Originalet finns på
Till våra bröder och systrar i folkrörelser och organisationer:
Kära vänner!
Jag tänker ofta på de möten jag haft med representanter från er: två i Vatikanen och ett i Santa Cruz de la Sierra. Jag måste säga er, att minnet värmer mitt hjärta. Det länkar mig närmare er, och hjälper mig att återuppliva så många tankeutbyten vi hade. Jag tänker på alla underbara projekt som kommit ur dessa samtal, vilka tagit form och blivit verklighet. I denna pandemi går min tanke till er, på ett speciellt sätt, och jag vill dela med mig att jag står er så nära.
Under denna tid av ångest och lidande, har många använt krigiska liknelser för att hänvisa till den pandemi vi upplever. Om kampen mot COVID-19 liknas vid ett krig, utgör ni, i sanning, en osedd armé, som kämpar i de mest utsatta skyttegravarna – en fredens armé, vars enda ”vapen” är solidaritet, hopp och gemenskapens samhällsanda, vilka alla livgiver i en tid då ingen kan rädda bara sig själv. Jag sa till er, vid våra möten, att ni är samhälleliga poeter, för att ni, utifrån de förbisedda utkanter där ni agerar, bygger beundransvärda lösningar, för de problem som hårdast drabbar de utsatta och marginaliserade.
Jag vet att ni nästan aldrig får den uppskattning som ni förtjänar, eftersom ni verkligen är osedda av samhällets system. Marknadslösningar gagnar inte de perifera, och statligt skydd når sällan dem. Ni har inte heller resurser att ersätta dessas funktion. Ni drabbas av misstänksamhet, när ni genom att organisera i samhället, försöker nå längre än välgörenhet, eller när ni, istället för att resignerat försöka kanalisera några smulor, som faller från den ekonomiska maktens bord, kräver allas rättigheter. Ni känner ofta raseri och maktlöshet, inför ihållande ojämlikheter, där inga ursäkter håller för att behålla privilegier. Ändå ger ni inte upp, till att bara klaga: Ni rullar upp ärmarna och fortsätter att arbeta för ert släkte, era lokalsamhällen och för det allmännyttiga. Er uthållighet stärker mig, utmanar mig, och lär mig mycket.
Min tanke går till alla människor, särskilt kvinnor, som förädlar och bryter bröd i soppkök: två lökar och ett anspråkslöst paket ris blir en efterlängtad måltid för hundratals barn. Min tanke går till de sjuka, till de äldre. De får aldrig utrymme i nyheterna, och inte heller världens småbönder och deras familjer, som arbetar hårt för att producera hälsosam mat, som inte förstör naturen, som inte hamstrar, som inte utpressar, inför människors behov. Jag vill att ni ska veta att vår himmelske Fader vakar över er, värdesätter er, uppskattar er och stöder er i ert engagemang.
Hur omöjligt är det inte att ”stanna hemma”, för dem som har trångbodda, påvra bostäder, eller för de hemlösa! Hur svårt det är nu för migranter, de som är berövade frihet, och de som rehabiliteras från beroende. Ni finns där, sida vid sida med dem, och hjälper dem att göra deras liv mindre svårt, mindre smärtsamt. Jag högaktar er och tackar er av hela mitt hjärta.
Mitt hopp är att regeringarna ska förstå, att teknokratiska paradigmer/modeller – vare sig de är statliga eller marknadsdrivna – inte räcker till, för att hantera denna kris eller de andra stora problem som drabbar mänskligheten. Nu, mer än någonsin, måste personer, samhällen och mänskligheten ställas i centrum, förenas för att läka, bry sig och dela med sig.
Jag vet att ni står utanför fördelar med globaliseringen. Ni ägnar er inte åt de ytliga nöjen, som bedövar så mångas samvete, ni lider alltid inför de skador som åstadkoms. Inför plågor, som drabbar alla, tyngs ni dubbelt så hårt. Många av er, och de ni känner för, lever från dag till dag, utan någon form av laglig garanti för inkomst eller skydd. Gatuförsäljare, återvinnare, småbönder, byggarbetare, klädtillverkare, vårdgivare: de informellt skapande , ensamarbetare, eller i gräsrots-ekonomin –har ingen stadig inkomst för att ta sig igenom denna svåra tid. Nedstängningarna blir outhärdliga. Det är dags att överväga en universell grundlön, som skulle ge erkännande och värdera de ädla, väsentliga uppgifter ni alla utför. Det skulle säkerställa och konkret uppnå idealet, på en gång så mänskligt och så kristet: att ingen ska sträva utan rättigheter.
Dessutom uppmanar jag er att begrunda ”livet efter pandemin”, ty medan denna storm kommer att passera, åstadkommer den långtgående, allvarliga konsekvenser. Ni står inte utan lösningar. Ni har kulturen, metoderna och, framför allt, den visdom som knådas fram ur bröd-degen, av att känna andras lidande som sitt eget. Jag vill att vi alla ska begrunda uppdraget – en allsidig, mänsklighetens utveckling, som vi alla längtar efter, och som bygger på människors centrala roll och initiativ, i all dess mångfald, liksom på allmän tillgång till de spanska tre T:n som ni försvarar: Trabajo –arbete, Techo – bostäder, och Tierra –mark och mat.
Jag önskar att denna farans tid ska befria oss från att fara vidare enligt slentrian, autopilot. Att den ska väcka våra slumrande samveten och genomföra en mänsklig och ekologisk omvandling, som sätter stopp för avgudadyrkan av pengar, och istället sätter mänskligt liv och värdighet i centrum. Vår civilisation – så konkurrenskraftig, så individualistisk, med sina frenetiska rytmer av producerande och konsumerande, dess omåttliga lyx, dess oproportionerliga vinster för bara ett fåtal – den måste nu växlas ned, omvandlas, förnyas, livgivas.
Ni är de oundgängliga byggarna av denna förändring, som inte längre får tillåtas skjutas upp. Dessutom, när ni vittnar om att förändring är möjlig, är er röst kunnig. Ni har genomgått kriser och svårigheter, som ni lyckats omvandla, förädla – med blygsamma medel, med värdighet, engagemang, hårt arbete och solidaritet – genom ert livslöfte för släktet och samhällena.
Stå envis i er kamp, ta hand om varandra som bröder och systrar. Jag ber för er, jag ber med er. Jag vill be Gud, vår Fader att välsigna er, fylla er med kärlek och försvara er på denna väg. Att ge er den styrka, som förmår oss att stå raka och rättfärdiga, och som aldrig sviker: hoppet. Var god, be för mig, för också jag behöver det.
I vänskap,
Franciscus,
Vatikanstaten. Påsksöndagen, 12 April 2020
(översättning av Roland von Malmborg, icke auktoriserad)
Aktivister för fred 