Ukrainakonflikten har sedan omkring årsskiftet gått in i en avgörande ny fas. Det som gör att konflikten nu ställs på sin spets är av militär, ekonomisk och humanitär karaktär. Men vänsterpressen har valt att tysta ner eller ge en något skev bild av det som sker.
Proletären framstår som den enda tidningen som försöker ta upp det som skett, men undviker den allvarliga upptrappningen genom den icke-sanktionerade ekonomisk blockaden av Donbass samt är delvis tendentiös i sin beskrivning av den militära utvecklingen. Fria Tidningen och ETC tar upp det som sker i endast ett reportage – ett reportage som blir till stöd för den extrema krigshetsande högerpolitik som Anna Maria Corozza Bildt driver i Europaparlamentet. Övrig vänsterpress har valt att hålla tyst om detta avgörande nya skede i största humanitära krisen och pågående krig i Europa. Inte en rad i Internationalen, Offensiv, Flamman, Arbetaren eller Syre.
Detta är ett svek mot fredsrörelsen. Som alla aktivister som varit ute på gatorna för att samla in namn mot värdlandsavtalet vet är Rysslands agerande i Ukraina avgörande för att alltfler nu sluter upp bakom närmande till Nato och upprustning av det svenska försvaret. Att driva en konstruktiv politik för att lösa konflikten i Ukraina är därför avgörande för att kunna föra en kamp mot Sveriges närmande till Nato. Att finna en lösning på konflikten är framförallt också viktigt för de civila som drabbas av den största humanitära krisen i Europa med 2,5 miljoner flyktingar.
En fredsrörelse som är emot krig är inte trovärdig utan ett arbete för att stoppa detta pågående krig i Europa. Därför är vänsterpressens tystnad eller ofullständiga bild av det aktuella skeendet skadlig för fredsrörelsen. Detta måste brytas. Allvaret i händelserna i början av detta år måste lyftas eftersom nästan all vänsterpress och etablerade medier genom tystnad eller aktivt agerande nu spelar högerpolitiker som Anna Maria Corozza Bildt i händerna.
Eskaleringen av den militära, ekonomiska och humanitära konflikten i Östra Ukraina
Radio Free Europe rapporterar från fronten om en ”krypande offensiv” där den ukrainska sidan bit för bit tar sig längre in i gråzonen.
Den militära utvecklingen på marken kännetecknas av vad som i USA-propagandans Radio Free Europe kännetecknas som en ”krypande offensiv” från ukrainska sidan. Det är en ändring av situationen som OSSE:s observatörer konstaterar gjort att avståndet mellan de stridande parterna krympt vilket i sin tur utlöst den pågående eskaleringen av striderna som då och då minskar genom mer eller mindre tillfälliga vapenvilor.
Den mest dramatiska delen av eskaleringen rör den ekonomiska utvecklingen. Sedan 25 januari pågår en icke-sanktionerad ekonomisk blockad av alla järnvägstransporter mellan utbrytarrepublikerna i Donbass och Ukraina. Innan blockaden transporterades järnmalm från Ukraina till stålverk i Donbass och omvänt transporterades antrasitkol till kraftverk i Ukraina. Statsminister Groysman räknar med att om blockaden fortsätter kommer Ukraina förlora 3,5 miljarder dollar per år och 75 000 blir arbetslösa. President Porosjenko fördömer blockaden som illegal men saknar vilja eller förmåga att upprätthålla lag och ordning i landet när ultranationalister driver igenom sin vilja på marken. Blockaden bryter med Minsköverenskommelsen och riskerar kapa alla möjligheter för befolkningen i utbrytarrepubliken att kunna återförenas inom en ukrainsk territoriell enhet. Myndigheterna i de två utbrytarrepublikerna tvingades att den 1 mars utfärda ett dekret om tillfällig tvångsförvaltning av de industrier som blivit stillastående. Detta för att kunna återstarta verksamheterna och att försöka skaffa råvaror och sälja produkter via gränsen till Ryssland istället.
Innan pågående eskalering av strider presenterade UNHCOA en rapport om det akuta behovet av humanitära insatser i Ukraina och östra Ukraina för 2017.
