Denna artikel är även publicerad i Miljömagasinet, årg 59, Nr 1, 5 januari 2018.
Miljöpartiets kongress 2017: Samtal på scenen mellan språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin och statsminister Stefan Löfven (S) med partisekreterare Amanda Lind som moderator.
Foto: Fredrik Hjerling.
Ingen symboliserar samman- brottet för Miljöpartiets utrikespolitik så väl som Anders Schröder. Hela den taktiska och strategiska oförmåga som kommit att känneteckna Miljöpartiet efter valet 2014 har fått sitt mest typiska uttryck hos denne politiker. Han är också typisk bärare av den ideologi som burit fram en känsla av framgång som partiet haft.
MP byter ut utrikespolitisk talesperson.
Källa: Dagens Industri, 1 december 2017.
Miljöpartiledningens långvariga kampanj för att stödja Pernilla Stålhammars anonyma anklagelser mot en tjänsteman har nu upplösts i tomma intet. De tålde inte offentlighetens ljus när hon själv trädde fram den 23:e november på Facebook och därtill utsträckte anklagelserna mot tjänstemannen till ett ospecificerat antal ledande miljöpartister, som sägs ha gått Rysslands ärende för att påverka provvalet inom MP till hennes nackdel. Den senfärdighet som partiet haft när det gällt att ge en underlydande anställd upprättelse förbyttes nu till blixtsnabbt agerande när nyheten nådde större medier. Inom ett dygn hade Pernilla Stålhammar tagit avstånd från sitt uttalande och var avsatt som utrikespolitisk talesperson.
FiB/K avslöjar: Lögner om rysk inblandning i fredsrörelsen.
Källa: Pelle Sunvisson, FiB/K, december 2017.
På julafton tog Pernilla Stålhammar tillbaka sin avbön och gick till förnyad attack på Facebook, inte bara mot Miljöpartiets riksdagskollegor, som hon ansåg utgjorde säkerhetshot på grund av deltagande i fredsläger på Åland, utan också mot partiledningen.
Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Anders Schröder.
Foto: Carolina Bruseman/Creative Commons
Men Anders Schröder säger mer om Miljöpartiets karaktär i dag än den omdömeslöshet Pernilla Stålhammar uppvisar. Han är partiets talesperson i försvarspolitiska frågor. Man får leta för att hitta hans synpunkter på detta område. Mest handlar nyhetsartiklar där han framträder om lyckade försvarsförhandlingar med andra partier där det gäller att säga plattityder och försöka försvara Miljöpartiets återtåg på viktiga punkter, som att vara emot upprustning.
Det är en inte särskilt tacksam, men inte heller särskilt krävande uppgift när regeringsmedverkan blivit den ständiga ursäkten och ibland rimliga förklaringen till politiska återtåg. Det krävs knappast någon större politisk insikt för att förstå att ett minoritetsparti i regeringsställning måste kompromissa.
Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder gästar Strategipodden, 27 februari 2017.
Ett av få tillfällen där Schröder tillåter sig blomma ut är i ett inslag på Strategipodden där han får ge sin allmänna bild av utrikes- och säkerhetspolitiken. Här framkommer att det är Ryssland som är det ständigt återkommande hotet. Det är inte bara parlamentariska enigheten om ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, som Schröder lutar sig mot, utan han menar att det framför allt beror på Rysslands alltmer aggressiva agerande och ”allmänna utrikespolitiska poserande”.
I Dagens ETC. citeras miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Anders Schröder när han blandar ihop samarbete med och medlemskap i Nato i relation till en självständig utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik för Sverige.
Källa: Dagens ETC., 11 september 2017.
Även EU:s kritiska situation är kopplad till Ryssland, menar Schröder, och det är en avgörande kraft både utifrån och inifrån. Från öster skapar Ryssland oro utifrån, medan inifrån undermineras EU av nationalistiska krafter som stöds av Ryssland. Ökade migrantströmmar som under 2015 och Trump ses också som bekymmer. Det är således inte västvärldens alla krig som orsakar flyktingkriser och aggressiva finansiella expansion, eller EU: s alltmer militariserade utvecklingsmodell. Den ekologiska insikten är helt frikopplad från denna miljöpartistiska syn på världen, där det goda EU och Sverige hotas utifrån och inifrån av farliga krafter som vill underminera oss. Miljöpartiets stöd till upprustning beror också enligt Schröder på Ryssland.
