Vem kommer att ”vinna” i Ukraina

För att besvara rubrikens fråga måste vi först och främst inse att ”vinna” betyder väldigt olika saker för de inblandade. För Ryssland och Ukraina betyder det att lämnas i fred. Även Ryssland är ett fattigt, jämförelsevis efterblivet land som inte har stora möjligheter att projicera mycket makt utöver sina gränser och kan därför inte hoppas på mycket annat än just att lämnas i fred, åtminstone under överskådlig tid. För den stat som har spelat stor roll i utvecklingen av krisen, nämligen USA, betyder det att bevara sin globala hegemoni.

Har det några möjligheter att göra detta? Den frågan är inte lättbesvarad, men man kan få hjälp att reda ut den genom att studera olika hegemonimakters uppgång och fall i det förflutna.

Det har George Modelski och William R. Thompson gjort i boken Leading sectors and world powers från 1996. De börjar med Song-epoken i Kina för tusen år sen och fortsätter fram till 1900-talets slut.

Vad de konstaterar är följande.

  • Det går inte att nå politisk hegemoni utan att utveckla och kontrollera den för sin tid mest kraftfulla tekniken. Song-Kina uppfann och utnyttjade papper och tryck och revolutionerade informationsspridningen, det uppfann och utnyttjade roder och kompasser och revolutionerade transporttekniken, det uppfann och utnyttjade gjutjärn som förbilligade tillverkningen av metallföremål, det uppfann och utnyttjade eldvapnen och revolutionerade och förbilligade försvaret. Portugal utvecklade oceangående fartyg och ett administrativt system för att hålla dem igång. Holland revolutionerade fartygsbyggandet och utvecklade aktiebörsen för att dra till sig kredit i obegränsade mängder. England uppfann och utnyttjade mekaniska maskiner inom textilindustrin plus ångmaskiner och järnvägar. USA utvecklade massproduktion av stål, bilar, flygplan och hushållselektronik plus företag som var tillräckligt stora för att göra detta.
  • Det går inte heller att få nån särskilt stabil politisk makt – hegemoni – utan att ha något att erbjuda andra stater. Det måste betala sig även för andra att låta hegemonimakten ha avgörandet. Antingen i pengar eller säkerhet. Något USA var i stånd till efter andra världskriget, genom t.ex. Marshallplanen, men numera inte verkar klara av.
  • Varje hegemonimakt tar slut. Efter en tid tenderar dess härskare att bli bundna vid gamla, en gång framgångsrika, lösningar av gamla problem. Det vill säga fastna i gammal teknik, gamla organisationsmodeller och gamla tankar. Dessutom – fast det säger Modelski och Thompson inget om – tröttnar dess kapitalister efter ett tag på krånglig produktion och nöjer sig med att förvalta (spekulera i) pengar, eller jord. Normalt sett brukar hegemonier räcka mellan hundra och ett par hundra år. Sen seglar nya hegemonimakter upp, som bygger på ännu nyare teknik och andra organisationsmodeller.

I det ljuset ser det nu ut som om USA har sin framtid bakom sig.

Modelski och Thompson menar, stödda på många andra bedömare, att den ledande tekniken idag är mikroelektronik. När boken skrevs var USAs position där stark. Men den har vittrat ner betydligt; av de då två företag som ledde branschen 1996 har Intel tröttnat och företag från Ostasien, som Samsung och TSM, har seglat upp istället.

Och inte heller har USA mycket att erbjuda andra stater. Att få skydd av USAs kärnvapenparaply verkar just nu innebära ekonomisk ruin. Att ha valuta räknad i dollar verkar leda till att man riskerar bli plundrad, och att låna pengar räknade i dollar gör det också. Mycket riktigt ser de flesta stater just nu ut att vilja slita sig loss från beroendet av en supermakt och inta en självständigare hållning, se även här.

Sverige och Finland är undantag här.

Det kan finnas andra faktorer i frågan, som jag inte har kunnat få ut av Modelski och Thompson. Exempelvis kan det ju tänkas att USA försöker stödja sig på sitt groteska övertag i massförstörelsevapen. Det kanske kan hålla ett tag. Men det är knappast något att bygga på i längden. Så fort det används praktiskt finns det ju ingen värld kvar att dominera.

Vilket givetvis alla vet.

Så rimligen är svaret på frågan överst i artikeln ”ingen”. Ukraina och Ryssland kommer att föröda varandra, mest föröds naturligtvis Ukraina. USA kommer inte att tjäna något på det eftersom hegemoni kräver mer än krig, och USAs västeuropeiska vasaller kommer att förlora ännu mer.

Det är därför nödvändigt att det tar slut så fort som möjligt.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s