Källa: UNHCOA
Den humanitära krisen för civila i hela Donbass har varit akut sedan länge. Den senaste tiden har den accelererat. Den drabbar människor på bägge sidor av kontaktlinjen, men främst de på utbrytarrepublikernas sida. I oktober 2016 räknade OSSE med att 8 gånger fler civila offer skördats till följd av artilleribeskjutningar från den ukrainska sidan jämfört med civila offer för separatisternas eldgivning. Förklaringen till detta är att den ukrainska militären och ultranationalistiska frivilligbataljoner har intagit förorterna till storstäderna Donetsk, Gorlovka och Lugansk och beskjuter dessa tättbefolkade centrala urbana områden medan separatiststyrkornas eld drabbar mindre tätbefolkade förorter. Paralellt har Ukraina dragit tillbaka alla banktjänster och kvarvarande myndigheter i Donbass och det har drastiskt försvårat situationen för civila.
Den ökade eldgivningen har också lett till att infrastruktur för vatten, el och gas drabbas än mer än tidigare. Återigen är det främst utbrytarrepublikernas sida som lider. Särskilt utsatt är t.ex. vattenfiltreringsanläggningen i Jasnovataja, Donetsk. Denna anläggning som totalt har cirka 400 000 abonnenter förser även den ukrainska sidan – i t.ex. Avdejevka – med vatten. Miljoner människor är drabbade i Östra Ukraina av att infrastrukturen förstörs med följder som begränsad tillgång till vatten samt brist på tjänligt vatten och värme. Även möjligheterna att laga mat begränsas och det föreligger hot om stora miljörisker när både kemikalieförråd för vattenrening och kemikaliefabriker beskjuts.
Den samtidiga ökade militära, ekonomiska och humanitära aggressionen från Ukrainas sida har fört med sig drastiska diplomatiska förändring. I slutet av februari beslutade Ryssland att tillåta tillfälliga ID-handlingar så att människor från Donbass t.ex. ska kunna utföra vanliga bankärenden, registrera nyfödda och etablera sig på arbetsmarknaden med sina utbildningsbevis. Myndigheterna i Donbass har också beslutat att gå över till rubel som betalningsmedel.
Fredsrörelsens behov och vänsterpressens bild av läget
För fredsrörelsen är det på flera sätt avgörande att åtminstone vänsterpressen ger en annan bild av läget i Östra Ukraina än etablerade massmedias ensidiga uppslutning bakom den svenska ukrainapolitiken. Denna politik har lett till en återvändsgränd. Den är passiv i förhållande till den akuta situationen för civilbefolkningen i Donbass och den undviker att sätta press på alla parter att leva upp till Minsköverenskommelsen. Detta bristande intresse för konfliktlösning göder det främsta argumentet för att antingen ansluta Sverige till Nato eller också i praktiken ansluta oss till Nato genom värdlandsavtal och bilaterala avtal med USA och andra, d.v.s något som är en del av den svenska rödgröna säkerhetspolitiken. Det är två linjer som vill upprusta Sverige och som använder Rysslands agerande i Ukraina som främsta argument för att söka stöd för den säkerhetspolitik som bedrivs.
Vad skriver då vänsterpressen om den aktuella situationen i Östra Ukraina? Centralt för folkrörelser som arbetar för fred är att förmågan att se att ekonomi och politik hänger ihop. Det finns ingen lösning för problem – varken akut eller på sikt – utan att både ekonomiska och politiska sidor av en konflikt erkänns och åtgärder föreslås och genomförs. Den pågående illegala ekonomiska blockaden är, för de krafter som önskar fred i Ukraina, särskilt betydelsefull att belysa och stoppa.