”Fredsrörelsen var inte längre en tillgång utan något att förakta för vilka som gick i dess led”.
Schröder refererar visserligen till att Försvarsmakten inte ser ett direkt angrepp som sannolikt, men hävdar ändå att upprustning behövs för att Ryssland vill angripa oss i ett hybridkrig, det nya ordet för lite av varje från cyberattacker och spionage till propaganda. Det kunde lika gärna vara vilken urvattnad liberal ledarsida som helst som talar, undantaget ett påklistrat kraftlöst nej till Nato-medlemskap.
I samband med Aurora 17 skriver miöjöpartiets skattepolititiska talesperson Rasmus ling ett debattinlägg där han angriper fredsrörelsen.
Källa: Rasmus Ling, Göteborgsposten Debatt, 16 september 2017.
Schröder är inte ensam i partiet med sin hållning. När fredsrörelsens största mobilisering på många år skedde genom en demonstration i Göteborg mot militärövningen Aurora gick partiets skattepolitiske talesperson Rasmus Ling ut med ett hårt angrepp samma dag i Göteborgsposten och återupplivade den gamla unkna kalla krigs-tiden. Fredsrörelsen var inte längre en tillgång utan något att förakta för vilka som gick i dess led. Försvarspolitiske talespersonen Schröder spädde på med det missledande påståendet att fredsrörelsens protester var överdrivna eftersom det inte var någon skillnad på militärövningar i Polen med Natoländer som deltog eller motsvarande i Sverige. Det är som om det inte är skillnad på om en sådan militärövning sker i ett land som är medlem i Nato eller inte. För Anders Schröder tycks det inte göra någon skillnad utan det är lika bra att vi ser oss som medlemmar i Nato redan.
I SVT Opinion publiceras miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder om ”frihetlig globalism” och använder sig av den redan hårt kritiserade GAL-TAN-skalan.
Källa: Anders Schröder, SVT Opinion, 26 juni 2017.
Godhetsideologin. Vilken typ av ideologi är det då som får en återuppväckt McCartyism eller avståndstagande gentemot fredsrörelsen som hos Stålhammar, Schröder och Ling att frodas? Även här ger Anders Schröder en god vägledning för den som vill upptäcka hur den typiske miljöpartipolitikern av i dag tänker. På sin twittersida förklarar han sin hållning kortfattat: Jag är en mittenextremist och globalist. I en artikel hos SVT Opinion skriver han: ”Rörelsen för frihetlig globalism växer fram i land efter land.”
Den ideologi som är central för att förstå den nya tiden förklaras vara en ny dimension i politiken som inte fastnar i fördelningspolitiska och ekonomiska frågor och ”1900-talets politiska hjulspår”. En ny tid randas där sociala och kulturella värderings- frågor är väsentliga. Det är en tid där det frihetliga står mot det auktoritära, det öppna mot det slutna, globalism mot nationalism. Glöm att ekologi handlar om val av utvecklingsmodell och är oupplösligen förenat med ekonomiska förhållanden och inte främst med individens val av livsstil och värderingar. Glöm att världen består av relationer mellan landsbygd och stad eller mellan länder. Ersätt insikter om samband med att de rika och priviligierade i centrum ska anses ha frihetliga, öppna och bättre värderingar än de som förser de rika med billig mat och råvaror och därtill billig arbetskraft.
Så har M närmat sig SD i det nya politiska landskapet.
Källa: Mari Forssblad, SVT Inrikes, 28 augusti 2016.
Modellen talar om en ny dimension där gröna, alternativa och liberala globalister (GAL) samlas på ena sidan med traditionalistiskt konservativa, auktoritära och nationalister (TAN) som motpol.
