Debattinlägg: Rena McCarthykampanjen mot MP och fredsrörelsen

”Har Utrikespolitiska institutet (UI), Uppsala universitet (UU), näringslivets Frivärld och Atlantic Council blivit värdar för en växande McCarthykampanj mot freds- och miljörörelsen?,”

Sju representanter för freds- och miljörörelsen, 10 januari 2019

Detta debattinlägg, som är publicerat 10 januari 2019 i Dagens arena, återpubliceras här i sin helhet.


DagensArena10jan2019.png

Rena McCarthykampanjen mot MP och fredsrörelsen

DEBATT Utrikespolitiska institutets insinuanta artikel från en USA-baserad tankesmedja skadar en människas framtid och utfärdar i praktiken ett yrkesförbud mot en person som säkerhetspolisen aldrig haft någon anmärkning mot och i 17 år tjänat Miljöpartiet väl, skriver sju representanter för freds- och miljörörelsen.

Har Utrikespolitiska institutet (UI), Uppsala universitet (UU), näringslivets Frivärld och Atlantic Council blivit värdar för en växande McCarthykampanj mot freds- och miljörörelsen?

Det kunde man fråga sig redan när en artikel om rysk påverkan i Sverige publicerades förra året i Journal of Strategic Studies med Martin Kragh, chef för Rysslandsstudierna både på UI och UU, som huvudförfattare.

En ny rapport med samma tema från Atlantic Council publicerad 4 december där den svenska delen skrivits av Henrik Sundbom från Frivärld och associerad medarbetare på UI ger anledning till att ställa frågan på nytt.

I artikeln och rapporten målas en bild av att miljö- och fredsopinion går Rysslands ärenden. Martin Kragh gick dock för långt. Hans anklagelser mot de mer kända bland dem han sökt svartmåla, tidigare riksdagsledamot (MP) Valter Mutt och andra riksdagsledamöter från Miljöpartiet samt Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, fick dras tillbaka. Det fanns ingen grund för anklagelserna mot dem för att vara »bärare av det ryska narrativet«.

Men skam den som ger sig. Nu återkommer Atlantic Council med samma grepp. Redan titeln på rapporten säger mycket, det som ska avslöjas är Kremlstrojanska hästar och inte vilken version som helst utan uppgraderade till 3.0.

Syftet med rapporten är att transatlantiska partners upprättar en koordinerad avskräckande strategi mot politiskt krig i alla dess former. Ett särtryck för att väcka intresse för rapporten kallas »Sweden Fertile Soil for Influence OPS?« Ett ordval med för McCarthyismen sedvanlig antydan om att det handlar om påverkan i form av främmande agenter beredda att så sitt gift i svensk jord.

Vad som får politiker och fredsrörelsen att omfamna och sprida det ryska narrativet säger Sundbom är en nostalgisk hållning till neutralitet.

”Det finns all anledning att begära att denna rapport dras tillbaka och revideras på samma sätt som det blev nödvändigt efter tungt vägande kritik förra året.”

Miljöpartiet är återigen måltavla. Genom det falska påståendet att en tjänsteman avskedats på grund av påstått för täta kontakter med ryska ambassaden söker rapporten kasta misstankar mot mannens uppdragsgivare, partiets dåvarande utrikespolitiske talesperson Valter Mutt.

Harmen mellan raderna mot att partiet tillåtit en säkerhetsrisk på en känslig post lyser igenom. Genom lögnen skadar den USA-baserade tankesmedjan en människas framtid och utfärdar i praktiken ett yrkesförbud mot en person som säkerhetspolisen aldrig haft någon anmärkning mot och i 17 år tjänat partiet väl.

Det finns all anledning att begära att denna rapport dras tillbaka och revideras på samma sätt som det blev nödvändigt efter tungt vägande kritik när Kraghs rapport ändrades förra året.

Sundbom bygger under misstankarna med ytterligare falska påståenden om en artikel i tidningen Miljömagasinet »med täta band till Miljöpartiet«. I artikeln skriven av Tord Björk står om folkomröstningen på Krim att den »skedde under ryskt militärt beskydd och därmed var ett brott mot folkrätten«. Detta innehåll vänder Henrik Sundbom till sin motsats.

Särskilt allvarligt blir det om angreppen koordineras inte bara öppet utan också utan transparens. Martin Kragh presenterade i radioprogrammet Medierna 16 januari 2017 att en anonym grupp »forskare, journalister och andra« tillsammans med honom under en längre tid tagit fram material som underlag till artikeln i Journal of Strategic Studies vilket också blev grund för en artikel i Expressen. I Atlantic Councils rapport där Henrik Sundbom medverkat uppges att skriften ingick i en kartläggning som pågått i tre år.

Det är dags för betydligt fler än miljö- och fredsvänner att ställa frågor om vilka som ingår i dessa grupper och hur de finansieras.

Undertecknare

Bo Sundbäck, styrelseledamot i Aktvister för fred och styrelseledamot i Eda Arbetarekommun
Eddie Olsson, medlem i Jordens Vänner, f.d. styrelseledamot i Friends of the Earth Europe
Ellie Cijvat,medlem i Jordens Vänners EU-utskott
Tord Björk, sammankallande i Jordens Vänners EU-utskott och redaktör för Ukrainabulletinen
Hans Wåhlberg, Miljöpartimedlem med bloggen Hans lilla gröna
Hans Sternlycke, Miljöpartimedlem och f.d. ledarskribent i Miljömagasinet
Per Gahrton, tidigare språkrör Miljöpartiet, fil.dr sociologi.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s