Aktivister för fred har gjort en genomgång av de artiklar som finns på nätet publicerade av ETC, Fria Tidningen, Syre, Arbetaren, Offensiv, Internationalen, Proletären och Flamman. Alla är tidningar som med undantag av Syre, som publicerar några artiklar, har sina artiklar tillgängliga på nätet. Inte en enda artikel har tagit upp denna fråga som skakat om både Donbass, men också inneburit att regeringen i Kiev utmanats av starka ultranationalister. De senare hotar regeringens makt på järnvägar, på gator såväl som från talarstolen i det ukrainska parlamentet Rada där flera ledare för de ultranationalistiska frivilligbataljonerna är ledamöter. Några av dessa frivilligbataljoner har formellt underställts inrikesministeriet, men agerar som om de ändå är fristående. Azovbataljonen utgör det ledande exemplet.
Nästan lika illa är det när det gäller att rapportera om den ”krypande offensiv” som den ukrainska sidan sedan en längre tid genomför. En enda svensk vänstertidning rapporterar om detta 9 februari. I Proletären beskrivs den pågående offensiven och dess följder 11 februari. Märkligt nog sker det utan att den samtidiga icke-sanktionerade ekonomiska blockaden, vilken ger konflikten en ny mer riskfylld kvalité, tas upp.
Andreas Ståhls artikel ”Dånet av granater har blivit vardag i Östra Ukraina” publicerades av Fria Tidningen 2 januari 2017.
Fria tidningen publicerade ett reportage från Östra Ukraina av Andreas Ståhl 2 januari. Han beskriver talande om hur människor lever i ständig skräck för de dagliga attackerna. Han berättar också om vad han benämner som den gråa zonen vilken är tänkt att hålla de stridande parterna åtskilda för att på så sätt undvika att striderna intensifieras. Han undviker dock att nämna den ”krypande offensiv” in i denna gråzon vid och Debaltseveområdet som sedan en tid pågått från ukrainsk sida. På samma sätt undviker han att tala om att det klart största antalet – till följd av kriget – drabbade civila befinner sig i folkrepublikerna. Det är en tendentiös beskrivning av vilka som drabbas och utvecklingen av kriget – något han delar med alla etablerade massmedier i Sverige som göder passivitet i Ukrainafrågan.
Ståhl lägger sedan till spekulationer och ett godtyckligt urval av fakta för att läsaren på så sätt ska få en bild av vem som främst orsakar den dagliga skräck han skildrar.
Andreas Ståhls artikel ”Därför lyckas inte världsledarna komma överens kom Ukraina” publicerades av Fria Tidningen 2 januari 2017.
Han lägger huvudorsaken till att inget sker på vad han kallar ”världsledarna”, men talar framförallt om att Ryssland och Ukraina har två vitt skilda verklighetsbeskrivningar av kriget. Det botonas att Ryssland fortsatta förnekande av sin närvaro gör förhandlingsläget svårt. I en för högerpolitik, som satsar på upprustning, typisk vändning skriver Ståhl angående läget som följt efter Trumps tillträde följande: ”Att invänta denna ’nya världsordning’ kan komma att ge Ryssland mer spelrum till att agera mer aggressivt i sitt närområde, och där står kriget i östra Ukraina förmodligen först på tur”. Det som kommer ske blir med denna syn förutsägbart; ”Och om OSSE:s rapporter om upptrappat våld har att göra med den senaste tidens händelser i världspolitiken kan det vara ett första tecken på att Donbass återigen kommer gå in i en mer aggressiv fas under 2017”.
ETC torgför samma syn som Anna Maria Corozza Bildt gör i Europaparlamentet
En månad senare publiceras Ståhls reportage på nytt i ETC. Det var efter att den förödande ekonomiska järnvägsblockaden inletts och eskaleringen av konflikten tagit ny fart. Rubriken var ”På Östfronten intet nytt”. Rubriken är träffande.
Andreas Ståhls artikel ”På östfronten intet nytt” publicerades av ETC 11 februari 2017.
I den bild som ges har den ukrainska sidan inte inlett någon blockad som stoppar den kvarvarande ekonomiska huvudlänken mellan Donbass och Ukraina. Det framgår inte heller att en drastisk eskalering, som lång tid tillbaka utlösts av den ukrainska sidans ”krypande offensiv”, skett. Det blir särskilt märkligt när Ståhl till synes noggrant återger Alexander Hug, vice chef för OSSE:s observatörer, som säger att ”Det är ofrånkomligt att civila och infrastruktur blir drabbade när de stridande är för nära varandra”.