I en annan artikel på SVT Opinion förklaras vad det hand- lar om mer konkret: ”Medan gröna och liberaler äter veganskt och går på Pridefestival ägnar sig konservativa och nationalister åt speedway och landsbygd.”
Artikel i Dagens Industri av Axess chefredaktör P.J. Anders Linder om den uppenbara bristerna i GAL-TAN-skalan.
Källa: P.J. Anders Linder, Dagens Industri Debatt, 30 augusti 2016.
P.J. Anders Linder, chefredaktör för Axess Magasin, är inte nådig i sin kritik av GAL-TAN ideologin. Han pekar på att ideologin har problem både horisontellt och vertikalt. Både hos GAL- och TAN-sidan finns starka inre motsägelser. Därtill kan man ifrågasätta om fri- het alltid står emot auktoritet, menar Linder, och kommer till slutsatsen:
”GAL-TAN-skalan är inte gripen ur luften. Men den känns ofärdig och – ärligt talat – aningen tillrättalagd. I skalans GAL-ände finns mycket av det som har gillats och vördats i huvudfåran på senare år: det gröna, livsstilsliberalismen, den fria in- vandringen. I skalans andra ände finns det som betraktas med långt större skepsis av politikens och journalistikens trendsättare: det hävdvunna, det hierarkiska, det icke gränslösa. Det blir rätt mycket GOD-OND över det hela.”
Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder bjuder in till seminarium i Riksdagen om att legalisera Cannabis.
Källa: Lova Losson, Sveriges Radio, 8 november 2017.
Vilka strategiska och taktiska överväganden leder då denna ideologi fram till med dess tendens att se världen i form av goda och onda värderingar? Någon möda på att utrycka sig tydligt när det gäller utrikes- och försvarspolitiken har Schröder knappast lagt ner, inte annat än att låta som vilken opinionsbildare på dussinet som helst, och Ryssland är felet. Men på helt andra områden kommer inte bara skarpsinnet fram utan också förmågan att stå för en självständig hållning. I dagarna lanserade Anders Schröder sin syn på vikten av att diskutera legalisering av cannabis och ompröva den restriktiva narkotikapolitiken. Han ser frågan som så viktig att han bjuder in till seminarium i riksdagen om saken.
Det må vara någon politikers uppgift att ta upp denna fråga men knappast ett regeringspartis försvarspolitiker när Nato-anpassning satte decennier av fredspolitik och kärnvapenmotstånd i gungning i strid med väljarbasen. Nu lyckades Anders Schröder därtill anpassa sitt utspel inför nomineringen av Miljöpartiets kandidater till det kommande valet i Gävleborg. Det blev ett ras från första plats till sjätte. Därtill publicerades ungefär samtidigt Stålhammars Facebookinlägg vars innehåll snart briserade.
Nu har Miljöpartiet inte bara förlorat sin utrikespolitiska företrädare och tvingats ersätta henne med ett nytt osäkert kort. Det visar sig också att den försvarspolitiske talespersonen skjutit sig själv i foten med sin taktiska oförmåga när han ersätter starka utspel i försvarspolitiken med ett starkt utspel för att bereda marken med syfte att det fritt ska gå att sälja cannabis.
Miljöpariets landsbygdspolitiska talesperson Emma Nohrén.
Källa: Miljöpartiet de grönas hemsida.
Implosionen. I praktiken står nu Miljöpartiet utan trovärdiga personer i både utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Tillfälliga utrikespolitiska ersättaren för Stålhammar är Emma Nohrén, partiets talesperson i landsbygdspolitiska frågor. På riksdagens hemsida lyckas hon helt undvika jordbruks- och skogsbruksfrågor annat än som arbetsmarknadspolitisk åtgärd:
”När vi ställer om till ett hållbart samhälle skapas också gröna jobb. När vi ska sköta om våra naturreservat eller röja sly utmed väg eller järnväg skapas många nya, enklare vägar till jobb som fler människor kan ta del av.”
