta sanktioner även om det tvingas sluta kriga i Ukraina. Skurkstat kan man hålla med om, men varför bara Ryssland?
USA tillsammans med UK och några andra europeiska skurkstater anföll och ockuperade Irak för tjugo år sen, till priset av minst 150.000, eventuellt över en miljon, döda. Sverige protesterade pliktskyldigt men krävde inga sanktioner mot skurkstaterna. När USA anföll och ockuperade Afghanistan lite senare hjälpte Sverige till med skurkstrecket. Saudi har anfallit och fört krig mot Jemen nu i sju år, till priset av nästan en halv miljon döda. Sverige säljer vapen till skurkstaten.
EU har, antagligen till följd av intern oenighet, ännu inte anfallit något land. Men man håller möjligheten öppen i European Security Strategy, som Sverige har skrivit under på:
”Med de nya hoten kommer den första försvarslinjen ofta att befinna sig utomlands … Vi måste utveckla en strategisk kultur som främjar tidiga, snabba, och när så krävs, robusta interventioner.” (s 39). Som synes samma moral som Putins – snabba och robusta interventioner mot länder som man inte gillar.
Ska man straffa alla skurkstater blir det snart inga kvar för att sköta straffen.
Världen har blivit ett allt farligare ställe – det politiska klimatet är det sämsta sen andra världskriget, anser t.ex. Världsbankens förre forskningschef Branko Milanović i ett blogginlägg. I ett sådant läge finns det två sätt att agera. Man kan försöka trappa ner konflikterna genom att finna vinn-vinn-situationer där länder kan tillgodose sina egenintressen utan att trampa på andras. Eller man kan trappa upp, genom att under egenrättfärdigt moraliserande bestraffa stater som beter sig illa.
Tyvärr har Ukrainakonflikten kännetecknats av det senare – alla parter lider av brist på självsyn och skyller lättvindigt allt ont på andra, säger Minda Holm på Norsk Utenrikspolitisk Institutt (Mutual lack of introspection and the Russia factor in the Liberal West). ”Den andre” har fått stå för allt ont i världen, och man själv för allt gott, trots att alla parter regelmässigt har ägnat sig åt brott mot FN-stadgor och andra regler och avtal.
Konflikter skadar alla, vilket vi bland annat kan se på de nuvarande skenande energipriserna, en följd av ogenomtänkt bestraffningspolitik. I ett läge där alla är syndare återstår bara den förra metoden: att trots allt försöka komma överens, utan moralistiska brösttoner.
I all ödmjukhet har vi ett förslag. Ukrainas ödesdigra interna splittring, som sen Ryssland blandade sig i, förvärrades med en EU-inbjudan om handelsavtal med EU på villkor att avtalen med Ryssland bröts. Lämpligen bör EU öppna för Ukraina att avtala om handel med vem det vara må, och också ha rätt att sköta sin ekonomi som det finner bäst (något för övrigt alla länder bör ha). Ett förslag från amerikansk fredsrörelse är också att Ukraina får en neutralitetsstatus liknande Österrikes, så att Ryssland inte behöver känna sig skrämt. Över huvud taget behöver dessutom Ryssland hjälp med sin paranoida omvärldssyn – men vi kan inte hjälpa dem förrän vi börjar trappa ner vår egen. Misstänksamhet smittar. Och moralistisk självgodhet stöter bort.
Vilket inte får hindra kritik. Alla skurkstater, inklusive Sverige, bör få sina fel utpekade. Annars kan de aldrig rättas.
Aktivister för fred 