När läsaren berövas fakta som visar att orsaken till att de stridande är för nära varandra beror på att den ukrainska sidan har ryckt in i den gråzon som, enligt Minsköverenskommelsen, är uppgjord för att hålla de stridande parterna isär och för att undvika eskalering; blir den svidande kritiken av den ukrainska sidan som Hug framför omöjlig att upptäcka i ett svenskt medielandskap där ingen lyfter fram vem som flyttar fram frontlinjerna. Istället för dessa fakta från marken pekar Ståhl på uttalanden från OSSE om att båda sidor är lika skyldiga till överträdelser av vapenvilan. Att det sker ömsesidig beskjutning när den ukrainska sidan flyttar fram sina positioner är det ingen som förnekar. Men huvudfrågan om vad som utlöst den pågående eskaleringen handlar inte om att bägge parter skjuter på varandra utan om att den ena parten ensidigt har trätt in i den zon som, för att dämpa striderna, skulle hålla parterna åtskilda. Istället är spekulationen om att det är Ryssland som kommer utnyttja ”den senaste tidens händelser i världspolitiken” och driva på en eskalering som är desto mer framträdande.
Reportaget i ETC passar den krigshetsande högerpolitiken väl. I Europaparlamentet framförde Anna Maria Corozza Bildt om den akuta situationen den 14 februari att Ryssland var skyldig till de senaste veckornas eskalering av konflikten i Östra Ukraina. Hon påstod att eskaleringen uppstått eftersom det rådde osäkerhet när en ny administration tillträdde i USA. Hon avslutade med att “Eftersom Ryssland testar USA:s reaktioner bör EU visa ledarskap och tydligt fördöma Rysslands attacker”. ETC går spelar Ståhls publicering högerpolitiker som Anna Maria Corozza Bildt i händerna.
Fredsrörelsen måste förlita sig på sina egna krafter
Vänsterpressens svek i detta avgörande nya läge visar att fredsrörelsen måste förlita sig på egna krafter. Det kan ske om fredsrörelsen nu ställer gemensamma krav på att alla parter lever upp till Minsköverenskommelsen och att den nuvarande svenska politiken med att enbart ställa krav på en part bryts samtidigt som hjälp för att lösa den humanitära krisen prioriteras. Sådana krav gör det nödvändigt att bryta med den informationsblockad som etablerade medier, men också nästan alla vänsterpress medverkat till. Det gäller inte minst i det nya läge som uppstått. För att fredskrav ska få genomslag behövs en allsidig information.
Aktivister för fred har bildats för att bryta med den passivitet som, i relation till Ukrainakonflikten, varit förhärskande inom såväl svensk fredsrörelse som svensk politik. Vi ser vårt arbete som ett bidrag till hela fredsrörelsen och vi ser även fram emot samarbete kring de initiativ som vi tagit för att stödja insamling till civila offer i Östra Ukraina, för att ge en mer allsidig bild av konflikten genom att lyfta fram sådant som andra inte belyser och för att arbeta för konstruktiva lösningar.
Tord Björk, Aktivister för fred och redaktör Ukrainabulletinen
Tord Björks artikel ”Fascisterna hotar med ny revolution i Ukraina” publicerades i Internationalen nr 10 2017.
PS. Aktivister för fred har för tidningen Internationalen påpekat bristerna i Ukrainabevakningen. I denna veckas nummer publiceras två artiklar som är skrivna av Ukrainabulletinens redaktör Tord Björk. Det handlar om situationen i Östra Ukraina och kompletteras med en tidslinje som visar hur den rådande situationen är sammanvävd med internationell politik. Det handlar om en politik där även Sverige har en roll. Sverige är en av de mest aggressiva rösterna. Det handlar om ett land där fredsopinion tystas ner medan regeringen håller fast vid en ensidig bild av Ukrainakonflikten samtidigt som de på andra områden nu ändrar sig helt och hållet
Aktivister för fred 