Nohrén är från Lysekil och fiskeengagerad, vilket förklarar hennes intresse för havet. Det är ändå anmärkningsvärt både för en miljövän och någon som månar om landsbygden att undvika frågan om hur jordbruket, utan vilken landsbygden dör, ska överleva. Det kan ses som uttryck för var hela Miljöpartiet står. Partiets hela landsbygdspolitiska program består av två sidor, även de nästan helt utan innehåll när det gäller jordbruket. Det kan jämföras med alla övriga partier vars program är på 10-12 sidor, utom Liberalerna som helt saknar intresse för frågan.
”Partiets hela landsbygdspolitiska program består av två sidor, även de nästan helt utan innehåll när det gäller jordbruket”.
Nohrén blir en representant för godhetspartiets sätt att undvika att ta itu med de tyngsta reella materiella och socioekologiska frågorna inom sitt ansvarsområde. I stället för någon fråga av ekonomisk betydelse för Sveriges landsbygd lyfter hon fram sin roll att med expertbakgrund som marinbiolog delta i internationella havsförhandlingar. Det är samma svaghet som språkröret Isabella Lövin uppvisar när hon upphöjd över materiella fördelningsfrågor förklarar att klimatpolitik inte handlar om ekonomi, varken om kapitalism eller planekonomi, utan om naturvetenskap. Man tycks hellre sväva fram som internationell expertpolitiker än ha förmåga att tala med speedwayåkande landsbygdsbor.
Vad krävs för att rädda Miljöpartiet? Debattartikel från 2016 skriven av fyra utrikespolitiskt kompetenta och erfarna miljöpartister som idag är petade från partiet.
Källa: Annika Lillemets, Valter Mutt, Carl Schlyter och Jabar Amin, Aftonbladet Debatt, 18 november 2016.
Man har redan gjort sig av med de utrikespolitiskt kompetenta riksdagsledamöterna Valter Mutt, Annika Lillemets och Carl Schlyter genom att avsätta dem från sina poster eller på andra sätt driva dem till att inte kandidera i nästa val. Medan Stålhammaraffären blev offentlig passade partiet också på att bli av med den enda kvarvarande kandidaten från oppositionen i utrikespolitiska frågor bland riksdagsledamöterna, Jabar Amin. Detta skedde genom att ingripa i provvalet och visa att partiet skulle göra allt för att motverka honom. Partimajoriteten fick som den ville. Alla de som tagit partiprogrammet på allvar med långvarig erfarenhet från utrikespolitiska insatser i Mellanöstern eller EU-parlamentet var nu borta från fortsatt inflytande. Drömmen om lugn och ro var uppfylld.
För att kunna bedriva en trovärdig utrikes- och säkerhetspolitik krävs en kollektiv kompetens i ett parti. Den visar sig nu knappast existera hos Miljöpartiet. En sådan kollektiv kompetens har partiet i miljöfrågorna men har samtidigt gjort sig av med den i utrikespolitiken. Det saknas inte skickliga miljöpartistiska företrädare i riksdagen som kan utrikespolitik. Dessa har dock partiets ledning och kongress effektivt motarbetat och därigenom förlorat förmågan att ta vara på utan att ha några att ersätta dem med annat än politiker som Stålhammar, Schröder och Nohrén.
2002 publicerades utredningen ”Den farliga fredsrörelsen. Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliksvägrare och FNL-grupper 1945-1990”.
Källa: SOU 2002:90.
Sektmässig kalla krigsanda.
Det man fått hos de politiker partiet har förtroende för i riksdagen är en gammal inpyrd kalla krigs-anda från 1950-talet, då varje pacifist ska ses som något man inte kan befatta sig med. Den som vill roa sig med den tidens paranoia kan läsa utredningen ”Den farliga fredsrörelsen” om Säpos övervakning av detta uppdiktade pacifisthot mot Sveriges självständighet.
Birger Schlaug som var med och grundade Miljöpariets skriver om Pernilla Stålhammars anklagelser mot partikollegor och kräver att få veta om han för 17 år sedan var med och anställde en rysk spion eller alternativt få klarlagt att Stålhammars anklagelser saknar underlag.
Källa: Birger Schlaugs blogg, 28 november 2017.
Attacken på fredsvänner i Miljöpartiet har skett i smyg för omvärlden när kanslichefen Stenvinkel tillsammans med dåvarande riksdagskanslichefen Svedling, numera statssekreterare hos Isabella Lövin, täckt upp för Stålhammars undergrävande verksamhet mot riksdagskollegor internt i partiet. Utåt exploderade McCartyismen i Lings attack på fredsrörelsen för samröre med kommunister under Aurora-demonstrationen.
Miljöpariets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder lyckas med att bekräfta misstankarna mot Miljöpartiet om ”otillbörliga rysskontakter” genom att ifrågasätta partisekreterare Amanda Linds uttalande om att det saknas belägg för Stålhammars anklagelser mot partikollegor.
Källa: Aftonbladets Anders Lindbergs twitterflöde, 30 november 2017.
Lika effektiv är attacken på fredsvänner på Twitter, där den är offentligt tillgänglig. Här formas numera Miljöpartiets utrikespolitik i dialog med landets ledande russofober. Den ledande McCartyisten på Aftonbladet, ledarskribenten Anders Lindberg, skriver på Twitter och ifrågasätter partisekreterare Amanda Linds påstående om att det saknas belägg för otillbörliga rysskontakter. Han hänvisar till att flera riksdagsledamöter från Miljöpartiet deltog i ett fredsläger på Åland i somras som han hävdar ”nog var en rysk informationsoperation mot Sverige och Aurora”.
Anders Schröder svarar: ”Helt enig med dig att vissa har befunnit sig i olämpliga kretsar.” En före detta finsk ambassadörs förmodanden utan faktiska belägg utnyttjades av pressen till en artikel om säkerhetshot, vilket personer som Lindberg, Schröder och Stålhammar utnyttjar för att få det att framstå som ett faktiskt hot, fast inget sådant har framkommit.
När Lindberg fortsätter pressa på om saken på Twitter och talar om dubbel agenda försvarar sig Schröder med att: ”Det handlar om frågan om intention. Det vill säga om man medvetet går annan makts agenda eller om man har en egen agenda som också gynnar främmande makt på grund av överlappande intressen”.
Pacifister och miljöpartistiska ledamotskamrater har helt enkelt enligt Schröder ett intresse som gynnar främmande makt.
Fiktionsförfattaren Lars Wilderäng inför konspirationsteori i samtalet mellan Aftonbladets Anders Lindberg och miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder. Som vanligt riktar Wilderäng udden mot Ryssland.
Källa: Aftonbladets Anders Lindbergs twitterflöde, 30 november 2017.
Även Lars Wilderäng lägger sig i twitterkonversationen på ett konspirationsteoretiskt vis. Han är som Lindberg skeptisk till Amanda Linds påstående om att Miljöpartiet har pålitliga rutiner för att kunna trovärdigt granska Stålhammars vidlyftiga anklagelser: ”Det intressanta är ju vad ”våra rutiner” är för något. Att kasta anmälningar i en papperskorg kan ju vara en rutin. Eller tipsa ambassaden på Gjörwellsgatan… Upplagt för lite riktig journalistik…”
I denna sektmässiga twittermiljö utmejslas nu Miljöpartiets politik. Anders Schröders taktik i bägge fallen är att ge efter för russofoberna på avgörande punkter för att sedan ändå försöka försvara sitt parti. Det går inte eftersom han i grunden delar den russofoba sektens syn på världen i stället för att omedelbart avvisa den ohållbara argumentationen. Att befatta sig med pacifister är i Schröders och Lindbergs värld olämpligt. Enda skillnaden är att Schröder menar att ”steget därifrån till aktiva kontakter med ryska regimen” är rätt långt”.
När så Wilderäng spär på med anklagelser om att vara tipsare åt ryska ambassaden så repeterar Schröder sin taktik med att bekräfta misstankarna mot Miljöpartiet för att sedan påstå att allt ändå är under kontroll: ”Att den riksdagsanställde som misstänktes ha haft olämpliga kontakter med ryska ambassaden omplacerades och sedan lämnade partiet långt innan det blev en mediesak säger kanske något om att rutinen inte är att kasta i papperskorgen i alla fall.”
Här lyckas MP:s försvarspolitiska talesperson bekräfta misstanken att Miljöpartiet haft en person anställd i 17 år åt partiet som nog varit spion åt Ryssland. Stålhammar undviker att beröra att det kanske främst eller enbart handlat om de trassliga kärleksrelationer med mannen ifråga som hon nu fört till torgs.
Strax innan riksdagsvalet 2014 kritiserade Miljöpartiet Värdlandsavtalet med Nato.
Källa: Per-Anders Rehn, Sveriges Radio, 27 augusti 2014.
Godhetspartiet kommer att överleva när det blir det socioekologiskt solidariska miljöparti som Sverige och världen behöver. Godhetspartiets misslyckade utrikespolitik riktad mot fredsrörelsen kommer då att bli ett minne blott.
Tord Björk
Källor
Altinget: Fyra MP-ledamöter ställer inte upp för omval, 1 september 2017.
Andersson, Emil: Andréa Bromhed toppar Miljöpartiets riksdagslista: ”Viktigaste valet på mycket länge”, Hela Hälsingland, 27 november 2017.
Björk, Tord: Godhetspartiets utrikespolitiska implosion, Miljömagasinet, årg 59, Nr 1, 5 januari 2018, sidan 6-7.
Dagens Industri: MP byter ut utrikespolitisk talesperson, Dagens Industri och TT, 1 december 2017.
Dagens Nyheter: Partisekreteraren: Finns inga belägg för Stålhammars påståenden, 29 november 2017.
ETC: Här hålls jätteövning med Nato-länder i Sverige, 11 september 2017.
Europaportalen: Tema Isabella Lövin (MP), 12 november 2016.
Fernström, Lennart: Tystnadskulturen bakom MPs senaste kriser, Tidningen Syre, 7 december 2017.
Forssblad, Mari: Så har M närmat sig SD i det nya politiska landskapet, SVT Nyheter, 28 augusti 2016.
Hjort, Magnus och Säkerhetstjänstkommissionen: Den farliga fredsrörelsen Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliktsvägrare och FNL-grupper 1945-1990, SOU 2002:90, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm.
Lillemets, Annika; Mutt, Valter; Schlyter, Carl och Amin, Jabar: Krav på blind lydnad får vårt parti att rasa, Aftonbladet Debatt, 28 november 2016.
Lindberg, Anders: Twitter-inlägg daterat 30 november 2017, Anders Lindbergs twitterflöde om vad han kallar ”fredslägret” inom citationstecken på Åland. Här finns kommentarer från Lars Wilderäng och Anders Schröder.
Linder, P.J. Anders: Bristerna i GAL-TAN-skalan, Dagens Industri Debatt, 30 augusti 2016.
Ling, Rasmus: Motståndet mot Aurora infiltrerat av kommunister, Göteborgsposten Debatt, 16 september 2017.
Olsson, Lova: MP-ledamot öppnar för legalisering av cannabis, Sveriges Radio, 8 november 2017.
Miljöpartiet de gröna: Presentation av Miljöpartiets riksdagsledamot Emma Nohrén, Läst 17 december 2017.
Schlaug, Birger: Påverkar Kreml det miljöpartistiska provvalet?, Birger Schlaugs blogg, 23 november 2017.
Schlaug, Birger: MP:s utrikespolitiska talesperson: ”Miljöpartister på höga positioner har tydliga kontakter med främmande makt!”, Biger Schlaugs blogg, 28 november 2017.
Schröder, Anders: ”Svenska partier missar den globalistiska vågen”, SVT Nyheter Opinion, 26 juni 2017.
Strategipodden: Avsnitt 6: Anders Schröder, Miljöpartiet, 27 februari 2017.
Sunvisson, Pelle: FiB/K avslöjar: Lögner om rysk inblandning i fredsrörelsen, Folket i Bild/Kulturfront Reportage.
Svenska Dagbladet: MP:s utrikestalesperson gör avbön, 30 november 2017.
Aktivister för fred 